Hej! jag läser många mammabloggar och tycker förlossningsberättelser är riktigt intressanta men också riktigt läskiga..får alldeles ont i magen när jag läser dem! så jag har tänkt på en sak. jag har väldigt låg smärtgräns och är väldigt känslig för smärta osv. jag är också väldigt rädd för att spricka och "töja" ut mig. vill inte gå runt med stygn, smärta och blödningar i underlivet flera veckor efter. därför så har jag bestämt mig för att göra kejsarsnitt när jag blir äldre och får barn. är detta något du funderat på?
jag känner själv att jag verkligen inte vill göra det naturligt trots att man egentligen ska göra det liksom. jag tycker att det där är upp till en själv om hur man vill föda. vad tycker du om kejsarsnitt? jag själv är född med det eftersom att jag låg med benen ner när jag föddes.
tacksam för svar!:) lycka till!

Jag har själv behövt tänka över möjligheten med kejsarsnitt då Mini låg med rumpan nedåt förr. Och som jag sa i föregående inlägg så måste ju bebisen ut, på vilket sätt det än blir.
Att tänka att man "egentligen ska" föda naturligt tror jag bara blir jobbigt. Alla människor är vi olika och uppfattar upplevelser olika, smärta likaså.
Kejsarsnitt ser jag som ett underbart alternativt som känns tryggt för både mig och Mini, för det kan vara skillnaden på liv och död. Behövs det göras ett kejsarsnitt så är det självklart det bästa alternativet. Det finns de som faktiskt inte kan föda naturligt pga för trångt bäcken t.ex eller att bebisen ligger i säte(rumpan nedåt) och då tycker jag att det är fantastiskt att kejsarsnitt finns som alternativ.

Däremot är jag av den åsikten att kejsarsnitt ändå känns mindre "naturligt" och därmed kan innebära fler risker än en komplikationsfri vagnial förlossning. Vad jag har oroat mig för när det gäller kejsarsnitt är att det är större risk att inte ta till sig barnet lika bra, att man kanske stöter ifrån sig det och inte känner de moderskänslorna som oftast skall komma.
Men detta kan ju även hända vid en vaginal förlossning.

Jag tycker precis som du att man själv får välja hur man vill föda. Kanske är det ultimata alternativet för just dig kejsarsnitt då du känner dig mer säker i den situationen.

Sedan måste jag adressera det här med att blöda och "töjas" och stygn. Visst kan det tänkas jobbigt, men även detta är naturligt. Alla blir inte sydda och vissa slutar blöda efter två veckor. Stygnen får du i och med kejsarsnittet ändå, och läkningstiden är längre så vitt jag vet.

Summan av kardemumman: jag är öppen för kejsarsnitt; behövs det för mig så tänker jag inte tveka en sekund, allt för Mini men jag väljer hellre en komplikationsfri vaginal förlossning framför ett planerat kejsarsnitt då det "egentligen" inte behövs.

Min graviditet - BF Ons 20 jan 2010

Uträkning utgår från dagens datum: Tors 14 jan 2010.
Din graviditet startade Tors 16 apr 2009.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Tors 30 apr 2009 (ägglossningen).

Du är på dag 274 av 280. (97,9%).
Du är i vecka 40.
Du har gått 39 fulla veckor och 0 fulla dagar (v39+0).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Ons 20 jan 2010
Du har 6 dagar kvar till beräknad förlossning.

Slempropp

Slemproppen sitter i livmoderhalsen som ett skydd för ditt barn. Slemproppen kan stötas ut flera dagar innan förlossningen startar och är ett tecken på att det snart är dags för förlossning. Den kommer ofta ut som en slemliknande, lite kraftigare flytning. Ibland kan den också vara lite blodig, då är den oftast rosastrimmig. Slemproppen kan också komma ut efter att värkarna har börjat och det är inte säkert att du märker det.

hallå! när du känner att det är dags att föda, kan du bara slänga in ett litet inlägg då? eller någon annan kanske?:) typ "nu är det dags, hörs när allt är klart!"? om det är möjligt förstås!!! för i många andra mammabloggar så försvinner de helt plötsligt ett par dagar och man blir så nyfiken:)
lycka till!!

Jag har för avsikt att skriva ett "nu är det dags"- inlägg när det väl kommer igång. Jag är fast övertygad om att jag kommer vara en sådan som tänker "nej men det är inte dags ännu, jag kommer inte vara öppen något ändå så vi åker inte in ännu", så jag kommer säkerligen sysselsätta mig vid datorn tills det blir outhärdligt.
Däremot vet man aldrig vad som kan ske, kanske börjar jag blöda ymnigt, och då prioriterar jag bara min och framför allt Mini's hälsa. Det kanske blir jättebråttom helt plötsligt och då tror jag att min sista tanke är datorn.

Men har en liten tanke på att göra ett videoinlägg med en smärtpåverkad mig mitt i värkarna så att ni kan se hur det står till, men som sagt återstår det att se!