Att förändra sin livsstil(gällande kost och träning vilket i sin tur involverar rutiner och självdisciplin) är inte lätt. Det är en prövning för både psyke och kropp. Att bryta sina gamla, i många fall dåliga, vanor är inte något som bara sker. Det krävs eftertanke och att man har bestämt sig ordentligt.
Nu har jag kört ny kost och träning i lite mer än tre veckor och jag ser redan tydliga resultat. Jag hade för en vecka sedan gått ner två kilo och framförallt känner jag mig piggare i kroppen. Jag är i princip aldrig hungrig, då jag äter var tredje timme. Jag har knappt något sötsug, vilket är otroligt med tanke på mitt extrema sockerberoende jag dragits med sedan graviditeten. Om jag mot förmodan blir sugen på något tar jag i så fall en frukt, vilket ju är minst lika gott, för både kropp och själ.
Däremot är det svårt att få tid till att gå och träna. Som det är nu tränar jag tisdagar, torsdagar och söndagar. Skulle vilja kunna klämma in ett till pass där någonstans men vet inte hur det ska gå till. På torsdagar tänar jag med min fenomenala PT Fia då hon piskar mig tills jag tror att jag ska tuppa av. Det är så fantastiskt skönt att köra slut på kroppen. Speciellt efteråt. Under själva träningspasset genomgår jag visserligen konspirationer för att kunna brotta ner Fia och springa därifrån..

Det är givande att se resultat och det känns så otroligt bra att jag tagit tag i det här och framförallt att jag kommer vara i bra form till våren!

Har spenderat en timme åt att gråta. Jag har grinat åt programmet Sofias Änglar på Kanal 5. De hjälper folk med deras hem. I detta programmet var det en familj där mannen/pappan led av en obotlig hjärntumör.

Det slog mig i ansiktet som en knytnäve. Isande kyla blandat med djupt rotad sorg. Det hade kunnat varit vi..

Ja för det hade kunnat vara vi som stått dar i ovisshetens ramplus, otåligt trampande i väntan på döden. Det hade kunnat vara Max som hjälplöst försöker hålla sig över ytan, vetandes att han aldrig skulle få se Louisas student eller träffa sina barnbarn.

Den smärtan och rädslan bör ingen få uppleva. Ingen ska behöva ens tänka tanken att ens barn inte kommer växa upp med en pappa, att den möjligheten ens finns.
Att se en sådan tapper, omtänksam och vacker man som pappan i programmet behöva gå igenom det, det gör så fruktansvärt ont i mig och jag skulle gladeligen ge några år av mitt egna liv för att han ska få vara med sina barn längre. Det är så sorgligt, och jag får så ont.

Tankarna dras snabbt tillbaka när jag med hjärtat i halsgropen stod och sminkade mig samtidigt som jag hör en panikslagen Max svara i telefonen. Jag minns att jag sjönk ner i chock på toalettstolen, hejdlöst gråtande och helt paralyserad. Efter att vi lagt på satt jag handfallen på vardagsrumsgolvet gråtandes, livrädd. Såg på Louisa och grät om möjligt ännu mer panikartat, får ingen luft. Det gör fortfarande ont, av tanken att livet kan vändas upp och ned fortare än vad du anar, och att du inget kan ta för givet.

Har snabbt konstaterat att jag inte vill gå hela dagar. Jag varken orkar eller kan. Jag sover knappt på nätterna så att sätta klockan och sedan koncentrera sig i skolan hela dagen går inte. Ska prata med någon på skolan idag och se till att jag bara läser rättskunskap i två månader framöver istället så tar jag historian till hösten. Synd är de givetvis, men det funkar verkligen inte.
Så snart ska jag åka, först luncha med en tjej i min kurs och sedan köra rättskunskap.
Hoppas ni får en fin dag!

Imorgon ringer klockan kvart i sex. Varför i helvete då för? Jo vi har fått för oss att åka upp till Romme över dagen för att åka skidor, hurtigt nog. Louisa ska vara med sin morfar, till morfars stora glädje!
Hoppas på bra väder och inte alltför katastrofala vurpor.

Imorgon börjar jag köra stenhårt med ny kost och träning. Senaste veckan har jag varit duktig, men mest värmt upp och därav lite löst. Men imorgon är det dags alltså, nu börjar förvandlingen.

Idag fyller vår prinsessa ett år. För ett år sedan låg vi och myste på BB, helt fascinerade över det vackra liv som givits oss. Den lyckan var så stark så att man nästan kunde ta på den, känna lukten av den. Den lyckan ligger fortfarande över oss som en trygg snuttefilt. Livet hade inte kunnat bli bättre, vi hade inte kunnat få en finare dotter.
Från en liten skrutt som bara äter och sover och skiter ner hela köket, till en vildning som springer runt, klättrar, kommunicerar, kramas och charmar.



Världens vackraste unge, vår Louisa. Mindre än ett dygn gammal.

- Zumba suger och är precis så töntigt som det är i reklamen(testade gratis med en instruktör)
- Imorgon fyller Louisa ett år
- Hela dagen ska jag tvätta och städa
- Imorgon har vi kalas
- Jag är helt mörbultad efter att ha tränat med PT-FIa

Imorgon börjar jag skolan igen. Det är två kurser som drar igång; rättskunskap och historia B. Det blir tisdagar och torsdagar från klockan nio på morgonen till tre på eftermiddagen. Max ska vara pappaledig de dagarna, vilket vi alla ser fram emot.
Äntligen lite mer rutiner, äntligen mer fokus på skolarbete så att jag blir klar med skiten någon gång!

Utöver detta så börjar jag träna på onsdag! Jag har anlitat en personlig tränare för att få en kickstart på hela processen. Det ska bli kul att se hur detta förändrar min vardag och kropp.

Idag ska den här skrutten vara med morfar och moster medan jag och Max ska ha ett par barnfria timmar. Vi ska bland annat gå på bio och se någon komedi. Det ska bli skönt att bara få snusa på min man i några timmar, och Louisa kommer nog ha det superroligt med moster och morfar, inte en lugn stund.

Livet rullar på, big surprise va?
Dagarna flyter samman och allt går för fort. I det senaste har jag fått betyg i religion A där jag gjorde utomordentligt ifrån mig, rodde hem ett MVG vilket känns som en fin betalning på det slit jag lagt ner. Att kombinera en vild fin prinsessa med en pojkvän som fått något utopererat ur hjärnan med vardag och skolarbete utöver det är ingen baggis. Så jag är mäkta stolt nu när jag inser att jag lyckas ganska bra!

Att läsa böcker är kul, hon har en som det finns en katt i och om man frågar "Vart är katten?" så hämtar hon den boken!

Julafton och nyårsafton har kommit och gått, tjusningen fokuserades vid Louisas reaktioner som begränsades till fascination för presentpapperet. Hennes första jul, helt otroligt. Fint sällskap och fina presenter. Jag slog på stort och skrev smarta rim! Detta år var det mycket roligare att få ge bort presenter än att få dem själv, även om jag självklart uppskattar de fina presenterna vi fick!

Fick mina stövlar som jag önskade mig.



Framöver då? Den tionde är det kursstart för mig som gäller; Rättskunskap och Historia B vilket innebär heldagar tisdagar och torsdagar. Det ser jag riktigt mycket fram emot, även om jag kommer sakna Louisa så att jag får krupp. Funderar på allvar att göra en tröja med en bild på henne på, är det too much?
Om två veckor fyller lillan ett år. Hur gör man med kalas? Ett för släkt och ett för vänner eller bara ett av dom eller ihopslagna. Jag är väl sent ute antar jag.
Längtar efter solen och värme, blir tokig av all kyla..

Nu virrar jag bara!
Hoppas ni haft en fin jul och så vill jag önska er alla en riktigt god fortsättning!