Grannarna mitt emot oss har flyttat in och nu bor det ett yngre par där. Killen tycks vara någon operasångare för han står och gastar med sina vokaler så att väggen mellan våra lägenheter vibrerar. Är det inte det ena så är det det andra! Sitter och fnissar för mig själv.

Jag lyser med min frånvaro. Äsch det finns varken tid eller intresse att uppdatera denna sedan länge död och begravda blogg. Men en liten påminnelse om att vi lever och mår bra är ju aldrig fel.

Vi är sjuka! Någon förbannad förkylning som spökar. Har ingen tid eller ork att vara sjuk. Vi försöker sysselsätta oss ändå. Svänga på stan, träffa vänner och leka inomhus fylls veckorna med.

För att förtydliga: Det står fel namn i headern ja, för de första två månaderna av Louisas liv hette hon just Tilde. Sen fick vi för oss att hux flux ändra namn då Tilde inte passade alls.



I helgen var vi på en seg hemmafest. Där slog det än en gång att "det livet" inte lockar, inte har något att erbjuda. Varför envisas jag med att försöka ens? Men men! Man vet inte förräns dess att man försökt, vilket jag gjorde och det var bara surt och kantades av en bakfylla under söndagen.. Höjdpunkten var att jag för en gångs skull var riktigt snygg om jag får säga det själv! Jag var alldeles tillfixad, vilket kändes olikt mig. 

Idag var jag på möte på min gamla skola där vi diskuterade min kommande skolgång. Det tycks bli några mer förseningar. Under hösten ska jag troligtvis läsa religionkunskap A på halvdistans. Sedan Matte B under våren och sedan köra heltid nästa höst på Åsö. Då har jag bara en termin och då inte ens alla dagar i veckan.
Det blir utspritt men är nog det bästa för oss allihopa. Max kan vara pappaledig under våren någon dag i veckan, och sedan under sommaren då jag får ta något butiksjobb för att till hösten skola in Louisa på dagis och då börjar jag plugga.


Känns som om jag borde bjuda på mer men mer än så finns det inte. Det sker allt i en sådan rasande fart så att jag blir snurrig. Känner mig strypt och vill bara stanna tiden, får panik över att missa något, för att glömma något och aldrig minnas det igen.

Fick idag en superfin present av Tess. En ung tjej som jag har fått kontakt med genom bloggen som nu startat ett eget företag där hon gör smycken! Verkligen jättefina saker finns det! Besök hennes hemsida HÄR!

Idag har Louisa namnsdag! Det är Louise och Lovisa och då räknar jag dit Louisa eftersom hon inte har någon egen dag.

I höst vill jag klä mig i detta. Varför inte redan nu?

Vi fördriver dagarna med att hänga på Öppna Förskolan för Unga föräldrar! Onsdagar och torsdagar är det som gäler. Mellan halv ett och fyra(?) bjuds det på fika, lek och sångstund. Massor av barn, massor av föräldrar och roligt sällskap. Ett perfekt tidsfördriv under dagarna som mammaledig.

Igår var mormor här och hjälpte oss att städa lägenheten. Sådan hjälp är verkligen guld värt! Hela lägenheten damsögs och våttorkades, saker slängdes och plockades undan. Inte bara det, hon köpte även med sig mat och så lagades det otroligt god kycklinggryta till middag och matlådor två dagar framöver.

Louisa har fått lite bättre rutiner om nätterna nu också. Hon somnar vid åtta- nio sover till två, äter fort och sover till sex, då äter hon eller så vill hon bara bli lite kramad på så somnar hon om och sover till åtta- nio. Inte ska man klaga heller, jag är nöjd och hon är nöjd. Utan pyjamas och på mage är det som gäller, med rumpan rakt upp i vädret!
Nu kryper hon helt också, om än något svajjigt så gör hon det, lilla köttbullen. Hon ställer sig upp mot allt som hon märker är bra höjd; det gäller att hålla koll.



Glad även om hon hatar all mat..

När man för första morgonen på länge faktiskt har en chans att sova länge för att Louisa fortfarande sover, ja då ringer målarna på dörren klockan kvart i nio. Bättre än klockan sju i alla fall. Så nu är jag vaken och Louisa sover. Och nej de är FORTFARANDE inte färdiga med fasaden på vårat hus TROTS att de lovade att det skulle vara klart den första JULI. Men denna vecka ska de vara klara, de plockar ner byggnadsställningarna as I write.
Vad mer? Jo jag har en så otrolig trningsvärk i baksida lår så att jag med handen på hjärtat knappt kan gå. Det stramar och gör så förbannat ont. Hellre det än att det inte känns alls efter ett träningspass i och för sig. Och på tisdag ska jag och Tant Karro köra igen, inte ligga på latsidan här inte!

Idag blir skruttis sju månader, SJU månader. Den senaste månaden har gått otroligt fort och mycket har hänt.

Louisa kan nu(inklusive de tidigare saker hon kunnat förstås):
Sätta sig upp från liggandes
Krypa lite smått
Ställa sig upp från sittandes
Börjat använda pincettgreppet lite
Har storlek 4 i blöjor
Väger snart åtta kilo
Har storlek 68/74 i kläder

Vi köpte vagnen igår! Vilken skillnad säger jag bara. Lättkörd, lätt som en fjäder (jämfört i vart fall) och snygg. Jag är riktigt nöjd.
Vagnen invigdes på stan idag då vi träffade Tant Karro. Vi strosade mest runt, åt sushi till lunch och skiljdes sedan åt.

Hemma nu och väntar på mormor som kommer om ett tag. Då ska vi äta middag tillsammans.

Ni är en bunt tappra läsare än som besöker mig, och det enda ni möts av är gamla inlägg- ingen uppdatering.

Jag känner mig så kluven. Jag förstår inte varför man envisas med att outa sig själv på nätet, varför man vareviga dag delger vad som sker i ens vardag. Men å andra sidan vill jag ju även detta. Det är kul med kontakten, kul med kommentarerna, kul att kunna se tillbaka på. Kul är ett fult ord, det klingar fult och falskt. Men men!

Vi har målat om lägenheten, phuuuuuuu vilket jobb! Vi har sovrummet kvar men allt annat är fräscht vitt och det blev en rejäl skillnad. Vi blev riktigt riktigt nöjda. Vi roddar om det mesta, vi har tillochmed ett ordentligt matbord nu.


Hör och häpna- jag går i ny-vagns-tankar. Suck. Jag vet jag vet. Men den vi har nu är alldeles för tung och tråkigt nog är Louisa alldeles för liten för den. Hon kan ju sitta och hela faderullan men själva sittdelen är för djup och bred så hon, min lilla plutt, studsar runt där i som om det vore en hoppborg.
Hör och häpna om möjligt än mer: jag funderar på att köpa en Bugaboo Cameleon. Jag har alltid sagt att jag bestämt inte ska ha en sådan, för usch så fula och usch så ofunktionella. Men utseendet på dem har förändrats i mina ögon och funktionen är ju genial på sommaren och i stan. Jag menar; den väger nio kil, NIO KILO! Vår Brio väger för tusan närmare 20 kilo; kul. Inte. Den är svinlätt att köra, och ännu viktigare; Louisa får plats i den. Hon fick provsitta Elliotts vagn idag, och det blev ju faktiskt riktigt bra.
Har en på G på Blocket. En 2007a med de gamla spärrarna för handtaget så att det inte glider. Den är superfräsch och för 3500 kronor. Är det någon expert av er som vill uttala sig om detta? För jag är ju som ni kanske märker helt lost.

Det här med bloggande blir som en vana. Och likt en vana försvinner det så lätt i minnet "hur" man gör om man låter bli på ett tag. Det finns där men inte på samma lättsamma vis som förr.

Värt att nämnas: Louisa kan nu ställa sig upp mot saker. Däremot kan hon inte ta emot sig vilket kan sluta i ajaj. Det har inte gjort det ännu men det är väl bara en tidsfråga i och med att hon är så snabb. Tiden går fort, har jag nämnt det förr?