Hej vänner, vakta min hemlighet!

Nu har jag lösenordsskyddat bloggen för att få ha den i fred från folk som jag inte vill ha här! Så välkomna, ni är ju bara mina närmaste som får läsa, jag ska ha koll på läsarantalet så märker jag att det sticker iväg vet jag att någon av Er läcker, hehe..
 
Får se hur gles uppdatering det blir dock, allt går ju så fort!? Cornelia kryper ochställersig upp, säger mamma och pappa och Louisa fyller fyra på onsdag?

Att inte blogga..

Jag veeeeeeet att det dammar här inne. Det beror på många saker men främst att jag inte vill visa upp våra liv längre! Det är en jobbig känsla att känna att man måste skydda familjen mot sådant man inte kan göra något åt. Vill egentligen skriva om allt som händer, skryta, visa bilder på vår fulländade familj men det går bara inte längre.

Följ mig på instagram om ni vill vara med på vår resa, där krävs det att jag ser vem ni är dock. Annasofiaklara heter jag där som ni säkert redan vet, vet att några av Er redan har hittat dit. 

På återseende!



Får jag presentera..

Cornelia Isolde Kolan
 
 
 

Jag och Max

Det var någon som undrade lite om hur jag och min fantastiska man träffades. Tror att jag skrivit om det förr men här kommer det igen!

Året 2005 började jag och Max i samma skola. Jag började åttan och han nian den hösten. Jag var tillsammans med en annan kille då som gjorde slut med mig i mellandagarna och Max hade en flickvän som bodde långt bort. I mitten av januari sågs jag och Max för första gången utanför skolan. Vi åkte skridskor tillsammans en kväll. Helt själva var vi på isen och det snöade sådär töntigt glittrigt. Jag var så pirrig i magen.
Dagarna som följde sågs vi en väldig massa. Första gången han kysste mig var på mitt rum och då vändes min värld upp och ner. I början av februari tror jag att Max gjorde slut med sin flickvän, nu var vi ju kära!
Den fjortonde februari 2006 blev vi tillsammans och har hängt ihop sedan dess. Bästa bästa!


Sju år

Glömde skriva det igår men igår firade jag och Max våran sjuårsdag! Helt otroligt att vi varit tillsammans så länge, på ett sätt känns det som om det var igår vi träffades för första gången på tunnelbanan på väg till skolan. Blir helt pirrig när jag tänker på det.


nykär

Jag är så tacksam över att jag fortfarande känner mig sådär pirrigt kär i Max. Jag blir glad när han ringer om dagarna och känslan när han kommer hem från jobbet kan inte beskrivas med några andra ord än lugn och lycka. Vissa dagar vill jag visserligen kasta honom från balkongen med huvudet före. Man lessnar på varandra i vardagsbestyren. Men i slutändan vet jag att han alltid kommer vara min klippa såsom han varit de senaste sju åren!
För nästan exakt fem år sedan skrev jag det här:
"Jag är fast, och stannar utan protester, dig vill jag dela allt med, varje natt, varje måltid och varje leende med, alla tjafs alla sura kvällar och alla jobbiga dagar, för att det räcker att dom är med dig. Så länge dom är med dig, klarar jag mig."
 
Tänk att man kunde veta redan då? Märkligt det där..
Kreta sommaren 2008
 
 
 
 
 
 
 
 

För tidigt?

Är det för tidigt att beställa en vagn? Kidzshop har nämligen tio procent på barnvagnar just nu! Vad tror ni?

Foglossning?

Jag är deppig! Foglossningen har kommit. Om jag inte minns helt fel hände det under graviditeten med Louisa också men gick sedan över efter några veckor. Hoppas att det blir ikadant denna gång för att jobba åtta timmar ståendes är inte sådär tokskönt om jag säger så. Det ilar i hela högra höften. Då tycker jag faktiskt lite synd om mig själv.
 
Imorgon jobbar jag också elva till kvart över sju, lång dag med andra ord. Sen är jag ledig lördag och söndag. På lördag ska jag ha mamma halvdag med Erica! Åh vad jag ser fram emot det. Vi ska gå på bio och sen äta en härlig middag på Fridays. Hon är så fin Erica, jordnära, snygg, rolig, lättsam, omtänksam och en så himla himla bra mamma! Vi klickar så bra på alla plan. Nu försöker jag bara få dom att flytta hit till samma område som vi bor i. Tänk vad idylliskt att bo i samma område, ha barnen på samma förskola, vara mammalediga ihop. Hoppas hoppas hoppaaaaaaas!
 
Snyggingen på våran balkong i somras!
 

Frånvarande

Under mina jobbhelger finns det inte mycket tid för bloggen. Har inte mycket roligt att berätta direkt. Jag vaknar går till jobbet, kommer hem, myser lite och sen somnar jag i princip.
Vi hörs imorgon eller på måndag!

Julkula

Julafton är snart över och Louisa sover sedan ett tag tillbaka. Den tjejen har blivit redigt bortskämd idag ska jag säga Er, mer om det i ett annat inlägg.
 
Efter en ätardag som denna står kulan rakt ut vilket är så härligt. Detta blir bara mer och mer verkligt!
 
Kulan idag, 18+5!

Slut

Garnet tog slut för en timme sedan, 60 meter.. Får åka imorgon och köpa mer och ta en bra bild på de jag åstadkommit hittills. Nu ska jag sova för tredje gången idag. Godnatt!

En ovana

Helgen har gått fort och jag som är så ovan vid detta bloggandet. Jobbhelgen har gått fort och jag är helt utslagen känns det lite som, är så hemskt trött nuförtiden.
 
Ny vecka och jag är ledig både idag och imorgon. Det betyder städdagar... Blööööh. Tvätta, diska och plocka, det är som om denna nya lägenhet är hemsökt av nerstökande små tomtar som smyger runt om natten. 
 
Känner att jag borde fixa en kamera dessutom, hur tråkigt med bildlös blogg? Dödstråkigt! Använder bara min telefon för att fota nuförtiden, kameran är aldrig med.
 
 
 
Nu: tvätt...........

Livet

För ett och ett halvt år sedan såg livet bra mycket annorlunda ut. Vi bodde i vår lilla tvåa i Alvik, jag pluggade halvhjärtat, lollan gick på förskolan och Max jobbade på. Vad har vi gjort sedan dess?
 
Jag har skaffat mig ett jobb, vilket känns som en extrem lättnad. Jag jobbar som säljare på Scorett 25 timmar i veckan sedan ett år tillbaka. Jag trivs så fantastiskt bra. Trodde aldrig att jag skulle  tycka om att jobba men säljare men tydligen passar det mig fantastiskt bra. Dessutom, kan det bli bättre än skor? 
 
Sedan till den största förändringen.. VI HAR FLYTTAT!!!!!! I mars tidigare i år köpte vi vår första lägenhet, och flyttlasset gick i maj. Lyckan är total och vi är så nöjda. Vi gjorde ett kap på en gammal lägenhet i området där vi båda vuxit upp. En trea som vi i stort sett totalrenoverat. Det har varit ett väldans slit i processen. Måleri, golvläggning, rivandet av en vägg, helt nytt kök och omplanering har vi kämpat med. Än är det inte färdigt men vi har kommit en bra bit på vägen och vi känner oss verkligen hemma här. 
 
Detta är en del av det rivna köket för några månader sedan.
 
 
Jag och Max kilar stadigt och jag tror att jag är mer kär än någonsin, lite fnittrig om ni förstår vad jag menar?
Jaa det var en snabb catch up. Tiden går så fort att jag knappt hinner med känns det som.
 
Märks det att bloggandet är ringrostigt? Jag tror det jag.


 
 
 
 
 
 

Fallit för grupptrycket?

                                 
 
Nämen, vad är det ni ser? Jo galenpannan är tillbaka. Efter diverse påtryckningar och rent ut sagt tjat ger jag nu efter och ger mig hän åt bloggandets sfär än en gång. Kanske är det andra gången gillt som gäller?
Min fina vän Finni har varit på mig sedan dagen jag lade ner bloggen för ett och ett halvt år sedan att jag måste återuppta det. Ihärdighet är tydligen något den kvinnan besitter. 
Såååååååå nu kör vi väl då. Vart börjar man? Känner mig ringrostig, stel och lite nervös.
 
Livet har ändrats drastiskt sedan sist vi hördes vill jag meddela, tänkte köra en catch up imorgon. Nu ska jag sjunka ihop här hemma i min lägenhet och njuta av tystnaden.

Phu, here we go again.. Spännande!

säger hejdå

Jag har bestämt mig nu för att lägga ner den här bloggen. Den har gett mig mycket tidigare, och ger mig även nu mer än vad jag ger den.


Från "Mini" i magen.



Till den tokiga familj vi lärt oss att vara.



Min pluttis som snart är ett och ett halvt!


Over and out!

andas ut

En bild för de inte så känsliga..




Äntligen kan vi lägga detta bakom oss. Igår kom det brev från Karolinska där de meddelade att alla tumörrester är borta. Allt känns som en distant mardröm och det känns så skönt att jobba mot att släppa det!

stolt, lycklig, kär!



-Mamma!
-Louisa!
-Maaaammaaaa
-Louiiiiisaaaaa
-Mama
-Louisa
-MAMMAAAAAAA

Såhär har vi hållt på hela dagen. Hon ropar mammamammamamma och jag ropar tillbaka LouisaLouisaLouisa och hon fnittrar lyckligt, vänder sig om och mumlar mammamammamamma igen och skrattar åt sig själv. Hon är rolig och så söt så att jag kiknar! Jag är så kär i den här ungen så jag blir tokig!

fin dag

Började dagen med en promenad på 50 minuter och åt sedan frukost hemma. Körde på favoriten just nu; stekta ägg och en smoothie.

Dagen blir nog som vanligt, ut i solen om ett litet tag.

Hela helgen har vi varit ute, var hos Louisas morfar både i lördags och igår. Blev bjudna på så fantastiskt god mat och fint sällskap, som alltid!

in till stan


Bild från igår!

Vi tar en sväng in till stan med Finni och Elliott, nu var det allt för länge sedan i sågs.

sparsamt



Det här är vad jag har att bjuda på idag. Vi myser i soffan, jag kan fortfarande knappt gå pga extrem träningsvärk. Och när jag säger träningsvärk tänker ni säkert "ja jag vet hur det känns". Eh nej! Jag har på fullaste allvar inte kunnat gå, mina ben har inte gått att sträcka ut, jävla panik. Kröp till toaletten igår liksom..
Idag är det som tur är bättre!

Om en timme kommer Maxen hem, då blir det iväg till Årsta för att spendera helgen på landet. Så otroligt skönt. Vi blir så ohyggligt bortskämda av Louisas mormor med god mat, fint sällskap och framförallt uppmärksamhet för Louisa.
Imorgon mitt på dagen är det dags för Max återbesök på sjukhuset med Magnetröntgen, nervöst men vi går dit med inställningen om att allt är perfekt.


Tidigare inlägg