Nu lägger jag ner bloggen en tid framöver..

Jag förstår att ni är många som undrar vad det är som sker, och jag kan inte stilla den nyfikenheten. Jag vet inte hur jag ska förmå mig att säga det, än mindre om jag ens vill det.

Livet är upp och ner vänt nu, och det är verkligen surrelistiskt. Det är inget som borde hända såhär tidigt i livet. Men nu har det det och vi tar oss igenom det här tillsammans! Ingen ska dö, så var lugna.
Tids nog kommer jag berätta.

Tack för era annars stöttande kommentarer.

Jag vet inte vart jag ska börja. Jag vet inte vilka ord jag ska välja, vilka ord som passar. Magen är ockuperad av en ständig värk, och jag vet inte när den värken kommer att lämna mig lamslagen. Just nu är autopiloten på, allt ses genom ett filter. Jag hör mig själv berätta, hör mig själv yttra de ord som en artonåring inte borde behöva ta i sin mun.

Det är ett enda stort virrvarr av frågor.

Allt kommer att bli bra, allt kommer att bli bra, allt kommer att bli bra, allt kommer att bli bra.

Idag väntar sjukhusbesök, ett sjukhusbesök som ska staka ut den närmaste framtiden. Sen väntar en hel rad med sjukhusbesök, nerver och ovisshet.

Det hela är helt sjukt, helt helt helt sjukt!

Livet kan ta oväntade vändningar snabbare än vad man någonsin kan ana. Helt trasig, totalt förvirrad och fruktansvärt rädd. Tar till vara på varenda sekund. Blir borta ett bra tag, måste komma på fötter, måste hantera..