Hon är så fantastisk våran lilla dotter. Varje dag blir jag förvånad över saker hon säger och gör och blir alltid lika imponerad. Jag är så stolt över henne! Hur kunde jag någonsin vara hel utan den här lilla människan?

Magen växer såklart på och nu är jag verkligen gravid! En riktig badboll sitter nu på mitt mellangärde, även om jag ofta får höra att jag har liten mage. En perfekt kula!
Men.. Foglossningen blir bara värre och värre, att jobba åtta timmar är ofta en kamp mot smärtan. Mina sammandragningar känns mer när jag jobbar så jag antar att min kropp inte älskar mitt butiksjobb. Ska prata med min barnmorska nästa gång om hur jag ska göra men som det ser ut nu är planen fortfarande att jobba två veckor in i april. Så sex veckor kvar av jobb hoppas jag att jag klarar.

Alltså vart tog tiden vägen? Ser jag tillbaka på det senaste halvåret känns det som om jag blinkat bara. Max sa precis detsamma igår, att tiden går för fort!
Nu är vi i tredje trimestern!

Åh jag är så glad idag. Inget vaknande av kräksjukan inatt. Både Melissa och Alexander är magsjuka så jag har varit på helspänn hela natten och bara väntat på att höra Louisa hulka. Men icke! Såååååååå skönt!
Däremot har jag drömt mardrömmar om någon tjejdemon.. I drömmen så var Max iväg med sina killkompisar i skogen. Där möttes vi helt plötsligt. Han och hans kompisar kom springandes nakna genom skogen i ett fridfullt tempo.
Louisa väckte mig ur den hemska drömmen och sen small hennes dörr! In kommer en spritt språngande Max som hade försovit sig. Behöver jag säga att jag blev rädd? Trodde jag skulle få hjärtstillestånd.

Nu kollar vi på Alfons och jag funderar på vad vi ska göra av den här dagen!

Louisa är ledig med mig idag och imorgon. Hittills har vi ätit lunch i stan med mormor och nu myser vi i solen på balkongen!

Igår åkte Louisa skridskor för första gången. Hon har varit sugen så länge men vi har inte hittat några tillräckligt små skridskor till min Mini så det har inte gått. Men igår slog mormor hål i saken och hittade mirakulöst tillräckligt små på otippade Team Sportia, visste inte ens att det fanns längre.
Fjantig som jag såklart är så ville jag vara med och bad mormor och lollan att vänta tills jag kom hem från jobbet.
När jag kom hem bar det av och hon var så duktig! Efter fem minuter kunde hon åka två meter själv! Otroligt imponerad blev vi. Vi ska ta en sväng idag också hade vi tänkt. När blev min tok så stor?

Slutet på veckan! Denna dag ska vi till Farsta med Erica och Jennifer och självklart deras små. Lollan och jag myser på hemma innan dess.

Märkligt hur lite magen syns framifrån när jag har kläder på mig..

Idag är vi inne i vecka 28! Bara 90 dagar kvar tills våran Kola är beräknad till att födas. Prick två månader tills jag slutar att jobba. Behöver jag säga att jag lääääängtar?
Om en månad kommer vagnen också, så vi har något för varje månad. Den sista tiden kommer väl gå fort precis som det gjort hittills..

Vi har vaknat till liv efter en god natts sömn. Louisa sov från halv åtta till halv åtta, fantastiskt skönt!
Nu äter jag och trollungen frukost och myser. Idag står förskola och jobb på agendan så det blir en lång dag.
Det blir allt tyngre och tyngre att jobba eftersom jag står och går så otroligt mycket, vi får se hur denna dag går!

https://cdn1.cdnme.se/1229694/6-3/pic_5121dec29606ee3d162c9e60.jpg" class="image">

Det var någon som undrade lite om hur jag och min fantastiska man träffades. Tror att jag skrivit om det förr men här kommer det igen!

Året 2005 började jag och Max i samma skola. Jag började åttan och han nian den hösten. Jag var tillsammans med en annan kille då som gjorde slut med mig i mellandagarna och Max hade en flickvän som bodde långt bort. I mitten av januari sågs jag och Max för första gången utanför skolan. Vi åkte skridskor tillsammans en kväll. Helt själva var vi på isen och det snöade sådär töntigt glittrigt. Jag var så pirrig i magen.
Dagarna som följde sågs vi en väldig massa. Första gången han kysste mig var på mitt rum och då vändes min värld upp och ner. I början av februari tror jag att Max gjorde slut med sin flickvän, nu var vi ju kära!
Den fjortonde februari 2006 blev vi tillsammans och har hängt ihop sedan dess. Bästa bästa!

Glömde skriva det igår men igår firade jag och Max våran sjuårsdag! Helt otroligt att vi varit tillsammans så länge, på ett sätt känns det som om det var igår vi träffades för första gången på tunnelbanan på väg till skolan. Blir helt pirrig när jag tänker på det.

Idag har hela vår lilla familj varit på mödravårdscentralen ( MÖRDAvårdscentralen som Max sa..). Där var det rutinkontroll med blodtryck, järnvärde, blodsockervärde och sfmått! Magmåttet låg på 26cm och hjärtljuden för Kolan låg på 146.
Allt såg tiptop ut och min barnmorska sa att jag får en guldstjärna. Känns skönt. Lollan charmade vår barnmorska och blåste på mitt finger när jag blivit stucken. Sen åt vi en snabb lunch och nu är vi hemma igen!

Japp, nu är dagen här då jag inte längre orkar ha min vinterjacka längre. Det krävs en mindre kraftansträngning för att knäppa jäveln och det orkar jag inte längre. Det funkar när den väl är stängd men man känner sig som en stoppad korv av modell större..
Så nu kör jag på Max gamla skidjacka. Glamouren i mitt liv är på topp!

Idag är det prick 100 dagar kvar till beräknad födsel! Det är ju ingenting! Får lite småpanik om jag ska vara helt ärlig. Det är så mycket jag vill hinna med och få klart innan det är dags. Framförallt hitta på så mycket vi bara kan med Louisa. Egentid med min lilla trolla som snart blir storasyster och ska dela sin tid med en bebis. Hon säger nästan varje dag nu att hon längtar efter lillasyster! Får dåligt samvete ibland när det slår mig att jag kommer behöva dela min uppmärksamhet på två och inte bara kunna vara med Louisa. Lite som att jag stjäl ifrån henne..
I alla fall, 100 dagar!

Louisa blev helt plötsligt sämre igår. Fick hämta henne på förskolan för hon var så hostig. Under natten har hon hostat var femte minut i en minut åt gången vilket i princip är hela tiden. Stackars lilla monster! Febern kom också tillbaka så i förmiddags var vi på vårdcentralen där hon fick utskrivet luftvidgande igen för sin förkylningsastma. Nu på eftermiddagen har vi sovit två timmar vilket behövdes för damen!

Läkaren vi träffade idag uppfattade jag som stel men ordentlig. Men i slutet av besöket sa hon "jag brukar aldrig säga sånt här men jag måste bara påpeka hur fint band ni verkar ha till varandra, hon verkar så trygg och ni ser så lyckliga ut tillsammans, det är sällan man ser sånt!". Hur fint sagt är inte det? Folk tar sig sällan tid till att säga snälla saker men man blir så glad när dom gör det! Sedan är det ju självklart också roligt att folk kan se det jag känner för Louisa och det hon känner för mig. Kände mig som en supermamma!

Vecka 26 är här och jag sa till Max igår att det är inte så kul att vara gravid nu. Främst är det nog pga att jag varit så hemskt sjuk. Själva graviditeten känns bra, magen växer och Kolan härjar runt. Nu är det snart bara tre månader kvar och jag längtar tills jag får sätta igång med kroppsrenoveringen. Längtar till sommaren med Kolan, Max och Louisa!

Vagnen beställdes igår och kommer i slutet av mars, känns skönt att ha den beställd och klar.

Åh fy Sören vad jag har mått hemskt! Har aldrig varit så sjuk i hela mitt liv och varit så ynkligt svag.. Men nu är jag på fötterna och har kommit en bra bit på vägen! Äntligen!!!!!
Främsta tecknet på att jag är på banan igen är att jag är hungrig igen. Jag har haft noll matlust i över en vecka men igår och idag är den nästan som vanligt igen. Lycka!
Vet inte om jag har nämnt det men ända sedan jag blev gravid har jag varit sugen på brieost med mogna päron och salta kex. Till det ett kallt glas vitt vin... Jag döööööööööör så gott. Typiskt att det ska vara något som man verkligen inte kan äta under graviditeten!