Fick en fråga om när knoddis är beräknad, och datumet vi fått hittills är den 18 januari 2010.
Angående min gymnasieutbildning går jag Sam-bild, det flummigaste jag varit med om, så oseriöst så att jag blir knäpp. Vi arbetar mycket med datorer och så. Inget att rekommendera.

Nu har vi avnjutit en middag bestående av lax, klyftpotatis, grönsallad och citronsås! Det är så gott så att jag blir tokig! Är det något jag älskar så är det mat, tusanimig. Det är ännu roligare att laga maten, och sedan njuta av det man tillagat.

Jag gillar verkligen att laga mat, att komma på nya ingredienser och inse att det blir riktigt gott. Det hjälper också med att Max är en underbar kock som kan väldigt mycket om tillagning och smaker.

Nu sitter jag och är sugen på lussebullar och försöker komma på OM jag ska göra det och i så fall HUR.

Igår var en tung dag där jag mest bara var trött och ledsen, därav mitt avvikande härifrån.

Idag är en ladda krafter-dag då vi åker till Gotlande imorgon bitti. Vi blir borta tills på måndag så här blir det väl ett uppehåll. Jag ber om ursäkt men ändå inte, för jag behöver lite tid då det är så hemskt mycket att tänka på för tillfället.

Graviditetsvecka 16

 

I vecka 16 är livmodern stor som två knytnävar och når 4-5 cm över blygdbenet. För en barnmorska är den nu lätt att känna, är du smal kan du nu också själv känna toppen på den. Kläderna börjar spänna men med enkla knep kan du fortsätta att använda dina kläder under en tid. Sy till exempel i knappar med elastisk tråd, det ger extrautrymme för en tid, eller köp färdigt.

Det har nog aldrig funnits en bättre tid att vara gravid i än nu, det finns massor av läckra mammakläder. Tänk efter noga vid nyinköpen! Du ska kunna använda de nyinköpta kläderna efter förlossningen, då din kropp gradvis återgår till din normala storlek. Allra viktigast är att köpa en behå som ger stöd och har breda justerbara axelband, ett brett resårband under kuporna, justerbara knäppe och gärna gjord i bomull. Se till att du får rätt storlek.

 

Så mäter du din BH-storlek: 1. Mät med måttband runt bröstkorgen precis under bysten 2. Mät med måttbandet över den fylligaste delen av brösten 3. Skillnaden mellan måtten avgör vilken kupa du behöver 13 cm = A 15 cm = B 17 cm = C 19 cm = D

I vecka 16 är barnet stort som ett päron, kroppslängden är omkring 14 cm (huvud/stjärt).

 

Ögonen har vandrat fram till ansiktets framsida men sitter fortfarande ganska långt ifrån varandra. Ögonlocken har mötts och helt vuxit samman och ögonen öppnas inte igen förrän i vecka 27. Barnmorskan kan höra barnets hjärtljud med hjälp av en doppler, ett slags ljudförstärkare.

Du får med stor sannolikhet höra "jag har inget att ta på mig". Kläderna börjar bli för trånga. Överraska den blivande mamman med att köpa något snyggt mammaplagg, det finns speciella butiker för mammakläder.

 

Källa: growing people

Jag känner att jag vill hitta på något nytt att kalla Mini, för tydligen har en massa andra börjat kalla sina bebisar i magen det och jag vill ha något eget, som är bara för min knoddis.
Men Mini passade ju så bra, trist att massa andra helt plötsligt också tagit sig på det namnet också.

Får se om älskling har något bra förslag.

Igår hade pappa dans och fest här hemma för dryga tio personer. Jag flydde fältet när jag insåg att det skulle bli hiskeligt sent. Max hämtade upp mig och tillsammans med hans kompis åkte vi till Donken där vi träffade på min kompis Marcus. Det hela slutade med att vi åkte hem till honom och var ett tag. Vid två var vi hemma igen och då däckade jag i älsklings säng.

Imorse fick jag reda på att pappa hade dansat tills halv sex imorse så jag gjorde rätt i att fly igår kväll.

Vad tyckte dina föräldrar om detta?
Jag har ingen kontakt med min "mamma" men har ändå berättat det för henne per telefon för att underlätta för min lillasyster. Hon trodde att jag skämtade, det var väl i princip reaktionen, mer vet jag inte.
Min pappa har sjunkit in i blovande-morfarrollen förånansvärt snabbt och ser nu fram emot Mini.

Har du gått ut skolan eller ska du fortsätta plugga sen när barnet börjar på dagis? Har du alltid velat bli en ung mamma? Får ni hjälp med ekonomin eller hur klarar ni er?
Jag tar studenten våren 2010 vilket innebär att denna hösttermin kommer jag plugga som ett djur och förhoppningsvis läsa distans nästa termin. Om detta inte går har jag som mål att läsa denna termin, ta ledigt vårterminen och gå klart hösten 2010.
Jag har aldrig liksom tänkt på att få barn innan, jag har mest tänkt att det ska komma efter utbildning och efter att jag arbetat ett tag. Men detta innebär inte att jag är överlycklig nu!
Vi bor ju båda två fortfarande hemma, och har egna pengar. Sen, när Mini kommer, kommer jag/Max ta föräldrapenning och kommer att klara oss på det.

Var barnet planerat? Och hur gammal är din pojkvän? Hur gammal är du?
Mini var inte planerad, men vi visste att vi slarvade men tanken " Det händer inte oss" omringade oss, uppenbarligen så kunde det hända oss och nu längtar vi efter våran knoddis.
Min pojkvän är född 1990, han är 18 år nu men fyller 19 i december. Jag är född 1991, är 17 nu men fyller 18 i november.

Nu är jag uppe, eller aa nästan, och är något piggare än igår.
Tiden går så hiskeligt fort nu, imorgon går jag in i vecka 16!! Hoppas Mini i magen mår bra.

Nu är det dags för frukost.

Jag är så trött nu, jag har ont i huvudet dygnet runt och mår allmänt piss. Jag klagar bara och är bara helt slut. Jag vill bara lägga mig under täcket och ligga kvar där!
Så nu tar jag nog och går och lägger mig, och hoppas på att vakna pigg imorgon, peppar peppar.

Nu beger jag mig till Farsta för att vänta på att älskling ska sluta jobbet, sedan är det middag hemma hos honom med hans släktingar som gäller!
Puss och ha en bra dag.

Sommar i P1 är ett vackert och inspirerande program där diverse celebriteter håller ett program på 90 minuter och berättar öppenhjärtat om sitt liv och drömmar.
Just idag är det Morgan Alling som berättar om sitt liv i fosterhem och hans tankar om allt som det innebär att vara "till salu" från ett barnhem och slussas mellan hem.
Det är något med blottande människor som mjukar upp min mur jag har för att delge mig av mina egna tankar och känslor. jag känner ofta en viss tveksamhet inför att berätta allt som pågår i mitt liv. Men när människor varmt berättar, likt jag, om deras erfarenheter känner jag en vilja att kunna informera om saker jag varit med om, för att öka förståelse bland oss.

Vaknade till sol, så nu blir det att sola, kanske kan bleka mina bristningar på brösten lite..

Sitter här hemma och är småhungrig. Vill ha lax och sås med klyftpotatis!!!! Med en massa citron, muuuuuuuuuuuuuuuuuums.
Eller fler kräftor som vi åt idag, kanske tar ut några fler ur kylen... Hunger är en svår känsla..

Jag skickade ett sms om att Max kanske kunde köpa päronsplitt åt mig efter jobbet och komma hit, ge mig en puss och sen cykla hem. Fem minuter senare plingar det på dörren och Max kompis står och räcker fram ett paket Päronsplitt. Vem är gladast världen nu?
Buhu, vad han är söt!

Jag är knappast den första som är rädd för svininfluensan. Inte blev det bättre av att min kära far utropade "Det är inte fråga OM man får det, utan om NÄR man får det". Då skrek jag till och höll mig för magen "Låt min bebis vara!". Då informerade han mig om att gravid får förtur till vaccinet. Då skrek jag igen "Toppen! Jag får förtur till sprutor, jippie" då min nålfobi ger mig spader.
Men allt för bebis right?

Mini, har du det bra där inne? Jag försöker tänka på vad jag äter och tar med din pappa ut på promenader även om han inte alltid vill. Jag smörjer in dig nästan varje kväll och nu har du ju ett mer specifikt namn som du får behålla tills du kommer ut, Mini, jag tycker det passar dig bra.
Nu har jag tagit mig an ett barnvaktsjobb för din farmors arbetskamrat för att tjäna lite extra pengar inför när du kommer. Jag ska passa en pojke som är runt ett år och det är ju bra träning inför när du kommer. Men det kommer få mig att längta ännu mer efter dig där inne.
Idag är du fjorton veckor och tre dagar gammal, om fyra dagar går vi in i vecka 16. Och det är så nära tills vi får se dig igen, så snälla må bra då för mamma längtar efter att få hålla om dig.
Jag vill ge dig världen, Mini.

Det är när det är skitväder som jag längtar tillbaka till älsklings och min resa till Kreta som gick av stapeln augusti förra sommaren. Vi åkte ensamma i en vecka till Chania och fick en tvåvåningslägenhet med två balkonger, två badrum, kök och två stora rum. Vi blev så glada för vi åkte ospecificerat, och så hamnar vi på ett superställe!
Denna bild är från en kväll då vi spelade minigolf, jag minns att det tog ungefär tjugo slag för mig vid ett hål.
Jag saknar det, att få bo ensam med max och hushålla själv.

Imorse när jag vaknade låg jag ensam i Max säng. Livrädd såg jag mig om ifall jag hade puttat ner honom på golvet, men icke. Jag virade in mig i täcket och gick ut i hallen och därifrån såg jag honom ligga och sussa sött i soffan. Jag hämtade honom snällt och kröp ihop med honom i hans säng och somnade skönt om.

Nu är jag hemma igen och gosar med katten. Ingen av mina katter är särskilt smart, men Leon är värst, han jamar hela tiden och sover på rygg!!

Det är löjligt vad jag och Max kan tjafsa som för småsaker, som är skrattretande nu efteråt. Jag avskyr lök, har alltid gjort. Det går bara inte. Så när vi bestämde oss för att äta tonfiskröra på rostat bröd bad jag honom att finhacka löken. Vad sker? Det är stora bitar i den där förbannade röran och jag börjar helt ärligt gråta för att jag blir så ledsen över att han inte lyssnat på det jag sagt och bett om.
Så där satt jag, och petade bort all lök för att få bort skiten, surade och var bara tyst.

Nu fnissar jag för mig själv, för det var ju så löjligt, även om jag fortfarande inte förstår honom.

Är det något jag uppskattar mer nuförtiden är det att mysa med min prins, att bara få sucka djupt och sjunka ner i hans armar är nog det bästa som finns. Det har jag gjort hela dagen, vi har pussats, jag fick min kinamat och vi bytte overallen. Sedan dess har vi varit här hemma hos honom med Sanne, the best, och mest bara tagit det lugnt.

Nu ska vi äta nudlar och se vad som händer lite senare.

supergammal bild på lilla Klara och lilla Max från 2007

Jag vaknade vid fem och kände mig panikkissnödig, svor högt för mig själv och gick sedan ut och pinkade. Tror ni inte det var så ljust så att man blev bländad, jag fattade ingenting. Sen gick jag och lade mig igen och sedan dess har jag mest bara vridit mig mellan sömnpassen, strykt Max på ryggen och suckat.

Nu är vi vakna, har precis ätit frukost och ska snart ta bilen hem till Max och sedan därifrån till Farsta för att byta overallen till en större storlek. Han har lovat mig att bjuda mig på kinamat också, tjohoooooo!

Angående sminket jag köpte, det är superbra! Jag rekommenderar det varmt. Det är som sagt 100% mineraler och det behövs bara lite lite för att få ett fint resultat. Jag är verkligen nöjd.

Nu vet jag att ni är ett par stycken som läser, därför undrar jag om ni kanske har några frågor? Jag är inte den bästa på att komma på en massa om mig själv, och det är alltid någon som kommer på någon rolig fråga.
Tills på söndag kväll kan ni ställa frågor i detta inlägg så svarar jag under söndag kväll eller måndag förmiddag.

Haha vad roligt! Du är den enda som märkt det, nu är det åtgärdat. Sitter och småfnissar för mig själv över att jag skrev "fyra ben och fyra armar" haha!

Istället blev det citronmarinerad kyckling som grillades med kokt ris en mumsig citron och vitlök-sås och en grönsallad med körsbärstomater, isbergssallad, paprika och avokado. Detta slank ner utan problem, och jag som är helt nerkörd i citron just nu njöt extra mycket. Min man är en mästergrillare ska ni veta, och en riktigt bra kock. Han gör alltid god mat och kommer på de mest underbara kombinationer till en kräsen ätare som jag.

Nu myser vi i soffan och är mätta och belåtna. Men senare blir det popcorn och sockerdricka! Det ni! Livet är en fest, i alla fall tillsammans med Max.

Nu ska jag fråga Max vad han känner inför bebisen..

Svar: Jag vet inte...
Jag stirrar uppgivet på den jäveln och han flinar provocerande.
-Det känns kul, spännande och jag hoppas att allting ska gå bra. Jag är glad, säger han med ett sött smile.

Han genomskådade mig och insåg att det var till bloggen, då intresserade han sig mer för tvn, haha!

När jag tänker på framtiden, då när mitt barn förhoppningsvis föds, om det går så bra, så är det mycket jag funderar över. Men en sak jag för tillfället känner mig säker på är att jag inte vill att en massa människor ska hålla i mitt barn den första tiden. Jag vill att den första månaden eller så ska spenderas i min och Max famn för att skapa det trygghetsband som jag vill att vi ska ha med vårat barn.
När jag berättar detta för folk blir dom upprörda, höjer rösten och utropar "NEEEJ, varför faan det!?". Detta förvånar mig, jag menar vem är dom att bestämma hur jag ska ha det med mitt nyfödda barn. Varför ska dom regarea så på hur MITT barn ska ha det?
Jag känner bara att jag inte vill slussa mitt barn till mina och Max kompisars famnar, släktingar och bekanta. Jag vill inte bara. Senare självklart, efter de första veckorna ska de närmaste få hålla i min ögonsten men i början vill jag det inte. Så känner jag nu, mitt barn hör hemma hos mig och Max.

Jag vill inte ha folk som frågar "Får man hålla?" med en valpblick. Jag vill på eget initiativ fråga om de vill hålla, inte känna mig tvungen att ge mitt barn till en annan famn, ens farmor farfar eller morfar.

Nu sitter jag och vriiiiiider mig för hur sjukt jävla sugen på kinamat jag är!!! Åååååh, vårrullar, wok, ris och soya! KAN DET BLI BÄTTRE!? Jag vill ha nu nu nu. Jag ska smöra för Max och fråga det sötaste jag kan om vi kan åka till Farsta och äta! Nu måste jag ha, muuuuuuuuums.

Nu passar inga av mina jeans längre, jag måste sätta en snodd från knappen till knapphålet, för de går inte ihop i midjan. Så snart måste det bära av till hm där dom faktiskt har några snygga byxor.

Dessa två t.ex. men de finns på online shopen, betyder detta att dom inte finns i butikerna?


Dessa blusar är också söta, av någon konstig anledning blev bilderna pyttesmå.


Har någon bra tips på fina men rätt billiga mammakläder?

Jag drömmer om vackra stränder med bikini, där jag håller om min mage där Mini bor. Jag drömmer om människor som funnits i mitt förflutna som jag stolt visar upp min mage för.
Jag längtar tills efter rutinultraljudet, när vi vet om denna graviditet fortsätts, att få möta människor jag umgåtts med och stolt konstatera att jag ska bli mamma. Inte bara att jag ska få barn, utan att jag ska bli en mamma.
Att sedan träffa dom som jag kanske delat klass med i grundskolan, när barnet förhoppningsvis är här, och presentera mitt barn som min dotter eller son.

Sitter hemma ensam, som så många andra kvällar. Min far är bortrest, syster är hos sin mor och Max är och spenderar sin tid på annat håll.
Märker ni min bitterhet? Jo tack, jag börjar tröttna på det eviga tråkandet dag ut och dag in. Alla är bortresta, Max jobbar och jag bara väntar på att tiden ska gå. Jag vet inte vad jag ska sysselsätta mig med. Jag vill gå på gravid-gympa, men finns det nu på sommaren? Nej, inga pass, toppen! Ge Klara fingret, visst, suuuper.

Finns det ingen som har frågor? Nu nu nu? Sysselsätt en gravid kvinna i hennes nöd!!

Jag har nu beställt mineralsmink från en tjej som jobbar på en salong i Malmö. Hon hade ett supererbjudande på foundations. Så nu har jag fått hem två foundations, ett sättande puder, solpuder, en kabukiborste, precisionsborste, en vanlig puderborste och en primer. Allt detta fick jag för 850 kronor! Detta skulle egentligen kosta 2200 så jag har gjort världens kap.
Jag har som jag nämnt tidigare dålig hy, som nu under graviditeten blivit ännu sämre. Nu slog jag till på något som gynnar mig. Jag hoppas att det funkar. Om inte är det i alla fall bra för min hy.

Gravid vecka 15 

Din bebis är denna vecka ungefär 11 cm lång och väger omkring 68-94 gram. Såhär dags i graviditeten kan du enkelt se att du är gravid, och om du har kläder som följer kroppen så kan antagligen andra också se att du är gravid. Du kan sannolikt känna din livmoder någon decimeter under naveln.

 

Om din graviditet inte ännu är daterad så kan din läkare enkelt bestämma fostrets ålder genom att mäta huvudet vid en ultraljudsundersökning.

Den fantastiska utvecklingen fortsätter i en rasande fart och bebisen ser mer och mer ut som en färdig människa för varje dag. Då fostrets hud är så tunn kan du se blodkärlen genom den. Bebisen täcks nu av lanugohår, som dock kommer att försvinna innan förlossningen. Håret på huvudet och ögonbrynen fortsätter att växa. Vissa bebisar föds nästan helt utan hår, medan andra redan har en liten kalufs!

Om du gör en ultraljudsundersökning vid den här tiden så kanske du får se din bebis suga på tummen. Skelettet fortsätter att hårdna genom att binda till sig kalcium. Det är enkelt att förstå varför kalcium är så viktigt i kosten under graviditeten!

Bebisen har en betydande rörlighet och kan böja armarna vid armbågarna och forma handen till en knytnäve.

 

 

Nu har jag alltså gått in i vecka 15, och magen blir bara större och större.

 

Vikt innan graviditet: 60.0 kilo
Vikt vid inskrivning: 62.7
Vikt idag: 62.8

Jag mår bra nu, förutom att jag får smärtor i magen, har läst att det är livmoderna som töjs vilket är förståeligt men oroande. Jag känner mig lugn och glad och är piggare än förut.

Igår kom Max hem vid halv tio. Vi myste framför en film och han fick sina tröjor. Sen somnade vi, båda helt utmattade. Nu är jag vaken för vi ska hem till Max och tvätta idag, mellan 13 och 16.

Senare under dagen ska jag lägga upp lite fakta om min graviditet hittills och bild på magen, för idag går jag in i vecka 15!

Jag ligger i soffan, nyduschad och insmord och väntar på min man. Det är lustigt hur jag efter snart tre och ett halvt år längtar så mycket efter honom, längtar efter att han håller om mig och pussar mig i pannan.
Vi har gått igenom mycket, han och jag. Vi har alltid haft det stormigt, ända från början, stormigt men passionerat. Vi har fått vara med om påstådda vänner som försökt riva det vi har. På något sätt har vi alltid klarat av det, och vi tycks överleva allt det som sätts i vår väg.
Det är svårt att sätta ord på känslor som stormar intensivt på insidan, svåra att fatta tag i för att beskriva dem.

Nu har vi njutit av tacos ute på altanen, så jag är mätt och belåten. Nu återhämtar jag mig efter dagen som präglats av smärta i mage och rygg.

Jag har insett att det är många fler som vet om Mini än vad jag tidigare trott. Visserligen har jag inte försökt dölja min alltmer putande mage, men trodde ändå inte att folk skulle se det såhär tidigt, att de skulle förstå. Men uppenbarligen gör dom det, för min systers alla kompisar verkar veta om Mini nu. Jag vet inte om min syster berättar det för lätt för alla eller om de småungarna förstår så pass mycket.


Gammal bild på mig i min älskade hårfärg

Har jag sagt att jag längtar? Jag längtar efter att få känna att det är som om jag ska gå av på mitten av värkarna. Jag längtar efter att få flåsa mig igenom ett av mitt livs största och mest smärtsamma ögonblick. Jag längtar efter att få se min kärlek stå handfallen bredvid mig, likblek och nervös. Allt detta längtar jag till!
Jag vill ha allt, det onda och det goda, det jobbiga och det lätta, för det kommer allt vara underbart!

Återkommit från Farsta nu. Där köpte jag ett par mjukisshorts för 50 kronor på Bikbok och två supersnygga t-shirts till Maxen för 40 kronor styck på Cubus.

Dessa shorts var det som fick följa med mig hem för ynka 50 riksdaler
Jag stod och höll i ett par babyblå byxor på barnavdelningen på Cubus också men jag höll mig, det får bli senare. Jag får nöja mig med tanken på de två plaggen jag redan har i garderoben.

Jag fick nyss reda på att när den första ungmammaträffen går av stapeln är jag bortrest. Jag blir så ledsen! Jag som såg fram emot det såg mycket. Jag är bortrest 3 dagar på hela sommaren och just under de tre dagarna är träffen. Gud vad surt!

Hej Mini, säg mig, hur vacker kommer du bli? Hur fin människa kommer du att vara? Hur kommer du att se ut?

Sånt tänker jag på nuförtiden, hur kommer min lilla bli, min lilla som vi nu refererar till som han, jag för att jag verkligen tror att det är en pojke och Max för att han verkar helst vilja att det är det. Men för oss spelar det egentligen ingen roll vad Mini kommer ut som, för vi vill bara ha ett friskt barn som stannar här på jorden med oss.
Kommer Mini bli lika kort som mig, på ynka 158 centimeter? Får Mini Max glugg mellan framtänderna?

Det är konstigt hur man kan vara så nära en varelse som jag nu är, men ändå veta så låte om den. Jag menar, jag bär på detta barn, dygnet runt ända tills födelsen, men jag vet ingenting om det ännu. Det enda jag vet är att Mini har två ben, två armar, en ryggrad och ett huvud.

Nu har jag alldeles precis vaknat, ligger fortfarande kvar i sängen. Jag har för en gång skull sovit rätt djupt och känner mig någorlunda utvilad.

Idag ska jag åka till farsta med systrami för att kolla på ett par jeansleggings som jag såg i stan igår. Sen ska vi tillbaka hit för att äta middag tillsammans för hon åker till Italien om några dagar och är där i tre veckor.

Men först; pinka och frukost. Det är nästan skrattretande hur kissnödig jag hinner bli på natten, det är nästan kaos när jag vaknar, så kissnödig är jag. Så varje morgon fnittrar jag ömsom suckar jag för mig själv.

En dag på stan med fart och fläng tär på min otränade kropp. Känner mig som en gammal tant som ser ovanligt fräsch ut. Men jag kom hem med en välbehövlig ny bh från Cubus och ett par tillhörande trosor. Onödig information men jag drar nu storlek 75E i bh storlek, var ska detta sluta?

När vi kom hem, jag och Sanne, åt vi middag och bakade sedan blåbärsmuffins. Dom blev väl helt okej, det var ett bra tag sedan jag bakade dom så dom hade nog kunnat bli bättre.

Nu är jag ensam igen, sitter och pustar ut i soffan och ser på Harry Potter- Fenixordern. Man måste ju få lite kött på benen om man ska se den nyutkomna.

Idag har jag älskat Mini ännu mer än igår och jag har insett att jag på tisdag går in i vecka 15, vilket känns helt otroligt.

Nu ger jag mig in till stan i hopp om att hitta ett par byxor jag kan köpa då nästan inga av mina byxor går ihop längre. Jag hade tänkt lämna tillbaka overallen, eller byta den till en större storlek, men Maxen har slarvat bort kvittot..




Idag är Mini 13 veckor och 5 dagar

Igår kväll åkte min man härifrån runt nio, då han skulle ham och försöka fixa sin bil. Jag låg kvar ensam hemma och bara segade. Vid tolv hör jag att någon försöker öppna dörren. Både pappa och Max har dåliga nycklar hit, så det tar typ en evighet att öppna dörren för dom! Sen helt plötsligt slutar den på utsidan och plingar på dörren. Jag trodde det var min far som kom hem efter en danskväll. Men där i regnet står min älskade älskling med en avbruten nyckel och ler.
Tror ni jag blev glad eller glad? Jag började gråta så glad blev jag för att han överraskade mig. Vi skrattade åt den avnrutna nyckeln och gick in och myste natten lång.

Nästa oväntade vändning: För tjugo minuter sedan ropar pappa in till oss att Max har en besökare. Då står Max kompis i hallen helt upp och ner och bara väntar på Max. Haha, då hade max försovit sig för de hade bestämt att ses.

Så nu sitter jag här alldeles hastigt och lustigt ensam och är som nykär i den man som delade säng med mig inatt. Det finns ingen som får mig att känna mig tryggare!

Jag är ingen som klagar, jag är söt. Jag har charm och utrstålning. Jag har alltid varit vältränad med en om än något muskulös kropp. Jag har stora bröst som jag tampats med sedan jag var inne på mitt femtonde år. Att ha en DD kupa är faktiskt inte så otroligt åtråvärt som man trott.
Max har alltid älskat min kropp, smekt mig med en åtrå som inte går att förklara, en sådan som bara blir sedd. Han har oavsett om jag känt mig obekväm sagt att jag är vackrast i världen och att han bara har ögon för mig.
Jag har haft en fast kropp, utan apelsinhud, bristningar och dylikt. Och jag har alltid varit nöjd.

Nu händer saker, om än för något som kommer bli det bästa som nånsin hänt mig. Men det är svårt att förstå att kroppen som jag kände den aldrig kommer tillbaka.
Nu drar jag en stor DD kupa till skillnad för mina för 5 månader sedan lite mindre D kupa. Mina bröst har bristningar som gör att de inte längre gör mig stolt när jag visar upp dom. Jag vill inte förföra Max med mina streckade bröst längre.
Strecken ockupperar även utsidan av mina lår, som hindrar mig för att visa mig i bikini. Jag som tidigare stolt spatserat längs stränderna. Under bristningarna har jag även den avskyvärda apelsinhuden som bidrar ännu mer till att jag drar mig för att visa mig i underkläder.

Jag vet att allt detta kommer ge mig det finaste i livet. Men det är ingen lätt omställning.

Häromdagen när vi gick på bio, jag, Max och några andra fotade Max mig och magen där Mini bor.


Här är Mini 13 veckor och 2 dagar
Idag är Mini ytterligare två dagar gammal

Bion vi såg hette Bruno, som sög så hårt så jag bara ville därifrån. Det finns en gräns för hur grov en film kan vara.

Tack för dina gratulationer!
Vi klarar oss bra även om vi ofta har vilda diskussioner om den förhoppningsvis framtida uppfostran av vårat barn. Om du syftar på pengamässigt så kommer det att gå ihop bra. Vi kommer ju bo hemma den första tiden så vi kommer ha utrymme i budgeten för allt inklusive sparande.
Jag och Max har den 14 augusti varit tillsammans i 3 och ett halvt år, och jag trivs som fisken i vattnet!

Det är bara att fråga mer om det är något du/ni undrar över!

Nu åker jag iväg och tältar inatt med min man och några andra.

kommer hem imorgon
puss

Åh nu börjar jag tröttna på det här. Jag vill kunna visa och berätta för världen att jag bär på Mini, jag vill att alla ska få veta!! Jag vill kunna skryta om hur sjukt jävla lycklig jag är och hur stolt jag är! Jag vill att alla ska veta att jag älskar mitt barn!

I och med den här graviditeten väcks många frågor och känslor. Hur ska saker gå till och hur kommer allt detta sluta. Jag har ju självfallet tankar på den förhoppningsvis kommande förlossningen. Jag vet inte om det kanske är för att det ännu är så tidigt, men jag har ingen direkt rädsla inför det som jag hoppas sker om ungefär sex månader. Jag vet att det kommer göra obeskrivligt ont, så ont så att jag inte kan föreställa mig det, men jag vet också att barnet måste ut, det finns inte direkt någon annan lösning.
Igår hände något som väckte känslor i mig däremot. Jag och min käresta satt i bilen sent på kvällen och var påväg hem. Han höll mig om magen och jag blundade, lycklig för det vi har. Vi började prata om förlossningen och då yttrade han sin rädsla för vad som skulle kunna ske. Jag hade aldrig tänkt på det så faktiskt, men självklart är det så. Han var rädd för att han skulle bli ensamstående, att han skulle förlora mig. Detta dementerade jag med att det är hiskeligt bra sjukvård här sverige men att risken klart fanns, om än nästan obefintlig. Han såg så orolig ut.
Därpå frågade jag honom om han var rädd för något annat, då blåste han upp bröstkorgen och sa bara med glödande ögon att han var stolt.

För detta klarar vi, det vet jag. Jag längtar bara tills jag har Mini här hos oss, och att vi får ha de.

Jag vaknade imorse av att jag hörde barnröster ute på vår tomt. Sömndrucken gick jag ut och fick till min glädje se att det var grannbarnen som var här. De är tre stycken på fem, fyra och två år. Mysiga barn utan tvekan, och den minsta ter sig till mig rätt fort då vi ses. Kan ni förstå längtan jag får då? Det är helt sjukt. Om ett år har jag mitt egna barn att bära på, mysa med och hänfört stirra på.

Efter många och långa minuter framför spegeln har jag insett att jag vilselett er men även mig själv. Magen ser större ut på bild är sanningen. Min mage i verkligheten är inte långt ifrån, men nära därpå. Men här kommer en bild varpå där min mage ser ut såsom jag ser den i spegeln.

Jag ber om ursäkt för den suddiga kvaliten, men min styrka sviker mig.
Här är Mini 13 veckor och 2 dagar i magen.

Nu är jag hemma igen efter en seg förmiddag med Max, för visst är han seg..

På dagens schema står för tillfället ikea och bio. Vi är ett gäng som ska se den där Bruno.


Nu ska jag ta mig en dusch för att svalka mig, sedan göra mig i ordning lite, och sen kanske ni får en liten söt bild på mig och Max.

Idag känner set som om hela världen är under mina fötter och jag kan klara av vad jag vill. Jag känner mig lätt och vill mest bara kunna spola fram tiden men ändå få tid för att njuta av min växande mage som nu syns även i lösa plagg. Har läst och tjejer och kvinnor som kunnat dölja sin mage tills vecka 30, hur stor är då jag när jag är i vecka 30? Om jag kommer dit dvs.
Jag har däremot fortfarande bara gått upp 3 kilo sedan innan graviditeten.

Jag älskar min bebis!!

Imorse gick jag upp halv nio för att sätta mig i bilen och åka till pappas kompis landställe som ligger utanför Norrtälje. Där har vi spenderat dagen med att plocka blåbär och jag kom hem för fem minuter sedan. Jag säger då det, att klä sig mot mygg men samtidigt slippa att svettas ihjäl är inte det lättaste.


Max följde med och självklart är allt löst, eller löst och löst, jag känner mig lugnare. Det är när vi är ifrån varandra som kommunikationen brister och det är då våra osämjor framstår. Ett förhållande kräver ett ständigt arbete som vi båda verkar vara hängivna till att lägga ner.

När jag ser på honom så ser jag mitt barns pappa. Detta är något som för mig är surrealistiskt, vackert och helt ofattbart. Sedan jag var fjorton har jag älskat denna människa och nu ska vi få barn tillsammans. Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna släppa taget om denna unga man som gång på gång fortfarande får det att pirra i maggropen.

Ikväll ska jag mysa med min älskling som nu är på jobbet fram tills åtta. Då ska vi hem till honom, laga pastasallad, gosa och bara stirra på magen.
Haha! Detta med stirrandet på magen får mig att tänka på hur Max ser ut nu när han ser min mage utan kläder på. Jag har som ni kanske sett haft navelpiercing, denna har jag haft sedan jag var 15. Så vanan att det är något i naveln är uppenbar och för mig självklar. Men nu sitter den inte där längre, jag tog bort den för någon vecka sedan. Nu ser det forna prydda hålet ut som ett stirrande ondt öga som vill alla illa. Det ser så roligt ut och den som fasar för det mest är just Max. Han kan
inte sluta stirra på min nu nakna navel.


Här är ett exempel på det ser ut. Ingenting för världen men för någon som haft något där i två år är det en stor förändring när man väl tänker på det.

Idag har den jag älskat mest på denna jord sårat mig. Jag är känslig ja, jag är dryg. Men jag är fortfarande människa. Det är svårast att bli sårad av den man älskar mest för då gör det som mest ont. Men självklart löser det sig. Men det gör ont, och då måste jag låta tårarna rinna och låta mig själv vara ledsen ett tag för att sedan kunna återställas och sedan reparera de skadorna som skett.

Om allt går som önskat med Mini i magen och att jag får ett barn som stannar här på jorden, kommer vi att bo här hemma hos mig mest. I min pappas hus, med min pappa och lillasyster. Här har vi ett eget rum som vi nu håller på att göra i ordning för det kommande barnet.
Som det ser ut nu bor vi här ett tag tills det att vi känner och kan skaffa oss ett eget ställe.

Har jag nämnt att jag längtar?

Nu startar vi en ung mamma grupp för oss tjejer som bor i stockholmsområdet! Detta arrangeras i samband med Love där vi hoppas att vi kan ses då och då för att umgås, dela erfarenheter och ha det trevligt.
Så anmäl er på antingen hennes eller min blogg så hoppas vi på att bli ett gäng.

Idag har pappas kompis varit här med sina två hundad Fingal och Selma. Jag har sysselsatt mig med att plocka lite blåbär, busa med bestarna och mest bara tagit det lugnt.


Ikväll tänkte jag kanske baka något, det var länge sedan jag bakade cupcakes, så det blir nog det med någon smarrig, snuskigt söt topping. Det vattnas i munnen på mig även om jag nyss åt både lax och potatis med en massa sås till. Så stört sjukt gott.

Jag är en person som vid första anblicken av andra människor sätter ett första intryck, för att sedan ge mig in i personen med hull och hår för att se om mitt första intryck stämde. Människor kan vara genetiskt vackra, med felfria drag, enligt mitt tycke självklart, ha välsvarvade kroppar, vara oproportionerliga, fula enligt mig och helt och hållet avskyvärda. Men jag ger dom alltid ett försök. Ofta visar det sig att även den vackraste av människor utåt kan förvandlas till det fulaste av monster när jag får se deras insida. Efter att jag sett denna sida finns det ingen återvändo för det fula som skapats framför mig i min egna iver.
Likaså kan en människa som för världen och för mig ful förvandlas till den vackraste av själar när den hänför mig med glada ulåtanden, skämt och lättnad. Jag kan bli helt lyrisk och suga åt mig alla intryck som går att åtsuga sig då jag inte vet när tiden är inne för att skiljas åt.

Detta leder mig till att vilja komplimera alla dessa vackra tjejer och kvinnor som hittills har kommenterat mina olika inlägg med fina ord om både det enda och det andra. Det finns speciellt en tjej som kallas Nickan som ofta lämnar ett avtryck i min vardag som värmer mitt hjärta. Det är människor som dessa tjejer som gör världen lite finare i all den negativa skit vi omges av. För utan dessa frispråkiga människor som vågar säga snälla saker och vågar öppna sina hjärtan om än bara lite skulle alla gå under. Det behövs mer glädje och vackra insidor som visas.

Folk talar om misstag och om saker som ska planeras. Folk talar om vad de vill bli, var de vill bo och när de vill göra allt detta, i framtiden.
Skulle jag kunna, skulle jag flytta till ett radhus någonstans i eller utanför Stockholm. Jag skulle där vilja få fixa och dona, få mina barn och leva mitt liv där. Men saker blir inte alltid som man tänkt. Inget av det jag haft som drömmar förr har ändrats bara för att jag nu ska få ett barn. Men nu har jag en annan dröm, som är lite mer högprioriterad. Jag vill bli en bra mamma. Jag vill kunna vara allt det som bara går för mitt kommande barn, göra allt som står i min makt för att det barnet ska vara välmående och i sin tur, när det blir äldre, glädja andra såsom jag hoppas att jag har kunnat.

I min barndom har jag fått väldigt mycket tid för lek och bus. Det har funnits möjligheter för att jag ska kunna få utlopp för all den energi jag alltid innehållit. Jag har fått leka rövare på tomten, sprungit genom vattenspridare i desperation. Detta gav mig också utrymme för att göra de saker som lugnade mig, som gav mig ro i all den uppståndelse jag skapade dagarna i ända. Jag kunde ena stunden flina och säga hej till alla som gick förbi mig på väg till den lokala ican och i den andra dra mg tillbaka, tyst och stilla till mitt rum. Där målade jag, jag klurade ut diverse motiv som jag sedan gav liv på billgt papper mer vattenfärg. Inte blev det vackert, långt ifrån. Men jag blev ändå alltid uppslukad av detta besatta beteende att fullfölja den målning eller teckning jag påbörjat.

Av någon outgrundlig anledning kopplar jag mitt forna måleri med regniga dagar. Då, när jag var trött på gallonisar och gummistövlar som förövrigt var hiskeligt roligt för en femåring, satte jag mig inne och tyckte jag var genial för det jag skapade.

Sen förstörde min då pestiga lillasyster många många målningar, varav den jag ansåg finast. Det var en tavla ihopknåpad av tre A4 papper som satt ihop i ändarna. Detta gav en lång, avlång duk där jag lade en flicka med min färg. Jag var så stolt över att ha målat en flicka på detta pappet, det var min såkallade favvo-målning.  Hon rev den mitt itu, och jag såg ingen lösning, inte ens den uppenbara att lite tejp skulle på bara någon minut återställa det som var. Men då var det ödesdigert, jo för hon hade brutit förtrollningen jag välsignat tavlan med, med mitt egna målande. Livet var över..

Dagen därpå lekte vi i solskenet ute på den ännu våta marken när dagen innan varit mitt livs värsta, som jag då sa. Men allt var glömt och förlåtet tills dess att jag klippte sönder någon av hennes leksaker.

Tiden går som sagt fort. Idag går vi in i ny vecka, 13+0. Fakta om just denna vecka kommer senare under dagen. Men själv känner jag mig inte särskilt gravid förutom magen som putar.
Idag har jag även bokat rutinultraljud på Dalens Mödravårdscentral. Den 19de augusti är det äntligen dags!! TIlls dess är det sex veckor, vilket betyder att jag kommer att vara i vecka 20 när jag får se Mini igen.
Så älskling, stanna där inne nu, överlev, för jag vill så gärna få se dig, hålla i dig och gosa med dig här på jorden.

Nu börjar det bli obekvämt att ligga på mage, kanske är det bara mina hjärnspöken som ger mig en omgång eller så stämmer det att min mage spänner och står ut så att det känns som om jag ligger på en hård kudde.

Är det något som drabbat mig är det kissnödigheten. Helt sanslöst men jag är fan kissnödig jämt!

Här ska jag samla mina favoritnamn på min älskade Mini.
Men ge mig gärna förslag!!


Flicknamn:
Melissa
Isabell(e)
Cornelia
Lova
Lovisa
Nova

Pojknamn:
Adam
Gustav
William
Alexander


Ja som ni ser är pojknamnen inte många så snälla ge mig förslag!

Det känns som om det vore igår jag plussade på stickan! Den har jag förövrigt kvar, vill ni ha bevis?
Det var den sjuttonde maj vi fick reda på att jag hade Mini i magen. Så snart har vi vetat i två månader, men det känns som om det vore igår. Imorgon går jag in i vecka 14 och har då bara sex veckor kvar till halvtid.



Här är Mini 12 veckor och 6 dagar i magen

Vi vaknade vid elva imorse, gick upp, åt frukost och begav oss. Vi åkte in till stan och strosade hand i hand genom folkmassorna som likt som vi tagit sig ut för en runda. Och tro inte på fan att jag köpte första bebiskläderna!! Precis såhär i tid innan jag går in i vecka 14. Det blev byxa och tröja på h&m i vitt, i minsta möjliga storlek. På tröjan står det även "mini" i liten text, precis vad min bebis är. Till och med Max köpte bebiskläder, en grå overall som var gosig som få.
Det känns stort, även om kläderna var så pass små. Första kläderna till vårat ännu ofödda barn. Nu har jag kläder att snusa när det är som mest overkligt att min knodd finns därinne.
Älskade Mini, stanna där inne, för mamma vill ha dig som ett litet jordbarn.

Overallen Max köpte till Mini


Byxorna och tröjan jag köpte

I vår trädgård har vi allt från kryddor som gräslök till hallon och jordgubbar. Vi har också smultron. Och idag lärde jag mig att det är inte smart att plocka smått undangömda smultron då man har rödmålade tippar på naglarna. Jag försökte förgäves fånga dessa smultron som jag trodde mig se här och där, när det egentligen var mina naglar. Detta satte igång mitt fnitter när jag ensam knäade vid smultronen.

Jag borde ha vetat att igår skulle det inte bli mycket skrivet då det inte fanns någon tid för datorn. Vi fixade med badrummet nere, handlade virke och höll på, inte mycket tid där för annat inte. Sen begav det sig hem till Max där jag började göra mig i ordning för "festen" som grannen skulle ha. Det var länge sedan jag lade ner mer än 5 minuter på att göra mig i ordning så igår kände jag mig fin, för en gångs skull.
Det är ännu bara några få som vet om Mini i magen, så jag fick erbjudanden om alkohol och alkohol dit, fick tänka på att magen inte skulle synas och så. Egentligen vill jag att hela världen ska få veta om knoddis men jag känner att jag vill vänta till RUL för då vet jag om bebisn fortfarande lever, det känns fortfarande så osäkert.
Det är inte trevligt att se folk succesivt bli mer och mer påverkade, det äcklar mig. Det var en trevlig kväll men jag gav mig vid 12 då jag gick hem och la mig.

Idag är Mini 12 veckor och fem dagar gammal. Om bara två dagar går jag in i vecka 14! Då är det sex veckor tills jag har gått 20 veckor, cirka halva graviditeten.

JUST DET JA! Igår när jag skulle sova låg jag halvt på mage halvt på sidan om någon förstår, och då fladdrade det till i magen, som om bebis tyckte att det blev så trångt därinne då! Jag vet inte om det stämmer men jag vill ju såklart att det ska göra det.

Nu är jag uppe och pigg. Jag vaknade vid kvart över sju men insåg att det bara var dumt att gå upp så tidigt så jag satte klockan på 11, och nu är jag uppe. Prinsen ligger och drar sig i hans lilla lilla säng och suckar när jag glatt ropar "ääääälskliiiing, daaags att gåå uuuuuupp!".
Idag ska vi hem till mig och renovera tvättstugan är tanken, det ska byggas en dusch där nere och då behövs ett nytt tak, nytt golv och snyggare väggar.

Men först: pussa på min man och tvinga upp honom!!

Två år sedan i Grekland

Idag har varit en dålig dag med diverse dispyter och tårar. Är det någon egenskap jag avskyr med mig själv är det att när jag blir arg gråter jag. Då känner jag mig svag och gråter ännu mer. Alla dessa graviditetshormoner gör det inte bättre.
Nu myser jag och Max i soffan framför döa program och mest bara är tysta, för ibland behöva inga ord.
Imorgon ska jag bjuda på bilder och mer inlägg då jag förhoppningsvis känner mig lite gladare och mer öppen.

Tillbaka till soffan och mannen min som gosar non stop, pussar i nacken och kramar magen.

Bebis, mamma och pappa längtar efter dig, så stanna kvar där inne nu!

Godmorgon alla söta.
Inatt har vi invigt mi nya 140-säng, och oj vilken skillnad det kan vara med bara 20 centimeter extra. Däremot planterade Max irritationen i mig när han flera gånger om väckte mig för att han pratade i sömnen. Han drömmer mardrömmar och sätter sig upp och babblar om både det ena och det andra.
Han gick upp vid tio för att åka hem och fira sin far som fyller 45 idag. Jag däremot, sov tills nu och skulle utan svårigheter kunna sova några timmar till.
Jag drömmer själv väldigt mycket, inatt åkte vi till Algeriet utan någonting, och levde på knappt någon mat alls. Vi slogs mot pirater lite då och då och konverserade med turisterna som kom från sverige, däribland mina föredetta grannar. Vi var ett stort gäng som åkt ner, säkert tio killar men bara två tjejer.


Innan det drömde jag att jag var tillbaka i min grundskoleklass från åttan till nian, men att människorna som gick i klassen också var några från min lågstadieklass. Där blev jag retad, slagen och hånad. Det slutade med att jag hotade att krossa en killes pung medans jag höll den i ett stadigt grepp om han inte lade av. Paulos hette han, och var en då pojke som gick i min lågstadieklass i Engelska skolan.

Det är innan REM sömnen man drömmer, eller iallafall så att man minns sina drömmar. Detta betyder alltså att jag aldrig riktigt får vaggas in i den djupaste av sömn och bara få vila, uutan hela tiden tar emot intryck och upplevelser. En bra förklaring på varför jag är helt och hållet utmattad.

Jag känner mig bara större och större. Har redan fått bristningar på lår och bröst.
Det känns ovant att gå från storlek XS i jeans till M.
Men ändå står vågen fortfarande på 3kg plus sen innan jag blev gravid. Vart kommer allt ifrån? Var kommer min mage ifrån? Hur kan mina bröst få bristningar så här tidigt?

Jag hade förut en annan blogg där jag i mina kluriga ord uttryckte mest min ilska och sorg över saker. Det var djupa texter om allt det hemska som jag tycker hänt mig och allt det jobbiga som jag tyckte mig bära på. Så när vi fick reda på att vi skulle få barn bad min käresta mig att ta bort bloggen, och jag sa ja utan tvekan, utan att reflektera över varför han ställde detta krav.
Jag satte lösenord på min hårda och svåra ord och satte därmed ett lås på allt det onda som funnits i mitt liv.
För några dagar sedan ifrågasatte jag hans önskemål om att jag skulle stänga ner min föredetta blogg. Han svarade med att han inte ville att folk skulle se det onda som hänt, att man varit ledsen.
Jag nickade och tänkte efter för mig själv och sa då att man visst ska få vara ledsen. Alla vet att man någon gång är nere och deppig, bara att ingen talar om det.
För visst kan jag vara en bra mamma även om det finns saker som gjort mig illa och fått mig att fälla tårar förr. Det kommer säkerligen hända i framtiden också, och den dagen kommer jag inte att dra mig för att klaga, passa på att vara ledsen och att prata högt om det.
I sverige är det alldeles för tabubelagt att tala om det som är dåligt.

Idag är det tomt på saker att skriva om, för det händer inget, och jag är bara seg som en kola i huvudet. Jag håller mig därför härifrån för att skona er från onödigt dravel om ingenting.

Nu börjar det arta sig i rummet, sängen är bytt, en till garderob i min lilla walk-in-closet. Det blir mysigt, och det finns plats för spjälsäng och skötbord. Det blir bra, men jag kan inte hjälpa att längta efter en egen lägenhet. En tvåa skulle vara perfekt, eller kanske en trea? Vad som helst skulle duga, bara man får något eget, slipper dela med en hel familj. Ta det inte fel, jag älskar min pappa och syster. Men vi kommer att vara 5 stycken i detta hus, och tre stycken i samma rum.

Det som saknas i rummet nu är hyllor, taklampa, sänglampa, gardiner och barnmöblerna såklart. Men det där har vi tid för, vi har ju ett halvår på oss.

Det finns mycket jag vill ta upp här, mycket jag vill få dela med mig av för att öka kunskap hos andra och belysa ämnen som tycks vara tabubelagda. Men vill jag å andra sidan "outa" mitt liv så mycket? Det är dom innersta sviken, det hetaste inuti mig, det mest glädjande som jag vill dela med mig av men ändå bevara på insidan, osagda och oblottade.
Allt för många gånger har jag annonserat ut tillstånd, känslor och åsikter alldeles för tidigt, och blivit biten i skjärten när allt bakslår. Jag älskar att dela med mig, men vet att det många gånger satt mig och andra i svåra sitationer. Jag är en öppen människa och vill att världen ska få se min brinnande passion för det jag älskar, men ändå ta till vara på att jag och mina närmaste är de enda som känner och kan mina innersta vrår.

Jag känner mig rätt lugn idag, nu är den stora risk-tiden över och jag kan pusta ut lite, inte helt, men lite. Nu har jag klarat av de första tre månaderna och går nu in i andra trimestern där det mesta växandet av bebisen ska ske. Jag längtar tills jag får känna mitt ofödda barn hicka, göra kullerbyttor och sparka mig. Desto fler och tydliga symptom jag får desto mer försäkrad känner jag mig.


Jag och pappa längtar efter dig bebbo

Är det något jag brinner för är det faktiskt smink. Jag älskar att sminka både mig själv och andra. För en månad sen blev jag "inhyrd" som sminkös för min syster och hennes kompisar inför balen. Skulle jag ha pengar skulle jag utan att blinka lägga ner dem på en MUA utbilning på 10 veckor. Jag är enbart självlärd nu och jag finner det så fruktansvärt roligt att kunna ändra ansiktsdrag, förbättra dom eller bara lägga på lite färg.
Jag älskar det så mycket, något så ytligt som smink!

Idag har det roddats i mitt rum för att skapa mer plats för den kommande bebisen. Nu är det lite bättre och några fler ytor där spjälsäng och skötbord får plats. Det pirrar i magen när jag får fixa och dona för vårat ännu ofödda barn.

Sedan gjorde jag lasagne för första gången någonsin. Den blev faktiskt helt okej, nästa gång kan jag förbättra den ännu mer hoppas jag.

Jag är så dålig på att fota nu eftersom jag är så trött på att dra fram min stora systemkamera. Men ni får hållas.

Inatt drömde jag att jag födde ett barn. Det var en son. Han var så fruktansvärt vacker, så fin, så perfekt! Känslan av att se honom, ha honom nära kroppen, mysa med honom, är helt obeskrivlig. Visserligen var det bara en dröm, men det gav mig ännu mer längtan.
Ge mig bara en frisk bebis så är jag nöjd.

Jag undrar om du går på gymnasiet nu?
Jag har precis gått ut andra året på gymnasiet. Jag har som ambition att läsa klart gymnasiet, hur det ska gå till ännu vet jag inte men jag kommer definitivt gå klart denna hösttermin.

Hur ser ditt liv ut om 10 år?
Om tio år är jag 27 år och har en 9åring. Jag hoppas på att jobba med barn med svårigheter, gärna hörselskadade. Jag bor med Max i ett hus lite utanför stan och väntar mitt fjärde barn(haha nu kommenterar Max och säger "Skärp dig, inga fler ungar!" Han skulle bara veta, hihi.) Tillsammans äger vi två bilar, en familjebil och en sportbil för att underhålla Max bilintresse.(Nu ber han mig skriva att vi ska ha två sportbilar). Jag hoppas också på att vi kan åka på en solsemester.

Jag har själv en pojkvän sedan 3,5 år sedan och känner verkligen att det är rätt och han vill jag ha barn med, är så otroligt barnkär och är imponerad av ditt mod. Var graviditeten planerad?
Jag har länge velat ha barn, men detta var inget vi planerade men som ändå är väldigt välkommet. Ingenting är omöjligt och glädjen ett barn kan tillföra överväger allt det jobbiga tror jag.

Bor ni tillsammans eller är det något ni planerar?
För tillfället bor vi fortfarande hemma båda två men jag anser att mitt hem är med Max, där han är hör jag hemma. Jag hoppas självklart att vi snart kan flytta till en lägenhet men det är inte det lättaste att få en lägenhet i Stockholm.

Nu är jag vaken! Helt plötsligt har jag börjat sova länge på dagarna. Kanske är för att jag vaknar mitt i natten och måste upp och kissa, som en gammal tant.

Just nu håller jag på och letar som en galning efter drivrutiner för kameran, så att det går att installera kamerainställningarna på datorn. Kaos säger jag bara.

Nu säljer jag min systemkamera pga bristand intresse! Det är en canon eos 400D som köptes för ett år sedan.
Vid köpet ingår nu ett stativ, minneskort på 2GB, batteri, extrabatteri, batteriladdare, kameraväska, användningsmanual och en sladd så att man kan koppla in den i datorn.
Allt detta för 6000 kr.
Är ni intresserade är det bara att kommentera eller maila mig på [email protected]

Tallkrogen är ett eget samhälle där alla sorters lögner och incest försigår. På fester kysser folk en person som kysser en annan som kysser den första. Lögnerna avlöser varandra och människor som tror att de är osedda blir granskade med förstoringsglas.
Förr var jag en del av allt det där, jag gick på samma fester, snackade samma skit och omringades av lögner. Uppmärksamheten man fick som blond, storbystad och glad var stor. Men jag har alltid bara haft ögon för en, då pojke nu snart man.

Snodde en bra sammanfattande lista från Elin Zollet

För dig som är gravid så är det särskilt viktigt att äta rätt. Inte bara för din egen skull, utan också för att ditt barn ska utvecklas och må bra. Det betyder inte att du ska äta "för två". Ett extra mellanmål räcker. Det viktiga är att du äter varierat så att du får alla de näringsämnen du behöver.

Din dagliga kost bör bestå utav:

- 500 g frukt och grönt, till exempel två portioner grönsaker och tre frukter.
- Fisk 2-3 gånger i veckan.
- Lättmjölk, naturell lättfil eller naturell lättyoghurt, cirka 5 dl per dag.
- Lättmargarin på smörgåsen och flytande margarin eller olja till matlagning.
- Kött, kyckling, ägg, bönor, linser eller ärtor varje dag.
- Bröd och potatis, ris, pasta, bulgur eller liknande varje dag, helst fullkornsalternativ.

Fisk och skaldjur du kan äta 2-3 gånger i veckan:
- All odlad fisk.

- Alaska pollock.

- Ansjovis.

- Blåmusslor.

- Fiskbullar.

- Fiskpinnar.

- Flundra/skrubbskädda.

- Hoki.

- Hummer.

- Jätteräkor/scampi.

- Kolja.

- Krabba, det vita köttet.

- Kräftor.

- Kummel.
- Lax och laxfiskar.

- Lutfisk.

- Makrill.

- Pangasiusmal.

- Pilgrimsmusslor.

- Räkor.

- Rödspätta.

- Sardiner.

- Sej.

- Sik.

- Sill, även inlagd.

- Tilapia.

- Tonfisk på burk.

- Torsk.

Fisk och skaldjur du kan äta 2-3 gånger per år:

- Abborre.

- Gädda.

- Gös.

- Haj.

- Lake.

- Rocka / Svärdfisk.

- Stor hälleflundra.

- Strömming, även surströmming.

- Tonfisk, färsk / fryst.

- Lax och öring från Östersjön, Vänern och Vättern.

- Röding från Vättern.
(Rådet gäller främst kvinnor som äter egenfångad fisk, eftersom dessa fiskar sällan finns i vanliga affärer).

Kött du kan äta:

- Kokt skinka, saltrulle eller liknande: Välj hel eller nyskivad produkt. Du ska undvika vakuumförpackad skivad produkt, framförallt mot slutet av hållbarhetstiden då risken finns för skadliga bakterier. Risken öker med temperatur och förvaringstid.

- Korv: Här gäller samma som för ovanstående. Hel eller nyskivad korv går bra. Kokt eller varmrökt korv är säker ur parasitsynpunkt men ej alltid säker ur bakteriesynpunkt. Det rekommenderas därför att du hettar upp korven som är avsedd att värmas ordentligt.

- Leverpastej: Vanlig förpackad leverpastej kan ätas i normal omfattning. Undvik lösviktspastejer och patéer, de kan innehålla skadliga bakterier.

- Varmrökt kött: Helt kött är att föredra framför vakuumförpackat skivat kött, framför allt mot slutet av hållbarhetstiden. Risk finns för skadliga bakterier.

(Alla köttprodukter måste hettas upp till 70 grader innan de äts för att vara säkra ur bakterie- och parasitsynpunkt. Tänk på att bakterierna överlever djupfrysning).

Kött att avstå från:

- Kallrökt kött, parmaskinka och liknande torkat kött: Kött som inte är upphettat - framför allt från gris, får och vilt - kan innehålla skadliga parasiter.

- Lever: Innehåller mycket A-vitamin. Höga doser A-vitamin kan skada barnet.

Dessa finns det risk för skadliga mikroorganismer:

- Gravad fågel.

- Gravat kött.

- Rå köttfärs.

Mejeriprodukter:

- Opastöriserad mjölk: Undvik att dricka opastöriserad mjölk. Den kan innehålla skadliga mikroorganismer.
- Ost: Ät gärna ost under graviditeten men välj helst vanlig hårdost och smältost. För att minska risken för skadliga bakterier bör du undvika mjuka och halvmjuka lagrade dessertostar såsom mögelostar och kittostar.

Exempel på dessa är:

- Brie.

- Camembert.

- Gorgonzola respektive Vacherol och Livarot.

Rekommendationen gäller även om osten är tillverkad av pastöriserad mjölk. All ost är säker ur bakteriesynpunkt om den upphettas till kokhet.

Annan mat :

- Färdigrätter: Förpackade ätfärdiga rätter, sallader, smörgåsar m.m. säljs i många butiker. Välj nyförpackad, nylagad mat om den inte ska upphettas innan den äts.

- Delikatessmat: Var försiktig med "delikatessmat" som patéer, syltor och liknande i delikatessdisken.

- Lakrits går bra att äta när man är gravid. Liksom alla andra bör du dock inte äta mer än 50 gram lakritskonfekt per dag.

- Kalebasskrita, är känd under namnet "Calabash chalk", som rapporterats användas mot illamående av gravida kvinnor från Västafrika, kan innehålla höga halter av bly. Det är därför direkt olämpligt för gravida att konsumera denna produkt.

- Hälsopreparat: Var försiktig med hälsopreparat och hälsokostprodukter vid graviditet och amning. Ämnen i hälsopreparaten kan påverka barnet. Be gärna din läkare eller barnmorska om råd.

Källa: minbebis.com.

Sen jag blev gravid har hela min kropp blivit mer öm och känslig. Förr kunde jag råka slå i knät och då gjorde det ont vid det tillfället med gick över med en gång. Nu ömmar det länge efter det att jag slagit mig. Till och med om jag kliar mig på benet så ömmar det efteråt, som om någon trycker på ett blåmärke jämt.
Det är klart att det inte gör ont i flera timmar men ändå ett bra tag. Vad kan detta bero på?

Jag ska iväg i några timmar, så jag tänkte att om någon har någon/några frågor är det bara att ställa dem till detta inlägg så svarar jag när jag kommer hem igen.
Hur känns graviditeten?
Vill du ha fler barn?
Hur var du i grundskolan?
Hur är din familj?

vad som helst, eller är det för tidigt?

Gårdagen spenderade jag delvis i stan och under kvällen med min mans lillasyster. Jag satt barnvakt åt den lilla prinsessan som är en av världens sötaste. Hon hade handlat godis med sin far och lagt upp allt i små söta skålar. Vi såg på Narnia och hon kröp upp nära mig när det blev läskiga scener.
Hon är en klok sjuåring som ofta pratar lillgammalt och säger det självklara som andra inte yttrar. Jag nattade henne med en prinsess-saga och hon somnade så sött.


Nu är jag hemma efter att ha spenderat natten och förmiddagen hos min man. Vi svängde förbi Farsta och jag köpte tabletter med folsyra och järn i, allt för bebis. Men jag gjorde det dumma misstaget att lukta på tabletterna. Luktade det gott? NEJ! Åh herregud, min frukost höll på att hamna på bilgolvet.

Som jag tidigare nämnt har jag fått ett köpförbud av Max, då han anser att det fortfarande kan ske något med våran knodd. Denna tanke förstår jag när det gäller barnvagn, spjälsäng, bärsele och kanske bilbarnstol. Men tossor då? Små små hoodtröjor?

Men idag hände något spännande. Max ringde nämligen från bilträffen han befinner sig på. Han frågade mig om jag ville ha något, i klädesväg dvs. Han drog ett skämt eller två om att köpa mig en kort skinnkjol som tydligen inte lämnade mycket åt fantasin. Jag svarade med att fråga om det inte fanns några söta bebiskläder, mest som ett test.

Allvaret i rösten som svarade förvånade mig, för jo visst fanns det bebiskläder. Det fanns hoodtröjor där det stod "pappa betalar" på, men även mer brutala tryck såsom "Huligan" och "Pitbull". Vi skrattade gott åt trycken men han talade ändå om att köpa Pappa Betalar-tröjan. Så då hängde jag på, la på min sötaste röst för att övertyga honom att köpa den lilla tröjan, för då skulle väl ändå det innebära att mitt köpförbud lyfts lite?
Så nu ska jag åka in till stan och försöka hitta det perfekta första plagget för mitt ännu ofödda barn.

Jag har alltid drömt mycket, drömmarna har fört med sig vandringar i natten där jag svamlat om att ringa i mjölkpaket bland annat. Nu har inte detta hänt på många år, men nu är drömmarna vildare än någonsin. Det är fläng hit och fläng dit där jag gör helt ofattbara saker. En natt drömde jag att jag låg i sängen och helt plötsligt kände jag att huvudet var halvvägs ute. En kvart senare var jag på sjukhuset för att i andra sekunden vara hemma igen, sittandes på mitt golv och såg på en stor ryggsäck. En barnmorska öppnade ryggsäcken och lyfte ut mina två tvillingpojkar. Dom var så vackra, mina pojkar.

Senare under dagen gick vi ut, ut på landet tror jag till ett hus. Då förvandlades mina två pojkar till två flickor som bara växte och växte. Efter två timmar kunde de lyfta huvudet själva. Efter en halv dag kunde de prata, så mycket så att jag själv frågade om de namn jag haft i åtanke skulle passa dem och om de ville heta det. Och i slutet av dagen var de för stora för att amma, runt tre år. Jag hann inte ens amma mina barn en endaste gång, innan de blev stora.

Är det så det kommer kännas när jag har fött mitt barn? Kommer tiden flyga förbi utan stopp? Oavsett så längtar jag så mycket. Är det något ord jag repeterar innuti är det lycklig.

Nu ska jag sova i mitt varma varma rum, helt sinnessjukt.
Jag längtar tills jag blir väckt om natten av min guldklimp, få hålla om mitt barn och vagga det till sömns. Jag längtar tills jag några år senare kan släcka lampan i rummet och lämna dörren på glänt och viska lugnt "sov sött älskling" till mitt ännu ofödda barn. Jag längtar efter allt, så mycket så att det pirrar.
Jag längtar tills då jag får krystvärkar och kan delta i födandet av mitt barn mer, kunna häva mig det ur mig. Jag längtar tills vi kan köpa ett hink-set på Åhlens och åka till stranden på sommaren och få smörja mitt barn i spf.50 och leka vid strandkanten.

jag längtar

Här är min man, visserligen för två år sedan men här är han ändå, vacker som få.
Sexiga jävla människa som gör en tokig!

Nu är jag hemma efter en heldag i Nacka Forum. Det enda jag kom hem emd var en tunika och en hårklämma, det var väl lika bra det antar jag.
Nu är jag trött och ligger kraschad i soffan och svettas. Känner mig riktigt snygg om jag får säga det själv, haha!

Goooooodmooorgoon!
Jag vaknade pigg som en mört klockan nio imorse, då åskade och blixtrade det för fullt utanför mitt fönster.
Nu är det dags för mig att dra mig iväg, ska åka och handla lite med Karro.

Det har slagit mig att jag kanske förlorar denna bebis ändå, för det finns risk för missfall under hela graviditeten. Det här skremmer helt ärligt talat skiten ur mig, hur skulle man ta sig tillbaka efter något sånt? Jag har vant mig vid tanken om att jag ska bli mamma nu, vad gör man om man snubblar på mållinjen? Om man blir snuvad på vinsten?
Bebis!! Stanna där inne nu, för visst har du det väl mysigt? Så snälla, stanna där inne i mig.

Jag har älskat en och samma person i snart tre och ett halvt år nu, och jag tycks bara bli mer och mer kär och svag för honom. Han får mitt hjärta att slå snabbare samtidigt som han stannar tiden, det har han alltid kunnat. Människor har oförstående sett mig i ögonen och påpekat att jag borde "testa annat"(men menar: knulla runt medans du kan!) isället för att slösa min tid på en och samma person och kuk allt för länge. De har ovetande sagt att dom verkligen inte förstår hur det går till, hur kan man inte tröttna? Vad pratar man om? Hur tråkigt blir egentligen sexlivet?
Allt detta är oftast riktat mot sexet.
Varför är det så viktigt? Varför är det viktigt att jag testat andra innan jag kan "nöja" mig med en person? Det finns dom som jag har sex fler gånger än, bara att jag har haft det med en och samma person, lärt känna hans minsta impulser och svaga punkter, likaså som han lärt sig mina.

Vi kan varandra utan och innan och ibland behöver vi faktiskt inte fylla våran tid med onödigt babbel då vi ändå vet vart vi har varandra. Han kan vara med sina vänner på sitt håll och jag med mina på mitt, men vi delar ändå oftast tanken på den andra, såvitt jag vet.
Inte för att det varit lätt, jag har gråtit, skrikit, varit villig att ge upp mer än en gång. Känt mig instängd och tvivlat på min magkänsla efter för mycket "singel-propaganda" som jag matats med.
Sålänge vi älskar varandra spelar inte allt det där någon roll. För precis som 30-åringar gör vi kanske slut, och precis som 30-åringar kanske vi avslutar våra liv tillsammans när vi är gamla.

Våran unga ålder definierar inte våran kärlek.

Förutom min man, som stått ut med mitt fruktansvärda humör under den senaste tiden, är denna människa den som gett mig mest stöd i den här graviditeten.
Karro är den som gett mig råd, sagt att hon alltid ska finnas där och bara genom att se på mig och stryka mig över ryggen att känna mig mer säker. Hon är den som nästan började gråta när jag berättade att en knodd bodde i min mage, hon skrek verkligen. Hon är den som varit gladast över den kommande bebisen.

Tack älskade du! För visst älskar jag dig:$

Nu är jag hemma igen, puh vad det har varit varmt idag! Jag har varvat skogbesöken där jag kissat med att svalka mig i vattnet. det har varit så fruktansvärt mysigt. Vi var många som låg och hade det trevlig och jag och Max tog med oss sallader som vi gjort här hemma och vattenmelon, och MASSOR med vatten!
Nu är jag helt utpumpad av värmen, men nöjd med att jag fått umgås med folk, och orkat med det dessutom!


Min man och jag, jag vet, man ser han knappt men att fånga den vampyren på bild är inte lätt.

Jag hittar ingen bild som representerar Max såsom han är nu, kameran har legat inaktiv i kameraväskan den senaste tiden. Jag får helt enkelt ta en bild på han idag och lägga in den senare. Tills vidare har vi här en bild från när vi var i Grekland förra sommaren tillsammans. En vecka ensamma utan någon annan i en egen lägenhet.

Här har ni mig på en av mina bra dagar
Håll utkik för snart kommer bilder på min och bebis andra hälft

För 3 och ett halvt år sedan hade jag en månad tidigare fått mitt hjärta krossat av han som jag trodde var min stora kärlek. Det tog två månader innan jag föll pladask igen. Alla hjärtans dag 2006 blev jag tillsammans med den mest hjärtstormande människan jag någonsin träffat. En vacker människa som avskärmande världen med en trygg bringa.

Idag, tre och ett halvt år senare, väntar jag barn med min kärlek, vi ska bli föräldrar till en knodd som vi kommer älska tills tidens ände. Förr hade jag en plan, den planen var kort och gott att jag skulle plugga tills jag var ca 27, jobba några år och sedan bilda familj. Men idag, när jag står med ömmande bröst och en begynnande stor mage vet jag att det här är rätt för mig, det är såhär det ska vara. Det här är jag ämnad för, jag är ämnad för att anamma mamma-rollen och ta det klivet som jag längtat efter allt för länge.
Ingen säger att det kommer bli lätt, det kommer bli sömnlösa nätter, trytande tålamod och plånbok men det finns alltid ett sätt att få det att gå ihop, och allt är ju värt det.

Det är såhär jag ska ha det, det är såhär det ska vara!

Nu försöker jag sprida nyheten vidare till släkten då vi nu passerat den gyllene gränsen för risken för missfall. Folk kommer ändå börja märka snart. Min systers kompisar har frågat om jag är gravid, då har hon behövt dementerat. Så snart vet hela kretsen häromkring att mitt knyte i magen faktiskt finns.
Så imorgon kommer det upp något slags bevis på att jag finns. En bild som representerar mig och mitt liv.
För just nu känner jag mig så handikappad i just det här med bloggen, det ser så tomt ut att skåda någons liv utan att få se bilder. Det känns som om det är mycket som fattas.

I augusti ska jag på rutin ultraljud, då hoppas jag på att få reda på vad vi väntar, är det en liten flicka eller en pojke?

Åh herregud jag är helt överväldigad!!! Min bebis är idag i vecka 11+1 alltså vecka 12, fick jag förklarat för mig, men jag förstår fortfarande inte riktigt hur det där går ihop för det finns så många olika sätt att räkna på verkar det som!

Jag kom till farsta mödravårdscentral vid kvart i två med min älskling som stöd, emla i armvecket och hjärtklappning. Blodprovet gjordes med musik i mina öron och panik, men visst gick det och det var inte så farligt!
Efter provet satt vi i väntrummet och pustade ut. Kvart över två kom specialistläkaren och ropade in oss. Där pratades det och sedan kläddes det av och sen började undersökningen. Det var bara en liten bebis i min mage, till max lättnad, mig hade det varit välkommet vilket som.

Men våran bebis var en livlig en! Så livlig så att läkaren började skratta. Vi fick se på plutten och då spred sig värmen i min kropp, herregud vad underbart det var! Hjärtat på mig fladdrade lika snabbt som bebisens hjärta. Man såg små armar och ben som sprattlade och huvudet, hjärtat slog så snabbt! Herregud det är en obeskrivlig känsla! Jag har inte slutat le en endaste gång sedan vi fick se plutten. Hon sa att allt såg ut som det skulle vid denna tidpunkt.
Älskling tyckte att bebisen såg ut som en alien, jag tyckte den liknade mer en bläckfisk än något annat.

Nu känns det så säkert, så skrivet i sten, så avgörande. Jag har ett levande liv i min mage och där ska du stanna, hör du det bebis!! Jag längtar så mycket!!

Första BF-datumet är nu satt, den 18 januari 2010! Självklart kommer det antagligen flyttas senare, men det känns ändå som en milstolpe.

Jag ville springa iväg och köpa det första plagget, eller kanske ett paket ministrumpor? Men max tycker det är för tidigt, vilket säkert är sant men jag vill ha saker som påminner om bebis på utsidan också! Inte bara på insidan!


Någon som vet någon ungmamma-grupp? Eller någon som kanske vill styra upp en grupp där vi kan fika alternativt turas om att ses hemma hos någon? Jag bor i Stockholm!