Min lilla sommarbusunge! Vad hon gör oss galna dagarna i ända. Galna av frustration och galna av kärlek.

Jag har tagit sommarlov! Vi bor ute på landet och här leker livet. Det är härligt väder, vi är ute nästan hela dagarna. Midsommar var mysig och barnen var så fina och snälla!

Lilla lillan har hunnit bli en månad och har gått upp till hela 4550 gram och är nu 55 centimeter lång, hon jobbar på bra med andra ord. I början på veckan fick vi första snabba leendet tror jag allt också, makalöst!

Och nej, inget namn ännu. Jag kämpar så hårt för mitt favvonamn men Max han rör sig inte en millimeter! Blir galen och det känns så märkligt att tänka på en liten människa utan att tänka ett namn!

Idag packade jag ihop barnen, lämnade Max sovandes hemma och åkte till Farsta. Med lillan sovandes i vagnen så fick jag tid och utrymme att skämma bort min stora tjej. Hon har varit så duktig vid nattningarna den senaste veckan så nu fick hon lite belöning. Ett par nya skor, en keps(likadan som pappa såklart), ett diadem och lite kläder fyndade vi delvis på rean och oj vad hon är nöjd nu. Tackar så fint gör hon också den glada ungen! Lillasyster fick tre par svala byxor och en liten mössa.

Nu har vi köpt svenska jordgubbar som vi äter inne på gården så att Max får lite mer sömn.

Det känns så vackert att säga systrar, kanske för att jag själv har en lillasyster och vet hur kul de här två kommer ha ihop i alla år.
Mina fina vackra döttrar!

I all hast insåg jag idag att vi hade tid på bvc. Skynda skynda!
När lillan föddes vägde hon 3650 gram och var 50 centimeter lång. När hon var fem dagar vägde hon 3510 gram. Idag är hon två veckor och sex dagar gammal och väger nu 4130 gram och är 53,4 centimeter lång! Helt fantastiskt! Grädde i tuttarna kanske? Hoppas hon blir en rund bebis.

Och ni är några som frågar om namn med jämna mellanrum, vi står fortfarande och velar. Vill lära känna detta lilla knyte tills vi bestämmer oss. Förslagen håller jag också lite i skymundan eftersom jag vet att jag förmodligen ändrar mig..

Den lilla i familjen tycks följa i den storas fotspår. Otroligt alert och stark redan nu och helst ska hon sitta upprätt och se sig om, inte ens luta huvudet mot min arm går. Tänkte att vi kanske kunde få en gosebebis som börjar sitta vid sju månader till exempel. Men hon tycks ha lika bråttom som storasyster!
Att ligga i vagnen vaken är inte roligt alls och det sovs mest i korta stunder om dagarna förutom ett eller två pass på cirka en timme eller två.

Men herre vad jag njuter! Det kanske är sista bebisen, Max vill nämligen inte ha fler barn. Jag vet, klart vi ska ha fler när vi gör så fulländade!? Jag jobbar på det!


Min lilla rumpnisse med mössan på sniskan sovandes i vagnen idag.

Hela förmiddagen hängde vi i parken. Nu myser vi hemma alla tre och jag är såå seg. Lillan sov fantastiskt bra inatt men jag är ändå trött, vet inte varför..
Kolan kör nog en sovtimma här snart då ska jag gosa med min stortjej och försöka städa undan lite. Ljuva mammalivet!

Det här är det finaste jag sett, mina två vackra döttrar. Kan inte förstå hur vi lyckades att få så fantastiska barn, och jag är så tacksam.

Imorgon börjar vardagen igen. Max är tillbaka på jobbet så nu är jag on my own om dagarna. Imorgon är dessutom förskolan stängd för planeringsdag så det blir en heldag med en trotsig treåring och tuttgalen bebis, spännande! Tanken är att vi ska göra en utflykt till en park en bit bort tillsammans med Louisas dagiskompis, hennes mamma och hennes lillasyster som är fyra månader.
Det blir perfekt underhållning för storasystrarna OM vädret tillåter.

Lillasyster har fortfarande inte fått ett namn, jag har ett namn som jag alltid gillat som Max säger tvärnej till. Sen har vi ett som känns helt okej men inte helt hundra. Vill inte göra något förhastat! Den lilla är en riktig tuttigel, och tycks ha ryggfobi. Hon vill bara sitta upp i famnen eller ligga på mage på min eller Max mage och se sig omkring. Ännu en ivrig unge med andra ord. Hon sover däremot över förväntan om nätterna!

Klockan 05:30 onsdagen den 22 maj går jag upp och kissar, då går slemproppen! Jag har svaga sammandragningar som kommer och går och ringer då in till förlossningen, för att öka chanserna för att hamna på södra BB. Barnmorskan säger att det är rätt dåligt med barnmorskor men att jag ska höra av mig lite senare för att försöka hålla koll på när det kanske finns ett rum OM det drar igång. Här vaknar Max av att jag inte ligger i sängen längre och kommer upp yrvaken. Jag säger åt honom att det förmodligen blir bebis idag och ber honom sova en stund till. Han och Louisa vaknar vid åtta och vi äter frukost ihop.
08:30 ringer jag förlossningen igen och det verkar då finnas rum men eftersom jag inte har ont alls så säger vi att vi ska höras lite senare igen.
Vi ringer morfar som får vara på standby för om vi måste åka in.
Klockan 11:00 tar värkarna i mer, nu får jag lite ont och känner att jag måste röra mig under värkarna som kommer ungefär var tredje minut och håller i sig i ungefär 50 sekunder. Nu ringer jag och säger att vi är på väg inåt till södra BB.
Klockan 11:50 är pappa här, 12:20 är Kevin här för att köra in oss till förlossningen.

Att ta värkarna i bilen är inte roligt. Vill röra på mig men det går ju inte. Max kör som en biltjuv på väg in. Trots att jag inte har det särskilt jobbigt mellan värkarna som ändå fortfarande är hanterbara och relativt korta.

Runt 12:40 är vi utanför förlossningen, där hetsäter Max en bigmac och en stor pommes samtidigt som jag vaknar lite av och an på trottoaren.

Klockan 12:59 skrivs vi in på förlossningen inne på vårat rum. Barnmorskan Lille-Ba tar emot oss väl och jag får på mig ctg sladdar.

I värkarna står jag lutad mot sängkanten och vaggar fram och tillbaka samtidigt som Max masserar mitt ryggslut.
Lille-Ba frågar om vattnet gått varpå vi säger nej. Max berättar då att under förlossningen med Louisa gick vattnet när vi stod precis så som vi gör nu, sekunden efter går mitt vatten. Klockan är 13.02- det har alltså gått tre minuter sedan vi blev inskrivna.

Nu fattar jag att det blir bebis idag, innan hade jag inte så ont och hade inte blivit undersökt ännu så för mig hade jag lika gärna kunnat bli hemskickad.

Jag tar några värkar till och känner att nu börjar det göra rätt ont i toppen av värkarna, som ännu är rätt korta. Så jag ber om lustgasen! Halleluja bandula vad fantastisk den är den där jäveln.
Hinner kanske få tre värkar efter lustgasintroduktionen när jag känner att i toppen av varje värk trycker det lite neråt.

Här får jag lite lite panik. Inte av smärtan utan av vetskapen om att detta hände under förlossningen med Louisa när jag bara var öppen sex centimeter och då får man ju inte krysta!
Rädd för att det ska ske igen ber jag om att få bli undersökt. Hoppar upp( haha eh kryper upp) i sängen, tar en värk och blir sedan undersökt. Håller Max hårt i handen och när Lille-Ba säger att jag är öppen SJU centimeter trycker jag handen som ligger i min hårt. Herre, det här går fort! Nu är klockan ungefär 13:25.

Hinner få tre eller fyra värkar och så börjar krystvärkarna 13:35. Redan!?
Här blir det lite bråttom, jag lägger mig på vänster sida och Max sitter vid huvudändan och stryker mig i håret och hjälper mig med lustgasen. Jag är så törstig! Kan jag få vatten!? Idioten (Max, som såklart inte är en idiot) ger mig ett fullt glas med vatten som jag förväntas dricka liggandes!? FINNS DET INGA JÄVLA SUGRÖR PÅ DET HÄR JÄVLA STÄLLET!? vrålar jag mitt i en värk.
Ja jo självklart hör jag barnmorskan säga och jag kan svära på att i nästa sekund fanns det ett sugrör i mitt glas, magi.

Strax därpå slutar jag med lustgasen, på barnmorskans inrådan som jag håller med om, jag vill vara klar i huvudet och kunna lyssna ordentligt på Lille-Ba när jag krystar.
Jag påminner henne hela tiden om att hon måste hålla emot för jag är så rädd för att spricka! Du måste skälla på mig så att jag lyssnar, säger jag gång på gång.
Men jag hör knappt vad hon säger när jag är så uppe i mitt krystande när jag brölar som en kåt älg..

Den enda rösten som jag hör är Max. Knivskarpt skär den igenom smärtan, koncentrationen och adrenalinet och det kåta brölandet. Magi. Han vägleder mig med andning och krystningen. Andas Klara, pusta, tryck inte på nu, nu kan du krysta. Jag hör honom så sjukt väl och det känns verkligen som om vi föder barn tillsammans, något som jag inte riktigt upplevde i all tumult under förlossningen med Louisa.

Sakta känner jag hur vår lilla bebis glider neråt, en helt otroligt mäktig känsla!
Känn här, säger Lille-Ba. Jag känner en del av vår bebis huvud! HERREGUD, jag föder barn!
Försiktigt krystar jag ut huvudet vilket bränner till lite men känns helt otroligt, en krystning till och vår bebis sprattlar som en liten fisk känns det som när hon kommer ut. 13:49 föds lilla Kolan med sina 3650 gram och 50 centimeter, efter 50 korta minuter inne på Södra BB's förlossning.

Vad fan var det som just hände!? Har vi fått barn!? Är det KLART!? Varför gjorde det inte så ont!? Är det här på riktigt!?
Jag ligger med en kladdig bebis på bröstet och fattar ingenting. Det finns en film på mig från den här sekunden, jag är helt omtöcknad och det ser ut som om jag har en slöja över ögonen för jag är så lycklig och chockad.

Då kommer jag ju på att jag inte vill att navelsträngen klampas så detta ber jag om vilket såklart inte är några problem. Det är viktigt för mig att mitt barn får allt blod tillbaka från moderkakan. 13:59 kommer moderkakan ut, vilket ger oss något som tydligen kallas lotusfödsel, då bebis fortfarande sitter ihop med moderkakan. När allt blod är tillbaka i bebisen så får Max klippa navelsträngen.

Åh nej! Nu ska det inspekteras. Jag spänner mig och får en ångestklump i magen. Ett stygn. Ett stygn! Jag är superwoman. Lyckan är total och jag fylls av ett rofyllt lugn. Jag klarade det.

Inom en timme är jag uppe och kissar och duschar. Kolan blir såklart vägd och mätt och sen myser vi. Vi vill gärna åka hem men eftersom barnläkaren inte hinner komma och undersöka Kolan efter de första sex timmarna blir vi kvar över natten. Jag sover inte särskilt mycket utan vakar mest över vår ofattbart lilla skatt. Max får hämta mat och passa upp men annars sover han rätt mycket.
Klockan elva dagen därpå får vi ta vårat lilla barn och åka hem, då är hon inte ens 24 timmar gammal.

Jag fick alltså min drömförlossning och kan fortfarande inte förstå hur bra och snabbt det gick. Hade vi åkt in fyrtio minuter senare (vilket lätt hade kunnat hända för min envishet) hade jag fått krystvärkar i bilen. Helt makalöst!

Hon är så fin vår lilla Kola! En bajsmaskin som äter och äter och sover.

Nej men fyfan hörrni. Louisa har en livskris.. Det är en stor omställning att bli storasyster och det märks! Hon är en helt fantastisk storasyster. Det är mys, pussar och kramar och ska hjälpas hela tiden, det är så fint att se. Men mot oss, åh herre min Gud. De minsta sakerna kan bli ett världskrig. Att hon dessutom är så smart och kan argumentera gör det hela så mycket svårare. Det bråkas mest om nattning vilken kan ta upp emot två timmar av skrik, slag och bråk. Det är så tråkigt. Trösten är att det går över så småningom.

Därför är det så tur att lollan har en helt enastående mormor. Igår åkte Louisa ut med mormor på landet för övernattning och egentid. Tror det är viktigt för henne att få helt odelad uppmärksamhet och bli lite bortskämd.

Så idag myser jag, Max och den lilla i sängen. Vi sover och ammar, det finns en tjusning med det också. Jag blir däremot hemskt rastlös.. Jag är så pigg i kroppen så det tar emot lite att bara vara hemma. Imorgon ska jag in till mitt jobb och hälsa på och såklart köpa skor!