fråga
Jag är faktiskt inte rädd, då jag verkligen vill ha barn. Jag visste vad som väntade mig. En graviditet slutar med en förlossning och den förlossningen är smärtsam. Men vad man måste ha i bakhuvudet tror jag är att det gör ont för en bra sak. Att det gör ont betyder att kroppen jobbar och att man hela tiden kommer närmare sitt barn.
Sen känner jag självklart då och då oro över hur jag kommer reagera på smärtan, men jag kommer alltid ha med mig att jag kan inget gör åt den. Mini måste ut, på ett sätt eller annat, och det är naturligt och gör ont, det SKA göra ont. Det är inte så konstigt att det gör ont när man öppnas från några millimeter till tio centimeter under ett visst antal timmar. Men våra kroppar är gjorda för detta.
I det stora hela så väntar jag på att rädslan ska komma, paniken över vad fan jag gett mig in på. Den tycks aldrig komma. Det jag är mest rädd för är att något ska gå snett.
Hej! jag läser många mammabloggar och tycker förlossningsberättelser är riktigt intressanta men också riktigt läskiga..får alldeles ont i magen när jag läser dem! så jag har tänkt på en sak. jag har väldigt låg smärtgräns och är väldigt känslig för smärta osv. jag är också väldigt rädd för att spricka och "töja" ut mig. vill inte gå runt med stygn, smärta och blödningar i underlivet flera veckor efter. därför så har jag bestämt mig för att göra kejsarsnitt när jag blir äldre och får barn. är detta något du funderat på?
jag känner själv att jag verkligen inte vill göra det naturligt trots att man egentligen ska göra det liksom. jag tycker att det där är upp till en själv om hur man vill föda. vad tycker du om kejsarsnitt? jag själv är född med det eftersom att jag låg med benen ner när jag föddes.
tacksam för svar!:) lycka till!
