Ett dygn i skärgården har gjort mig gott. Med bra väder, mys med min prins och tält. Vi tog båten ut till en öde ö och tältade, lagade mat i stormköket och spelade kort.

Nu är jag hemma och ska se mig för om det möjligtvis finns någon mat här hemma.

Grillad kyckling med klyftpotatis, släng dit tzatziki med vitlök i överflöd. Grädden på moset? Jordgubbar med glass. Det vore en underdrift att säga att jag är mätt. Nu är alla utflugna ur huset och jag sitter ensam och ser på en film.

Det är 48.5 grader i solen på min tomt!!!!!! Jag tror jag smäller av.

Jag har utvecklat en avsky gentemot kokt potatis dom senaste veckorna! Förr har jag alltid älskat det, speciellt att mosa som själv på tallriken med lite smör och örtsalt på, men nu? Det vänder sig i magen bara jag tänker på det! Det är roligt att se hur mycket saker ändras och vilken storm det är att vara på smällen! Inget annat än spännande, än så länge

Om kvällen stryker älskling min mage och snusar mig i nacken, finns det mer förklaring för lyckorus?


bild: www.google.se

I vilken vecka valde ni att berätta för omgivningen om eran graviditet?

Med omgivning menar jag typ släkt och kompisar, inte närmaste familj.

Åh herregud vad det är så fruktansvärt varmt jämt, känner mig som en tjock gris som ligger och slöar i dyngan. Jag vill ju vara ute i solen och bara njuta av att det faktiskt är varmt ute, men mitt tålamod tryter efter en kvart.
Är det någonting jag märkt av nu när jag bär på en(fick berättat för mig att chansen inte var så stor för tvillingar, bevis kommer på onsdag!) knodd är att jag är så slö! Jag har alltid, så länge jag kan minnas, varit den glada och spralliga personen som velat hitta på så mycket som möjligt under dagarna. Men nu? Det går inte att förklara! Helst ligger jag bara still i ett svalt rum och ser på film, det känns så tragiskt! Jag vill vara pigg och alert för att kunna umgås med min pojkvän, men nej jag blir trött klockan nio på kvällen och sover till iallafall elva.
Max, min pojkvän, tycker det givetvis är trist, och jag vill ju kunna hitta på impulsiva saker, vara uppe halva natten nu på lovet men det går bara inte..

Från en sak till en annan; på onsdag är det ultraljud och blodprov.... Jag kan inte med ord förklara hur rädd jag är för nålar, jag svimmar av ett stick i fingret! Jag vet inte ens varför jag är så rädd, jag vet ju att det inte är så farligt och att det är över snabbt, men ändå är jag livrädd. Får handsvett bara av att skriva om det, herregud.
Men på ultraljudet ska jag iallafall få reda på om det är en eller två knoddar, och självklart om bebis(arna) lever. Det skrämmer mig att det kanske inte finns ett levande liv i min mage, utan ett dött. Det känns så hjärtskärande.
Detta är också anledningen till varför jag inte lägger ut bild ännu, för om det är ett dött barn där inne kommer jag troligtvis inte skriva mer. För det här är tänkt att vara min samlingspunkt för det vi ska gå igenom och det liv som väntar.

Vecka 11

I magen:

Nu är graviditetens allra mest kritiska tid över. Från den här veckan och fram till vecka 20 växer fostret mycket snabbt. Det växer i längd från 44-60 millimeter till cirka 19 centimeter i vecka 20. Vikten ökar under samma period från 8 gram till cirka 300 gram. För att en sådan tillväxt ska vara möjlig ökar blodkärlen i moderkakan både i storlek och i antal för att ge fostret tillräckligt med näring.

Könsorganens tillväxt sker också snabbt den här veckan. I början av veckan består könsorganen bara av lite vävnad. Sen utvecklas vävnaden till antingen en penis eller en klitoris och yttre blygdläppar. I slutet av veckan kan man se fostrets genitalier. Fostret kan röra på sig och huvudet utgör ungefär fostrets halva längd.

 

20 gram	45-48 mm

Längden mäts från huvud till stjärt (CRL).

Mamma:

Även om fostret kan röra sig så är det för tidigt för att du ska kunna känna dess rörelser. En del blir mindre illamående efter elva graviditetsveckor. Vissa kan känna en svag värk i nedre delen av revbenen - det är normalt och inget att oroa sig för.

Partner:

Att följa med på besöken på mödravårdscentralen är ett bra sätt att vara delaktig i graviditeten. Din partner uppskattar det garanterat.

Mödravården:

I vecka 11 är det möjligt att utföra moderkaksprov för kvinnor över 35 år eller kvinnor som har speciell anledning till extra undersökning. Moderkaksprov är relativt ovanliga nu för tiden eftersom risken för missfall är lägre vid fostervattenprov. Dessutom kan man kontrollera ryggmärgsskador vid ett fostervattenprov.

Från och med graviditetsvecka 11 kan man också genomföra nackuppklarning. Vid en nackuppklarning, eller nupptest som det ofta kallas, använder man ultraljud för att kontrollera bredden på en vätskespalt i fostrets nacke. Om den är onormalt bred kan det vara en indikation på att fostret har Downs syndrom. Provet ger enbart en uppskattning av hur stor risken är för att den gravida kvinnan ska föda ett barn med en allvarlig avvikelse men man kan med 80 % säkerhet fastställa om fostret har en allvarlig avvikelse eller inte. Nupptestet kan göras från vecka 11 till vecka 13 + 6 dagar men allra helst i vecka 11-12. Om testet indikerar en förhöjd risk för Downs syndrom brukar man följa upp det med fler tester. Nackuppklarning påverkar inte risken för missfall.

Genom att kombinera resultatet från en nackuppklarning med resultatet från en biokemisk screening kan man få cirka 90 % tillförlitlighet. Den kombinationen heter KUB. Screeningprovet måste göras minst fem dagar innan nackuppklarningen.

Tvillingar:

Varför inte kontakta Svenska Tvillingklubben? Även om du har barn sedan tidigare så är tvillingar något helt nytt. Kanske finns det fler som väntar tvillingar där du bor och som du kan utbyta erfarenheter med?

Egna tankar:
Nu har jag börjat längta rejält efter vårat barn, vi längtar båda två. Det känns så overkligt, herregud jag ska bli mamma om allt går som det ska.
Kroppsligt är jag som sagt utmattad, men illamåendet som jag plågats av är som bortblåst, peppar peppar. Jag har en ständig kramp i skinkan som vägrar ge med sig men annars så.
Är det någon som har tips på föräldrautbildning för unga i stockholm? Skulle vara skönt att få tillfälle att träffa några som är i samma situation som mig.

-Sov så gott nu, båda två, eller tre, säger han med lätt stämma när vi hörs för att säga god natt.
Jo för det finns en chans, kalla det risk om ni vill, att det jag bär på inte bara är en krabat, utan två. Min morfar var tvilling, och i hans syskonskara fanns det ytterligare två tvillingpar. Tvillinggenen sägs "hoppa över" en generation, vilket innebär att det antingen är jag, min syster eller någon av mina två kusiner som troligtvis kommer föda tvillingar någon gång under vår livstid.
Jag vet inte hur jag ska reflektera över det här, hur jag ska bearbeta att jag som är blott 17 år kanske ska ge liv åt två små barn. Jag är idag i elfte veckan, men när jag ser bilder på tjejer eller kvinnor i ungefär samma vecka är jag nästan dubbelt så stor. Är detta inbillning?
Det är så spännande allt det här, jag längtar längtar längtar så mycket, redan, även om jag inte är inom trygghetsgränsen 12 veckor ännu.
Vänta och se, helst vill jag skita i ordet vänta och bara få se en massa..

Jag var så vacker den dagen. Jag hade på mig en vit klänning med guld detaljer, jag hade vågigt solblekt hår till mitt nysminkade ansikte. Jag var så vacker. Det var en så vacker dag, med leenden, en guldig sol och med ett sinne lätt som en fläder.
Mitt hjärta visste, för nu var jag inte längre ensam. Jag darrade på handen och tryckte mig nära min älskades kropp när vi fick reda på att vi inte längre bara skulle vara två.
Nu visste jag att inom några månader skulle jag se mitt hjärta springa utanför min kropp varje dag, jag visste att nu var det inte bara jag längre, jo för nu hade jag en inneboende i min tidigare släta mage.