Jag lyser med min frånvaro. Äsch det finns varken tid eller intresse att uppdatera denna sedan länge död och begravda blogg. Men en liten påminnelse om att vi lever och mår bra är ju aldrig fel.

Vi är sjuka! Någon förbannad förkylning som spökar. Har ingen tid eller ork att vara sjuk. Vi försöker sysselsätta oss ändå. Svänga på stan, träffa vänner och leka inomhus fylls veckorna med.

För att förtydliga: Det står fel namn i headern ja, för de första två månaderna av Louisas liv hette hon just Tilde. Sen fick vi för oss att hux flux ändra namn då Tilde inte passade alls.



I helgen var vi på en seg hemmafest. Där slog det än en gång att "det livet" inte lockar, inte har något att erbjuda. Varför envisas jag med att försöka ens? Men men! Man vet inte förräns dess att man försökt, vilket jag gjorde och det var bara surt och kantades av en bakfylla under söndagen.. Höjdpunkten var att jag för en gångs skull var riktigt snygg om jag får säga det själv! Jag var alldeles tillfixad, vilket kändes olikt mig. 

Idag var jag på möte på min gamla skola där vi diskuterade min kommande skolgång. Det tycks bli några mer förseningar. Under hösten ska jag troligtvis läsa religionkunskap A på halvdistans. Sedan Matte B under våren och sedan köra heltid nästa höst på Åsö. Då har jag bara en termin och då inte ens alla dagar i veckan.
Det blir utspritt men är nog det bästa för oss allihopa. Max kan vara pappaledig under våren någon dag i veckan, och sedan under sommaren då jag får ta något butiksjobb för att till hösten skola in Louisa på dagis och då börjar jag plugga.


Känns som om jag borde bjuda på mer men mer än så finns det inte. Det sker allt i en sådan rasande fart så att jag blir snurrig. Känner mig strypt och vill bara stanna tiden, får panik över att missa något, för att glömma något och aldrig minnas det igen.