Häromkvällen sa Max till mig att han var rädd för att få ett till barn. Jag frågade såklart varför varpå han förklarar att han inte vet hur han ska kunna älska någon lika mycket som han älskar Louisa. Precis så känner jag! Louisa är vår värld och har mitt hjärta i ett järngrepp, hur ska jag någonsin kunna ge den kärlek till ett till barn? Så känns det såfort jag tänker på det, och tydligen tänker Max likadant. Det känns så overkligt att hjärtat kan rymma så mycket kärlek! 
Min logiska sida vet ju såklart att när väl Kolan är här kommer hon att vara lika självklar som Louisa är för oss, men just nu känns det nästan omöjligt.