Okej vanan är inte där ännu och tiden går för fort för att jag i mitt hormonfyllda sinne ska komma ihåg att blogga. Så förlåt för att det är tomt när ni klickar in här varje dag..

Som sagt går tiden fort. Jag jobbar, jag lever, jag är med mitt monster! Knappt så att man har tid att stanna och fundera. Har en graviditetsapp som skickar notiser då och då som påminner mig om att jag faktiskt är gravid. Snart är det maj och då åker vi hem från sjukhuset med ett till litet barn att värna om och att älska, surrealistiskt. Det går inte att greppa att jag är gravid!!!!
Tiden sedan Louisa föddes känns som en dag men ändå tio år. Hur snabbt kommer inte detta gå då? Skrämmande, spännande och en extrem förväntan på vad som komma skall!