Äh men hörni! Idag är jag i vecka arton, absurt och skrattretande. Det är tio dagar kvar till ultraljudet. Det känns nervöst, vill bara se nu nu nu att allt är bra med Kolan. Ultraljud är ju en fantastisk upplevelse men just rutinultraljudet är så häftigt eftersom man ser allt så tydligt.
Från Louisas ultraljud har vi tre inramade bilder där man ser så tydligt vad hon gör. Hon suger på tummen och sedan är en bild på bara hennes minifot.

Jag kan knappt bärga mig ska jag tala om för Er!