Det är snö överallt. Att dra Louisa i pulka till förskolan är som ett tretimmars träningspass. Det är uppförsbacke hela vägen i 40 centimeter snö, huvva. Jag var med andra ord alldeles svettig när jag kom upp på höjden, min anträningsastma gjorde sig påmind och jag stod och frustade och pustade ett tag. Inte bra för mitt hemska virus jag har cirkulerande i kroppen med andra ord.

 

Idag är det en vecka kvar till rutinultraljudet! Sju dagar tills vi får se vår lilla Kola igen. Lillebror eller Lillasyster? Spänningen är olidlig. Jag är orolig känner jag. Tänk om allt inte står rätt till? Tänk om tänk om tänk om.. 

 

Nu har magen stannat av, precis som jag trodde, den är mindre än vad den var med Lollan tror jag. På morgonen så ser jag mest bara lite köttig ut runt magen, ingen kula där inte. Längtar tills den verkligen är sådär rund och go som den blir runt vecka 22 eller något.