Om fyra dagar är det ultraljud och för varje timme blir jag mer nervös och orolig.
Jag var väldigt orolig under graviditeten med Louisa men då visste man inte till hundra procent vad som man skulle kunna gå miste om om något gick snett. Denna gången jag jag en livs levande treåring som påminner mig om vad jag kan förlora. Det skrämmer mig och jag är så rädd för att något ska visa sig vara fel på måndag.
Känner efter i kroppen hela tiden och blir orolig över set faktum att jag knappt känner Kolan. Med Lisen kände jag tydliga fosterrörelser runt den här veckan. Kan det vara så att moderkakan är i framvägg denna gång så att den dämpar eller bör jag oroa mig? Sånt tänker jag på jämt..