Jag vart precis 17 i september och jag har alltid viljat ha en liten unge och min kille går ut trean nästa år och jag har precis börjat 1an.
Men jag skulle verkligen vilja ha en unge, men jag är så osäker på om jag kmr ha råd eftersom man får väl inte så mke pengar om man är mamma ledig? Så tycker du att jag ska vänta elr försöka få barn?
Hur har du råd med alla saker till din dotter? :)

om man har oregelbunden mens och inte vet när den kmr hur vet man då när man är säkrast att bli gravid? :)
Och min kompis som blev mamma för några månader sen, hon säger att man måste koppla in socialen om du blir mamma under 18? måste man koppla in socialen om man blir ung mamma?
hur sköter du skolan och sånt? Om jag skulle bli gravid skulle man kunna gå tillbaka till skolan efter ett år då? elr skulle jag få börja om ettan igen?

kanske blev lite mke nu, men jag har alltid velat fråga någon ung mamma om ngr saker! :) och din dotter är grymt söt och din blogg är jätte fin :) kramkram

Vet inte vart jag ska börja. Vill klargöra att det är inte en dans på rosor att ha barn, men vill man så går det mer än väl.

Pengamässigt? Det är inte mycket att hänga i julgranen. Maxbeloppet per månad ligger på ungefär 4700 kronor EFTER skatt. Sedan får man ju även 1050 i barnbidrag. Det är det man får av att "enbart" vara mammaledig.
Räkna in här: mat, blöjor, hyra, försäkringar, kläder, medicin, en massa "saker" till bebisen(spjälsäng, bärsele, leksaker). Man måste inte ha de sistnämnda men oftast "vill" man ha de och det underlättar i omhändertagandet om barnet. Det ÄR dyrt att ha barn!
Jag har haft tur med föräldrar som hjälpt oss den första tiden vi bodde hemma. De betalade en viss summa gentemot hyra, och bjöd ofta på mat. Nu jobbar Max heltid och tjänar därifrån pengar som vi lever mer än väl på.

Det finns ägglossningstest där man får ett antal stickor som man kissar på som mäter ett ämne i urinen som i sin tur visar om man har ägglossning eller inte. Det är vid ägglossning man har som störst chans att bli gravid.

Det där med socialen stämmer inte, i alla fall inte i stockholm. Det är väl i speciella fall i så fall antar jag, är inte insatt alls. Men vi har absolut inte blivit tillsagda att kontakta socialen bara av den aledningen att vi fått barn.

Du kan ta ett sabbatsår från skolan, så säg att du får ditt barn precis efter att du gått ut ettan; då är du ledig ett år och börjar då tvåan med de som är ett år yngre än dig.

Vill avsluta med att rekommendera dig att gå klart gymnasiet; det underlättar sjukt mycket! Det är verkligen ovärderligt. Självklart går det att fixa skolan ändå, men det blir ju självfallet svårare med en knoddis där hemma.
Tänk igenom alla detaljer; hur förändrad blir din kropp, hur blir eran relation, var ska ni bo, hur ska ni betala för allt, hur vill du göra i framtiden(skola, jobb och dagis för ditt barn)? Orkar du gå upp mitt i natten flera månader i rad, vill du riskera att förlora vänner, kan du tänka dig att alltid ha någon annan att sätta i första hand? Tänk dig då dina vänner ska ut och du inte kan följa med, tänk dig hur ditt liv skulle se ut om du fick barn senare i livet.

Allt detta bör hållas i åtanke.
Jag menar inte att jag saknar allt detta, men självklart slår tanken en då och då.
Är allt detta värt det? Känner NI er redo?