Lilla W är en så go kille så man smälter varje gång man ser han! Han ler och skrattar och är sprallig, otroligt söt. Igår fick jag mata honom, gud vad kul det var. Kanske inte låter mycket för världen men att vara med en så stor "bebis" är verkligen superkul. Jag blir chockad varje gång jag sätter ner honom, håller runt om för jag förväntar mig att han ska ramla, men icke! Killen sitter stadigt gör han, är ju van vid lilla Lollan som inte är särskilt stabil alls ännu. Skillnaden är stor, tre månader är en lång tid i bebistid!