Som ni alla säkert vet kom min lilla fem dagar innan beräknad födsel. Dagen innan hon föddes släppte slemproppen. Innan dess hade jag inga känningar what so ever! Jag kände verkligen efter och det enda jag hade då och då var vad jag tror är förvärkar. Alltså knappt ingenting.
Så till er som väntar på att få den efterlängtade smärtan; misströsta ej bara för att ni inte "känner något" för det behöver inte betyda någonting. En förlossning kan starta på en rad olika sätt, även utan förvarning vilket många av oss fått erfara.
När jag var innepå kontroll den 14e januari sa de att det inte var dags än på några dagar i alla fall. Tji fick dom och chock fick vi!

Så känn ingen hopplöshet men hoppas inte på för mycket på samma gång. Boka in saker att gör; fika med kompisar för "en sista gång" innan erat mirakel kommer och gör er sällskap. Passa på att ta en rejäl vända på stan, gör saker så går den tid man trodde skulle vara så oändlig mycket fortare ska ni se.

Själv var jag inställd på att gå just två veckor över tiden, bara för att jag inte skulle bli besviken. Nu när jag har mitt lilla knyte här så inser jag att de två veckorna hade varit värt det självfallet. Man har väntat i nio månader, varför inte två veckor till? Jag vet att det är svårt att tänka så när man går där med den tunga magen, uppsvällda kroppen och längtar efter både bebis och sin vanliga kropp, men tro mig, fortare än snart har ni erat barn hos er. Swoosch säger det sedan är de två månader och ligger och flaxar med armar och ben med ett flin i ansiktet i sängen bredvid er, som min lilla gör nu!