För varje dag som går växer Max som pappa. För varje dag lär han sig mer om Louisa, för varje dag ser jag kärleken växa.

Att bli pappa är inte samma sak som att bli mamma. Som kvinna bär man på barnet och känner det inom sig, man känner till viss del barnet redan innan det föds. Som man står man vid sidan av och observerar, utan att egentligen veta vad som sker- enligt Max. Jag kan hålla med honom; det är inte samma sak givetvis.
Pappalivet börjar när barnet är fött. Det är då de lär känna barnet och verkligheten slår dem med enorm kraft.

De första fem timmarna av Louisas liv var det Max som skötte allt förutom amning och då jag höll henne. Han bytte blöja, klädde på och vyssjade. Framförallt tog han henne under den tiden jag var på operation och uppvak, vilket var sammanlagt tre timmar. Han tog ensam hand om detta nyfödda barn, och det med glans! Han var så fin när han kom gåendes till mig på uppvaket med det lilla knytet innehållande vår dotter i sin famn.

Max pussar, Max kramar, Max tröstar, Max byter blöja, Max frågar om han kan hjälpa till, Max säger om och om igen "Pappa, pappa, pappa" i hopp om att Louisa ska härma honom. Louisa älskar honom dessutom; hon ler jämt mot honom, blir suuuperglad då han kommer hem och han är den hon skrattar åt mest. Han är en helt fantastisk pappa!