2009-01-12
Jag skälver alltmedan du mödosamt omfamnar mig i det som är du, du får mig trots alla år och våra nu väderbitna ansikten att dra efter andan när du drar din stora hand på den nakna huden mellan mitt öra och axel. Jag kan fortfarande fyllas av ett stormod när jag ser dig, välbehaget kittlar mig under fötterna, sätter mig i fart, sprider sig till benen när jag tjutande kan springa fram till dig, slänga mig upp i dina armar, knipa dig runt midjan med mina ben och kyssa dig hejdlöst för nu har välbehaget spridit sig till alla celler i min kropp och jag strålar, jag strålar!
Min verbala tunga smeker din nu vana tunga, vi är synkade till perfekta kyssar, kan det alltså vara så att vi är gjorda för det syfte vi själva uppfyller?
Jag biter dig i öronsnibben och ber till någon icke-existerande högre makt att detta ögonblick aldrig ta slut. Men om det mot all förmodan skulle det så önskar jag till samma makt att du nu i nästa stund ska se mig djupt i ögonen och bära mig till sängen där du ska hålla om mig mot all världens problem.
Min verbala tunga smeker din nu vana tunga, vi är synkade till perfekta kyssar, kan det alltså vara så att vi är gjorda för det syfte vi själva uppfyller?
Jag biter dig i öronsnibben och ber till någon icke-existerande högre makt att detta ögonblick aldrig ta slut. Men om det mot all förmodan skulle det så önskar jag till samma makt att du nu i nästa stund ska se mig djupt i ögonen och bära mig till sängen där du ska hålla om mig mot all världens problem.
Trackback
