Torsdagen den 14 januari satt jag i soffan när jag kände att det rann till i trosorna, chockad sprang jag till toaletten där jag märkte att trosorna var blöta med vätska som vad blodblandad. Jag ringde Max och sa att jag trodde att det var på G, han slängde sig panikslagen in i bilen för att komma hem.
Efter ett tag ringde jag upp igen och sa att det inte var någon idé att han skulle komma då jag ändå behövde vänta på värkarna, så han vände om igen.
Så ringde jag in till SÖS för att rådgöra så jag visste att om man misstänkte vattenavgång och eller hade en blödning skulle man ringa in. Hon i telefon sa att jag var välkommen in för en kontroll kvart över tio.
Så jag ringde Max och det vara bara för honom att vända igen och ta sig hem.

Jag tog min tid, ställde mig i duschen, rakade mig under armarna och tvättade håret noga. Sen kom Max in genom dörren, likblek och supersöt.
Vi packade ihop våra saker och åkte in till SÖS. Där undersöktes jag och det konstaterades att det inte var fostervattnet som läckte. Mini låg fortfarande ruckbar där inne och jag hade lite sammandragningar som jag själv inte kände av alls.

Hem igen och vi gick och la oss senare på kvällen.



Halv sex fredagen den 15 januari vaknade jag till ordentligt, då kunde jag inte sova längre på grund av mina värkar. Jaha, är det dags nu eller? Tänkte jag för mig själv, fortfarande ovillig att inse att det kanske var dags.
Vid sju någon gång väckte jag Max.
-Älskling, kan du massera mig lite?
-Mmmm, sa han och la en hand på min rygg och somnade om.
-Max, jag tror det är allvar nu.

PING sa det i hans ögon och han stirrade på mig.
-Är du säker, aa okej mm oj.

Lilla gubben blev alldeles stissig.
Jag låg och vred mig lite i sängen men tyckte inte att det gjorde ondare än vanlig mensvärk. De kom med allt från 2 minuter till 6 minuters mellanrum.
Till slut satte jag på TENSen för att vänja kroppen vid den ännu mer än vad jag redan hunnit. Klockan 08:04 kontaktade jag förlossningen för att varsla om att det nog var igång men sa ändå att jag ville stanna hemma så länge som möjligt.
Vi fortsatte här hemma, jag var inte smärtpåverkad överhuvudtaget mellan värkarna, jag var helt vanlig! Max var hispig och sprang runt och tänkte på vad han skulle ha på sig, haha, fixade håret och duschade. Redan då var Max ett stort stöd som masserade mig under värkarna som nu kom med två/tre minuters mellanrum och höll i sig i ungefär en minut.
Klockan 09:48 ringer jag in vid uppmaning av Max då värkarna nu var regelbundna. De gjorde allt mer "ont" och Max blev rädd för att jag skulle råka föda hemma. Hon i telefon sa att det var rätt fullt på förlossningen men att vi kanske kunde komma in på Södra BB så vi var välkomna in när vi var färdiga.

Klockan 09:57(var vi in så snabbt? Ja Max var rätt stressad..) skrivs jag in. Jag blir mött vid den vanliga förlossningen av två barnmorskor från Södra BB som hade med sig en rullstol. Förvirrad stirrar jag på rullstolen och inser att, jaha, den var till mig! Men inte behövde jag det inte, jag pustade lite när värkarna kom, Max masserade mig sedan vad jag precis som vanligt igen. Alltså inte smärtpåverkad ännu.

Vi blev visade till vårat rum som slog oss med häpnad, vad fancy det var! Det såg ut som ett hotellrum, med mysigt ljus och inredning och dubbelsäng!

Klockan 11:20 undersöks jag. Där ligger jag och ber en stilla bön för att jag inte bara ska vara öppen två centimeter. Någonstans i min bön hör jag henne säga en centimeter.
-EN CENTIMETER, skriker jag på insidan och stirrar panikslaget på denna barnmorska. Åh nu är det kört tänkte jag, jag kommer aldrig föda barn..

-Ja men du är öppen fem centimeter, bra jobbat hemma!
Då var det cervix(livmoderhalsen?) som vad en centimeter lång, men min modermun var öppen 5 centimeter.

-Åh, gud vad bra! säger jag lättad.
-Så det är inte falskt alarm eller? Kläcker Max ur sig.

-Haha nej, halva jobbet är gjort älskling.

Mini sov och var väldigt stilla när de hade ctg på mig, 145 slag i minuten gjorde hennes hjärta i alla fall.


12:02 lade jag mig i badet, men gick upp redan 12:18 då jag kände mig så låst på något sätt. Jag rör mig lite, och hamnar till slut på pilatesbollen med Max bakom mig som masserar mig(min älskling, världens bästa).

12:40 slås lustgasen på, och här anser jag min förslossning börja, eftersom det var nu det började göra ont, ont som i att jag stönade och snyftade-ont!


fortsättning följer..