Lördagen den 16 januari pratade jag vid 10:44 med min underbara barnmorska Monika(hade henne från tidigt på morgonen samma dag) om förlossningen och jag sa då att det kändes som att jag hade blivit överkörd av en buss men att allt var värt det.
14:42 tog jag mig så skteliga upp på skakiga ben och kissade men kände mig inte tillräckligt stark för att duscha. Jag var fortfarande trött efter att knappt sovit 6 timmar på två dygn, och inte ätit mer än lite fil på nästan två dygn. Och sen var det ju den lilla detaljen att jag faktiskt klämt ut en prinsessa genom muffen!
Under dagen låg jag mest i sängen och gosade med Tilde, Max sov och myste med oss. Jag försökte amma henne men eftersom mjölken inte runnit till gjorde det mest bara ont men jag härdade ut.
Tog mig även upp med stor möda och satt och åt med Max, den maten var så god! Jag hade ju knappt ätit på två dygn så att få äta lite rejäl varm mat var helt otroligt gott!

Vid sex åkte Max iväg med planen att träffa en kompis och sina föräldrar, men även att städa hemma och fixa lite inför hemkomsten. Så jag var ensam med Tilde på BB. Kände inte att jag ville vara ensam så jag ringde dit Sanne som kom så söt med godis och tidningar och höll mig sällskap i några timmar.
Planen var att Max skulle sova hemma, men jag kände mer och mer att jag inte ville vara ensam över natten och bad Max komma tillbaka för att sova med mig och Tilde.
Vid midnatt någon gång kom han tillbaka och hade med sig sin bästa vän och Tilde's gudfar. Max tog Tilde i två timmar så fick jag sova ett tag för att sedan amma henne igen.
Till slut kom Max och lade sig och vi sov rätt bra tills morgonen därpå.
Vi fick tid hos doktorn klockan tolv, där undersöktes Tilde. Vi stod och tittade på medans hon tjöt som en stucken gris. Max pappahjärta fick sig en rejäl törn där, han blev alldeles blek och nervig, han blir så rädd om Tilde när hon gråter. Så underbart söt.

Efter läkarbesöket åkte Max för att hämta bilen och bilbarnstolen hemma. Under tiden kom Tilde's morfar för att hålla mig sällskap. Med tårar i ögonen fick han se sitt första barnbarn för första gången.
Sen kom Max tillbaka, jag sa hejdå till de fina barnmorskorna på Södra BB och tog hissen ner. Där stod min fina Max och väntade med rullstol så att jag slapp gå de långa korridorerna ut. Vi stuvade ner Tildisen i sin alldeles för stora overall och knäppte fast henne i bilbarnstolen.

Sen sa vi hejdå till morfar, satte oss i bilen och åkte hem mot ett helt nytt hemmaliv, som en helt ny familj.