Jag sitter här hemma och längtar efter smärtan som jag kommer uppleva när Mini är på väg ut i världen. Jag vill hela tiden att de förvärkar jag upplever inte ska sluta utan istället eskalera och resultera i rejält värkarbete. Mini är färdigutvecklad i magen nu, och nu kan förlossningen starta när som helst. Däremot är fortfarande riktmärket 4 februari.

Om en månad och 13 dagar är det min och Max fyraårsdag. På alla hjärtans dag firar vi fyra snabba och underbara år. Detta år blir det däremot annorlunda, för den fjortonde detta år är vi definitivt föräldrar.
Tidigare år har januari månad gått i en rasande fart och helt plötsligt var det den 14 februari. Så egentligen borde inte dessa 44 dagar eller så gå alldeles för sakta.
Jag kan vänta till den fjärde, det är inte så långt tills dess. Ändå så längtar jag, för nu kan det vara dags när som helst även om det troligtvis blir senare än vad mitt tålamod behagar.

Mini, pappa och mamma längtar efter dig. Du hör ju hur han pratar med dig när du kommer hem, han frågar ständigt om du saknat honom. Han pussar på magen du bor i och suckar högt. När jag frågar vad som står på säger han att han längtar efter dig och vill att du ska komma ut så att han får gosa med dig. Då blir jag alldeles varm i kroppen. Du ska se att han kommer vara världens finaste pappa. Vi älskar dig.