gensvar
Mogenhet har väl egentligen inte så mycket med åldern att göra? Hur vet du att jag inte är 100% mogen? Det är väl ingen? Jag kanske inte är lika erfaren som äldre människor men det gör väl inte mig mer omogen?
Skulle inte allt med min graviditet ha känts bra hade inte vi behållt Mini, så enkelt är det. Hon finns nu, i mig och för mig är det rätt. Bara för att jag är ung kommer det inte en massa problem med hur jag mår.
Omgivningen är annorlunda men det betyder inte att jag är det? Jag har gjort rätt val, det här vill jag av hela mitt hjärta.
Jag skriver sanningen här, de största sakerna tas upp, de små guppen på vägen gör inte det, av den enkla anledningen att de inte är relevanta.
För alla människor väcks tankar och funderingar i samband med en graviditet. Självklart tänker jag, likt alla andra- kommer jag klara detta? Vad gör jag när Mini gråter och inget hjälper? Hur vet jag när hon är hungrig eller har ont i magen?
Men detta är väl självklart, alla grubblar vi på något.
Allt jag kan säga är att jag självklart inte anklagar dig för att vara konstig eller sjuk och att denna blogg inte är "ett påklistrat leende" där jag förskönar bilden av mitt liv. Just nu är allt rosaskimrande och jag svävar på moln. Det finaste som någonsin kommer hända mig händer snart, händer nu till och med, varför skulle det inte vara det?
Gud vilket bra inlägg... kan verkligen hålla med i det du säger.
Tycker förresten du verkar vara en grymt mogen tjej, jäkligt mycket klokare och mer ansvarsfull än vissa 30-åringar jag känner...
okej, tack för att du förklarar det, jag var bara intresserad. hur mogen man är har med åldern att göra också, men inte i alla fall, det håller jag verkligen med om. jag anser att erfarenheter i livet väger upp mer. men jag är glad att du förklarade det och att du är så lycklig som du säger att du är! jag tyckte först att det verkade lite "för" bra och att du verkade lite naiv. men efter svaren antar jag att det faktiskt kan vara så bra.
Det är skönt, om inte sunt att veta tidigt i livet vad man vill ha och vad man vill göra. sedan att det i ditt fall innebär familj i tidig ålder är ju då rätt "val" för dig. självklart ser jag hellre en ung mamma i ett lyckligt förhållande än en sönderfestad 18åring som inte har något mål. hoppas du förstår nu att jag bara ville veta hur du tänker, och inte som någon kritik. jag tror du vet det du har framför dig även om det kommer bli lätt eller svårt.
Kan verkligen hålla med er båda när det gäller hur ni tänker.
Vissa är mogna för barn och andra blir kanske aldrig det. Det är från person till person, och hur de prioriterat saker i livet.
För vem är mogen för något som de aldrig varit med om?
Idag är det en så stor "grej" att man ska ha rest världen runt, träffat olika människor, miljöer, situationer och haft ett antal "festår". Och när människor väljer ett moget familjeliv istället för just fest verkar vissa titta lite snett och höja på högonbrunen. "Eftersom DU missar så MYCKET!"
Men är det verkligen sant?
Tycker nästan att unga mammor (och pappor) är bättre än äldre. Visst, man kanske måste skjuta upp sina planer om skola och utbildning med kanske två år men förhoppningvis kommer allt sluta med sin drömutbildning, ett bra jobb och samtidigt ha flera extra år min sina barn. Kunna växa upp och se hur dem får barn. Det är inte många mor/farföräldrar som hinner se sina barnbarn växa upp.
Stå på dig gumman och lycka till med familjen! Man klarar av allt, bara man vill!
i'm just saying, min syster är ju helt enkelt bäst? inte sant, natural superwoman ! hihi.
