Jag har bara en fråga. angående den "stora nyheten", haha, att louisa var planerad.
Hur kommer det sig att ni tog ett sådant beslut, jag menar när ni var så unga? Alltså att vara kär är ju ganska vanligt för den åldern men många skaffar inte barn för det liksom. Missförstå mig inte är bara intresserad hur ni kom fram till det beslutet.

Jag har sedan jag fyllde 16 längtat efter barn. Det kom i och med att jag föll så stenhårt för Max. Jag började tänka på framtiden och då växte barn in i bilden så att säga. Jag började tjata på Max, ville prata om det, diskutera. I början sa Max att han kanske inte ville ha barn alls, då gick mitt hjärta i tusen bitar. Sen diskterade vi fram och tillbaka, fram och tillbaka, och ännu mer fram och tillbaka. Till slut gav jag nästan upp, jag sa att okej jag får väl vänta på honom. Jag ville ju inte ha barn med någon annan än Max. Sen på något sätt så insåg han väl att det inte fanns något negativt egentligen. Vi tänkte alltså igenom det hela riktigt ordentligt, och sa sedan i samband med att jag slutade med mina ppiller som förövrigt verkligen inte funkade för mig då(mens flera gånger i veckan mm.) att "händer det så händer det", då är det meningen och väldigt välkommet. Vilket det uppenbarligen gjorde. Vi vägde för och nackdelar, det var en lång process där vi båda tampades med diverse åsikter, rädslor och känslor.


Sedan undrar jag också, jag vet ju att du inte vill vara alltför privat i bloggen men du har några gånger nämnt att du inte haft/har en sån bra reltion med din mamma. har läst lite om detta med unga mödrar och i många fall, inte alla dock, så är det ofta de unga mammorna som har haft något slags familjeproblem, men sin mamma eller pappa och saknar därför den där tryggheten och vill då själva ha barn tidigt för att "fylla" det där tomrummet.
Jag förstår precis vad du menar, men jag hade längtat efter barn redan innan jag och Louisas mormor sa upp kontakten. Frågade även mig själv när uppbrottet blev om det var därför jag så gärna ville fylla det tomrummet, och rannsakade mig själv, men så var verkligen inte fallet, som tur är. Att skaffa och skapa ett barn är inget man gör lättvindigt, och inget jag någonsin skulle göra, sådan är jag inte.