svar..
Jag tycker synd om bebisens släktingar!
För det första tycker jag att du kan formulera dina tankar lite smartare, vem är du att döma mig? Jag dömer ingen av "er" som låter andra hålla i era barn.
För det andra så har jag inte sagt att det kommer vara exakt så. Vad jag menar är att jag JUST NU känner att jag inte vill slussa mitt barn bland folk i influensatider. Jag vill inte känna pressen av att jag behöver lämna bort mitt barn. Jag vill få ta det i min takt. Jag är fast övertygad om att jag efter den första vänjningstiden säkert kommer fråga om t.ex min pappa vill hålla i sitt barnbarn. Men att hon ska slussas bland alla släktingar på middagar t.ex VILL jag inte just nu. Det tar tid att vänja ett barn vid saker, och JAG tror att om man låter bebisen gå från famn till famn så kan hon bli förvirrad.
Jag är hennes mamma och Max är hennes pappa, vi är utgångspunkten.
Självklart kommer Mini's mormor, morfar och moster få hålla i henne i sinom tid, bara de är friska. Självklart kommer Mini's farmor och farfar få hålla i sitt barnbarn. Men vad jag vill slippa höra är "åååh, får jag hålla" för då kommer jag känna mig pressad. Jag vill få be om hjälp och ta initiativ själv, vilket säkert kommer vara tidigare än vad jag nu säger att det kommer vara. Men det är väl bättre att säga för lång tid istället för att bjuda hem alla på fika samma dag vi kommer hem från BB?
Det kommer vara en stor omställning för oss alla, och jag kommer vara väldigt försiktig och ovan.
Jag kommer säkerligen vilja visa upp henne för världen, men hon ska ha sin bas hos mig och Max.
Detta är vad JAG känner NU, sen när hon är vecka kanske vi bjuder hem folk på fika där de får chans att se sin nyblivna familjemedlem. Jag kommer kanske be om hjälp, jag kanske vill ha henne i min egna famn. Jag kommer inte vilja att folk ska pilla på henne. SÅ ÄR DET BARA. Det kanske ändras, det kanske inte gör det.
Av allt jag läst på denna blogg känns det som att du tror att din dotter är en docka. har du ens fattat att det är ett mänskligt liv du ska ta hand om? Stackars ditt barn säger jag bara...
Förstår att du känner dej rädd om barnet. Det gör nog de flesta nyblivna föräldrarna. Men kom ihåg att det är viktigt för både dej och ditt barn att träffa andra människor. jag har stött på barn vars föräldrar vägrar någon annan hålla dem. Detta har lett till att barnet har blivit otroligt blygt för alla andra förutom sina föräldrar. Eller ja... han var tillochmed rädd för sin pappa. Eftersom mamman ständigt höll i honom.
Givetvis är det ditt val. Du gör vad som känns bäst!Känns det otroligt jobbigt att någon annan håller i ditt barn, så skall du ju inte låta någon annan hålla i henne.
Men som sagt, det är bara nyttigt att låta barnet träffa andra också :)
Jag tyckte också det var jobbigt när Kayleen var i någon annans famn. Men jag är glad att jag lät andra hålla i henne. Idagens läge är hon inte alls blyg och älskar att träffa nya människor. :)
Ja men du/ni måste ju förstå farfars känslor också. Bebisar luktar ju så gott.
;-)
Okej, jag ska väl försöka "formulera mina tankar lite smartare" nu då.
Tack för att du svarade på min kommentar.
I ditt inlägg skrev du inget om att du kände så just NU, det står att det kunde ändras efterhand, kanske när din bebis är en månad.
"Helst av allt vill jag att under de första två månaderna att ingen annan än mig och Max tar på henne eller håller i henne, dels för att hon ska inte slussas mellan famnar, dels för att det kommer att vara extrema influensatider. Detta kanske ändras efterhand, jag kanske känner efter en månad att jag frågar t.ex. min pappa om han vill hålla i sitt första barnbarn,"
Detta drar jag min slutsats från.
Jag dömer inte dig. Jag förstår bara inte ditt sätt att tänka. Bebisar behöver ha kontakt med andra än bara mamma och pappa. De behöver lära sig att mamma eller pappa kanske inte ALLTID kommer finnas där. De behöver vänja sig vid annat folk.
Det är självklart att man ska ta det i sin egen takt, men att vänta en till två månader med att låta sina egna föräldrar och svärföräldrar att få hålla sin bebis, det tycker jag är "konstigt". Om någon frågar "ååh får jag hålla?" så är det väl bara att säga som det är. Du är rädd att din bebis ska bli smittad av något.
Man ska inte vara så rädd... Jag var en "hönsmamma" när min största son var bebis, men jag lät iallafall mina föräldrar, syskon, svärföräldrar, svägerskor mm hålla honom samma dag.
Jag var väl också försiktig och ovan med mitt första barn. Det är vi väl alla?
