Igår kväll tog jag ett bad. Med magen upp ovanför vattenytan och hett vatten kände jag mig lättare än på länge i vattnet som gjorde mig så gott som tyngdlös. Mannen min satt på toalettlocket och masserade min arma rygg med ömma tag i det svaga ljuset från stearinljusen vi tänt.
Sen somnade vi utmattade i våran gemensamma säng, i vårat gemensamma hem tillfreds, och jag kunde inte minnas när jag var så lycklig senast.
Allt är långt ifrån en dans på rosor, missförstå mig inte. Men allt det där svåra blir på något sätt pyttelitet i jämförelse med allt det fina vi lyckats ordna för oss själva. Innanför dessa väggar är vårat hem som nu bara väntar på vårat lilla knyte. Vi har lyckats bygga ett tryggt bo för framtiden och jag trivs så otroligt bra.
Jag är så glad för att Max gör allt detta med mig, att han också vill detta. Jag älskar honom så fruktansvärt mycket och känner mig så oerhört tacksam för allt det han ger mig, dag in och dag ut.