Människan i allmänhet har en tendens att mest lägga märka till och minnas de negativa sakerna som sker omkring en. Det är ofta bråken som tar på en hårdast i ett förhållande, det är tragedierna i ens liv som bryter ner en. Kanske är det just för att vi älskar så mycket och vill bli älskade så mycket att det är det som motsäger en önskan som gör oss så ledsna.
Jag märker själv att även jag, självfallet, är så. Däremot är jag medveten om det, och försöker motarbeta det genom att försöka belysa allt det positiva i den mån jag kan. Varför vara ledsen och uppmärksamma de få negativa saker som händer i mitt liv när andelen positiva lägger det negativa i lä.

Jag har oftast svarat på de få negativa kommentarer jag fått här på bloggen. Just för att jag vill dementera det som påstås. Jag ska inte sticka under stolen med att jag blir upprörd, självklart blir jag ledsen och förvånad när någon påstår att det är synd om min dotter.

Men ni är ju så många som är så godhjärtade och fina mot mig! Jag har aldrig upplevt att kompletta främlingar varit så ömsinta som så många av er är, som majoriteten är.
I jämförelse är de negativa kommentarerna en nål i en höstack.

Så tack fina ni som lägger ner tid på att stötta och visa uppskattning.