drömmen
Jag vill, när jag fått värkar, stanna hemma så länge som möjligt. Jag vill vänja mig vid smärtan och andas mig igenom den tillsammans med TENS apparaten. Jag vill bada och få massage av Max. Jag vill använda vetekudden och försöka slappna av till den grad det kommer att gå. När det blir outhärdligt och värkarna kommer tätt nog vill jag åka in.
Jag vill ha med mig Max under hela förlossningen.
Jag vill ha klarat av att öppna mig drygt 5 centimeter tills dess att jag kommer in. Väl inne vill jag bada igen, och testa lustgasen.
När det är dags att gå upp vill jag använda TENSen mer. Om värkarna blir såpass outhärdliga att jag känner att jag inte har kontroll vill jag vid det tillfället ha EDA.
Jag vill hålla mig ifrån lustgasen så mycket så möjligt då jag vill vara klar i huvudet.
När jag kommer till utdrivningsskedet vill jag inte föda liggandes på rygg. Jag vill helst föda på knä i sängen, på pall eller på sidan, för att dessa ställningar minskar risken för att spricka. Jag vill även ha varma handdukar "där nere" för att minska risken för sprickor.
När vår prinsessa är ute vill jag att Max klipper navelsträngen, och att vi får lite ensamtid med det nya livet.
Vad jag verkligen inte vill ska ske:
Kejsarsnitt
Klippas
Men detta är vad jag förbereder mig på:
Att vår prinsessa inte vänder sig med huvudet neråt. Då vill jag nog inte försöka med ett vändningsförsök. Då blir det ett planerat snitt.
Det är vad jag förväntar mig. Däremot hoppas jag på något helt annat.
Efter förlossningen vill jag stanna på BB tills dess att amningen funkar riktigt ordentligt. Sedan vill jag att jag, Max och prinsessan åker hem och är ensamma i en vecka där vi får utrymme och tid att vänja oss lite vid omställningen, lära känna våran dotter utan att behöva ta emot en massa besök.
Helst av allt vill jag att under de första två månaderna att ingen annan än mig och Max tar på henne eller håller i henne, dels för att hon ska inte slussas mellan famnar, dels för att det kommer att vara extrema influensatider. Detta kanske ändras efterhand, jag kanske känner efter en månad att jag frågar t.ex. min pappa om han vill hålla i sitt första barnbarn, men jag vill inte ha en massa folk som frågar " åååh får jag hålla?". Där går mina och MAx åsikter isär, det är svårt. Jag kommer inte känna mig bekväm med att vår dotter ska slussas bland famnar och att folk ska pilla och ta i henne.
Någon som känner likadant eller har några råd angående detta?
Så kände ja också tills min dotter kom men nu när folk frågar är de rätt skönt att bli avlastad :) men se till att ha handsprit ´hemma och att dom tvättar händerna innan dom får hålla i henne :) då känns de lite bättre :)
Jag kan förtså oron.. men jag tror faktiskt mina föräldrar och svärföräldrar aldigt skulle förlåta mig och jag inte lät dem hålla i sitt barnbarn förens dem är en månad !
Men dina föräldrar kanske känner annorlunda. Jag kan verkligen förstå om det gäller släkt och vänner, då håller jag med. sen vill jag oxå ha veckan helt själv..
KRAM
Du kommer att känna annorlunda. Det är så skönt med avlastning och man kommer att bara så stolt att man VILL att dom ska hålla i bebisen! Det finns ju handsprit som dom kan ta innan.... fy mina föräldrar och svärföräldrar skulle bli så arga om dom inte fick gosa med sitt barnbarn med en gång!
Min son har blivit "slussad" mellan olika famnar hit och dit..han var sjukt snäll som bebis och det är nu i efterhand som jag ångrar att det har blivit så!! Tycker att du tänker helt rätt, det kan bli mycket förvirrande och otryggt för en lite knodd att inte vara hos sin mamma eller pappa. Stå på dig om vänner börjar kritisera dig! Eftersom du är ung och antagligen så blir ditt barn det första barnet i umgängeskretsen, tror jag att det lättare blir så att barnet slussas runt. I och med att det är helt nytt med en bebis och alla vill hålla osv!
Jag kände inte så innan förlossningen. Men däremot kände jag så efter, och gör faktiskt fortfarande till viss del.
Men, det e inte nån höjdare bland släkten kan jag säga. Kan rekomendera att börja tidigt att vänja DIG vid att andra håller henne. För det är det det handlar om, för barnet är det ingen fara (iallafall mor och farförldrar) håller i henne tidigt, det är vi mammor som har problemet med det hela..
Det kan snarare vara bra att låta andra hålla i henne, annars kan hon bli snabbt otrygg hos andra människor, och det kan bli svårt att ha en barnvakt etc. Tro mig, vi har detta problem...
Men jag förstår varför och hur du tänker. Håll inte så hårt på sånna principer, minska det iallafall till en kortare period.
Däremot är det bra att ni bestämt er för att vara ifred en vecka i början, det behöver ni verkligen kan jag lova! (jag hade behövt en månad kändes det som)
Kraaam
det värsta innan förlossningen kände jag det var att behöva klippas och sen spricka. Jag låg på rygg när jag födde. Behövde bara sy 1 stygn och då var Liam relativt stor ändå 53cm och vägde nästan 3.9kg
Efter förlossningen var jag så fylld av glädje så stolt. Jag gick på öerskottsenergi i flera veckor innan det lugnade sig. Det var ju en stor omställning med det gick fort för oss att komma in i rutinerna.
jag låg på sidan under båda två förlossningarna.
De var helt olika varandra.
Första förlossningen hade jag redan bestämt mig för att ta EDA. Vilket var ett misstag. Den hjälpte inte alls, benen domnade bara av. Och dagen efter hade jag jätteont där nålen hade suttit. Så det var helt i onödan alltså. Jag sprack lite. Vilket inte kändes alls, jag behövde sys 3-4 stygn. Jag kände inte av det efter förlossningen heller. Hela förlossningen tog 13 timmar från den första värken som knappt kändes någonting..
Andra förlossningen gick vääääldigt snabbt. 3 timmar från start tills han var ute. Ingen bedövning. Och det var underbart att föda "naturellt" man kunde liksom bestämma lite mer och gå efter kroppens egna signaler. Krystvärkarna kom som en chock för mig, jag hade inte känt av några alls första gången. Sån härlig men ändå konstig känsla.
Båda gångerna ville jag visa upp mina två mirakel så fort jag bara kunde, eftersom jag var såå stolt över dom.
Jag förstår verkligen inte hur du tänker när du bestämt dig för att INGEN annan ska få hålla bebisen förrän den är TVÅ månader?? Herregud, bara de tvättar händerna och ser till att inte hosta eller nysa på bebisen så är det ingen fara..
Jag tycker synd om bebisens släktingar!
Om det inte finns någon personal som kan klippa av navelsträngen förutom Max (som aldrig gjort det). Så kanske ni ska ta ett BB där personalen är mer erfaren på sånt? Jag har aldrig klippt navelsträngar.
