minnen
Vi ligger och sover, han snusar så sött med halvöppen mun, andas tungt och bröstkorgen häver sig mödosamt upp. Det är en till av alla dessa nätter vi redan delat, men inte njuter jag mindre för det. Kvällen har varit tyst då vi inte alltid behöver yttra ord för att trivas i varandras närhet. Det är en tyst kärlek denna kväll jämfört med vårat annars passionerat, hödljudda känsloyttrande.
- Älskling, älskar du mig? viskar jag i hans öra sömndrucken.
- Mm, det vet du att jag gör gumman, suckar han och vänder sig om fortfarande inte vaken. Jag vet att detta minns han ändå inte imorgon då han är en sån som vaknar av den sista signalen på alarmet, när jag själv vaknar vid första.
- Älskliing, jag drar ut på i:et, är du sur på mig? frågar jag provocerande för att få höra det svar jag vill höra.
Då överraskar han mig med de vackraste av ord i medvetslöshet där han ligger och drömmer.
- Men lilla du, det är klart jag inte är, jag kan inte ens bli sur på dig vet du väl, säger han fortfarande med slutna ögon men ler mjukt med hela ansiktet.
Rysningar kryper över min kropp och dessa ord fick jag höra många gånger. När då min ännu nya men gamla kärlek blir sur på mig någon gång nuförtiden ser jag på honom med min varmaste blick och påminner honom om att han förr inte kunde bli sur på mig och att han då bara ville krama mig så hårt så hårt för att jag var söt som en liten kattunge. När jag påminner honom om detta suckar han över sitt nederlag och mjuknar sin hållning och kramar mig, kysser mig i pannan och smeker mig med orden som jag aldrig tröttnar på:
- Jag älskar dig.
- Älskling, älskar du mig? viskar jag i hans öra sömndrucken.
- Mm, det vet du att jag gör gumman, suckar han och vänder sig om fortfarande inte vaken. Jag vet att detta minns han ändå inte imorgon då han är en sån som vaknar av den sista signalen på alarmet, när jag själv vaknar vid första.
- Älskliing, jag drar ut på i:et, är du sur på mig? frågar jag provocerande för att få höra det svar jag vill höra.
Då överraskar han mig med de vackraste av ord i medvetslöshet där han ligger och drömmer.
- Men lilla du, det är klart jag inte är, jag kan inte ens bli sur på dig vet du väl, säger han fortfarande med slutna ögon men ler mjukt med hela ansiktet.
Rysningar kryper över min kropp och dessa ord fick jag höra många gånger. När då min ännu nya men gamla kärlek blir sur på mig någon gång nuförtiden ser jag på honom med min varmaste blick och påminner honom om att han förr inte kunde bli sur på mig och att han då bara ville krama mig så hårt så hårt för att jag var söt som en liten kattunge. När jag påminner honom om detta suckar han över sitt nederlag och mjuknar sin hållning och kramar mig, kysser mig i pannan och smeker mig med orden som jag aldrig tröttnar på:
- Jag älskar dig.
Trackback
