För 3 och ett halvt år sedan hade jag en månad tidigare fått mitt hjärta krossat av han som jag trodde var min stora kärlek. Det tog två månader innan jag föll pladask igen. Alla hjärtans dag 2006 blev jag tillsammans med den mest hjärtstormande människan jag någonsin träffat. En vacker människa som avskärmande världen med en trygg bringa.

Idag, tre och ett halvt år senare, väntar jag barn med min kärlek, vi ska bli föräldrar till en knodd som vi kommer älska tills tidens ände. Förr hade jag en plan, den planen var kort och gott att jag skulle plugga tills jag var ca 27, jobba några år och sedan bilda familj. Men idag, när jag står med ömmande bröst och en begynnande stor mage vet jag att det här är rätt för mig, det är såhär det ska vara. Det här är jag ämnad för, jag är ämnad för att anamma mamma-rollen och ta det klivet som jag längtat efter allt för länge.
Ingen säger att det kommer bli lätt, det kommer bli sömnlösa nätter, trytande tålamod och plånbok men det finns alltid ett sätt att få det att gå ihop, och allt är ju värt det.

Det är såhär jag ska ha det, det är såhär det ska vara!