Igår somnade jag vid ett. Halv tre stapplar någon in i lägenheten. Jag hann aldrig uppfatta något förräns Max smyger in i sovrummet och konstaterar att det är han. Överlycklig, då jag trodde att han skulle sova borta, drog jag ner honom i sängen.

Nu är vi vakna och ska snart äta frukost.

Max ska iväg idag igen och mecka, och jag har faktiskt tänkt plugga. Jag har en psykologiuppsats som ska vara klar efter jul, men det känns skönt att ha den klar redan nu.


En olustig känsla har rotat sig i min kropp, det känns inte som förut. Det trycker och spänner på vis det inte gjort förr. Det gör inte ont på något sätt, men det känns annorlunda och konstigt.