Några streck är egentligen så obetydliga men just nu vill jag bara gräva ner mig efter att jag hittat strimmor på magen.. Små tunna streck som är ett resultat av det som komma skall, det underbara som komma skall. Det är bara det att just nu är jag så less på allt, det känns så motigt och jag ser redan så förjävlig ut i övrigt så varför kan inte jag få slippa dessa förbannade bristningar på min förut så fina släta mage?
Jag suckar tungt och önskar för en sekund att jag skulle få slippa. Jag vet att det är fel men jag måste få tänka så ibland. Just nu är jag bara så trött på att vara 16 kilo tyngre än vanligt, rödrandigt prydd överallt och smärtor som känns som om de aldrig kommer ta slut.

Känner mig tjock och ful, förstörd och helt värdelös..

Det är värt det, ekar bekant i mitt huvud. Det må så vara men...