Jag har ju som jag nämnt tidigare blött näsblod under graviditeten ett flertal gånger. Idag var det värre än någonsin, herregud det bara rann och rann. Det är verkligen läskigt, speciellt för mig som aldrig någonsin blött näsblod innan graviditeten..

Men nu ska jag stilla min ängslan under mitt täcke med sömn. Förhoppningsvis drömmer jag fina drömmar om min kommande dotter.

Såhär på kvällskvisten(who am I kidding, det är natt!) blir min längtan än mer påtaglig. Jag sneglar på vagnen som väntar på att bli använd, stryker lätt över de minimala kläderna som finns och suckar belåtet när Mini gör en kullerbytta i min mage. Jag är överlycklig över att bära på detta underbara liv, jag är överlycklig över att få vänta på det finaste som någonsin kommer att hända mig, överlycklig. Snart är detta som heter graviditet över och vi är föräldrar, antagligen fortare än vi själva anar. Så jag försöker njuta, även om det ömmar och är jobbigt.