Nu när jag fått bekräftat att vårat barn mår bra, att allt ser ut som det ska, känner jag att jag kan pusta ut. Förr har jag varit aktsam med hur många som vetat om det då man aldrig vet vad som kan hända. Det kan det självklart fortfarande inte men nu går tiden fort och jag har blivit rådd att inte oroa mig så hemskt mycket. Därför kan jag idag slappna av och vill nu visa världen hur lycklig och stolt jag är. Jag bär på det finaste i världen, som jag gjort tillsammans med den vackraste killen/mannen i universum, och jag vill skryta om det, skylta med det och skrika det rakt ut. JAG SKA BLI MAMMA! Jag vill att alla ska få se, att alla ska veta att nu börjar mitt liv. Jag måste släppa oron om katastrof, och njuta i nuet för att inte ångra mig senare ifall att något skulle hända och säga "varför var jag inte glad till tusen när jag hade chansen?".