Min älskade knodd härjar i magen, jag känner mer och mer för varje dag, han voltar och kittlar mig i magen och varje gång pirrar det i min växande mammahjärta. Det börjar närma sig halvtid och jag är ivrig inför nästa halvlek, för då vet jag att för varje vecka ökar chanserna för överlevnad efter en eventuell för tidig födsel drastiskt.
Jag tror att du där inne är en liten pojke, en liten prins. Det tror vi alla, känslan finns där. Du får vara vad du vill, bara du stannar kvar hos mig, för jag längtar efter dig! Jag längtar efter att få lära känna dig, gosa med dig nätterna i ända då du vaknar, få ge dig det fina som finns i livet och skydda dig bäst jag kan för haveri. Du ska få lära dig så mycket, du ska få hoppa i lerpölar med din nya overall, få baka i köket och lämna en katastrof, du ska få lära dig det du inte får göra, och uppmuntras i allt det fina du kommer att åstadkomma. Du kommer att lyckas med allt du tar dig för och du kommer vara en fin människa, du ska få göra och vara vad du vill, och jag ska aldrig lämna din sida som stöd när du behöver mig.
Jag älskar dig, även om våra ögon ännu inte mötts.