Det är svårt att återvända till skolan efter att inte ha varit där på ungefär ett halvår, speciellt i mitt fall. Vårterminen i tvåan är ungefär 5 månader, av de fem var jag kanske där i sammanlagt 2 månader. Jag var deppig, skoltrött och allmänt omotiverad och kunde helt ärligt få ångest av att gå till skolan.
Att då komma tillbaka nu, efter ett halvår, är tufft och en chock för både kropp och sinne. Att ställa om kroppen i gåupptidigttillskolan-mode är inte det lättaste, och Max varma kropp lockar alltför mycket om mornarna. För vad är då bättre än det?
Men nu är jag här, och tampas med de första dagarna som alltid är det svåraste. Ibland undrar jag varför jag ens valde att gå gymnasiet. Men nu vet jag. För nu måste jag kunna för min dotter.. Men inte är det lätt för det.