Jag har hittills under graviditeten tampats med hur jag får och inte får vara som blivande mamma. Jag har succesivt börjat klä mig mer propert, bete mig mer moget, tänka på att inte göra vissa saker och även tänka annorlunda. Jag har tänkt att jag faktiskt inte borde kladda på min pojkvän när vi är ute på stan som förut, utan nu lunkat lite lugnare vid hans sida med min hand i hans. Jag har medvetet valt kläder som inte visar för mycket bröst eller ha för låga jeans.
Allt detta kom redan innan det började synas att Mini fanns i magen.
Nu har jag kommit till slutsatsen att jag visst får vara precis mig själv i den här graviditeten. Visst kommer jag förändras till det "äldre" och mer mognare allt eftersom graviditeten fortlöper, det hör till. Men att jag ska säga upp min tonårstid och personlighet bara för att jag nu ska få barn har jag insett är fel. Jag vill inte vara en medioker mamma som propert provar kläder på h&m, jag vill vara den som fjantar mig med mina kompisar när något klämmer på fel ställe. Jag kan fortfarande gå på fest och ha trevligt, även om fulla människor är riktigt irriterande. Jag måste inte isolera mig från allt som betyder tonår bara för att jag ska bli mamma.

Är det fler som tänker på det här sättet eller tycks jag vara den enda?