nedräkning

Nu ligger jag här hemma och väntar på att min man ska komma hem till mig och Mini. Han slutar jobbet i Gubbängen runt halv tio, därifrån är det väl kanske 500 meter hem till mig, nedförsbacke till Max stora glädje som tydligen tagit cykeln till jobbet. Jag har längtat efter honom idag, min lilla gospelle.
Det är konstigt att jag fortfarande efter tre och ett halvt år kan sakna en person som jag träffat 24 timmar sedan. Han gör mig så varm och glad.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback