Hej du fina prinsessa som bor i magen.
Igår kväll fick jag känna dig riktigt ordentligt, det kändes som om du sträckte dig, och precis på det ställe där jag hade min hand. Jag blev så glad, men önskade också att din pappa hade fått känna dig, för han vill så gärna. Men hittills blir du alldeles stilla när han känner eller lyssnar på magen, är det för att du blir blyg eller för att du blir alldeles lugn av hans närvaro. Jag tror det sistnämnda, för din pappa är sån, han har en sådan inverkan på mig, att få mig lugn.
Både jag och din pappa längtar efter dig här ute, men du måste stanna inne i min mage i många veckor till för att vi ska få en chans att lära känna dig. Din pappa pratar mycket om framtiden och han är så mån om oss, ska du veta. Han gör allt för oss och han älskar oss så himlans mycket. Han pratar mycket om dig och lägger ofta örat mot magen för att höra dig.
Idag är du arton veckor och två dagar gammal inne i magen, och nu är du ungefär 15 centimeter från din hässja till din lilla skjärt. Roligt är att du har fötter som är cirka 2.5 centimeter långa, men du kan vara lugn, det är oproportionerligt nu men det löser sig senare ska du se.
Vi är alla fortfarande lite förvånade över att du är en liten flicka, vi var alla så säkra på att du var en pojke. Speciellt din pappa trodde att du var en grabb. Jag tror att han fortfarande hoppas lite på att du ska vara det, för han är rädd för att du skulle få det så svårt som flicka i den här världen. Men du kan vara lugn över det med, han är bara orolig men älskar dig lika mycket för det, oavsett om du är en flicka eller pojke. Det gör jag med.
Både mamma och pappa älskar dig.