Jag skulle börja åttan i en ny skola som var alldeles nystartad. Min vän Malin skulle börja nian där i och med att nästan hela årskurs nio flyttade från Gubbängsskolan till denna nya. Så hon kände många som skulle börja där, inklusive mig.
Hemifrån mig tog man tunnelbanan till Slussen och därifrån bussen till Kvarnholmen där skolan låg. Det tog ett tag och man såg ofta folk från skolan på tunnelbanan.
En höstmorgon gick jag från att vara längst bak i vagnen längst fram till den första dörren då det var närmast trappan i Slussen. Jag hade sällskap med Malin den morgonen då vi började samtidigt.
Längst fram satt det en kille, ihopsjunken, nyvaken och med en stor luva dragen över huvudet. Han såg ut att knappt vara vid medvetande. Malin hejade glatt på denne som hon presenterade mig för som Max. Jag hade yvigt rosa hår och antagligen tokiga kläder på mig den höstmorgonen. Ärligt talat tilltalade denne slitne kille mig inte överhuvudtaget. Han såg helt utslagen ut där han satt ihopsjunken på sätet.

Under denna period hade jag redan en pojkvän sedan ett halvår tillbaka som jag sa mig vara hopplöst kär i. Så jag spenderade mina dagar i skolan och tiden gick allt eftersom. Jag och denne Max stötte väl ihop någon gång och jag med mitt sjukligt glada humör hejade glatt.
Sedan började han vänta på mig efter skolan. Jag minns tydligt en dag då jag slutade vid halv fem, och han hade slutat drygt halv tre. Han väntade i två timmar på mig för att få åka tillsammans med mig. Det sa han ju inte såklart och det förstod jag inte heller. Han sa att han ändå inte hade något att göra. Jag med mitt något dampiga humör belönade honom med flygande saxar som han fick ducka för.
Vi utvecklade väl någon sorts "främlings-relation" där vi ibland åkte med varandra hem och pratade ytligt i skolan.

Den 28de december år 2005 gjorde min dåvarande pojkvän slut med mig. Jag åt inte, jag sov inte, jag grät bara hela tiden och var helt förstörd i två veckor. Jag längtade till skolan som skulle börja inom en kort period så att jag skulle vara sysselsatt.

Någon vecka in i vårterminen 2006 ringde Max hem till oss i ärendet att få tag i min pappa inför ett möte som skulle hållas med lärare, elever och föräldrar angående skolgången i en lokal som fanns i Max hyreshus.
Det var nämligen så att jag, som så många andra, bytte till Gubbängsskolan efter jullovet då den nyöppnade skolan som vi spenderat hösten i spårad ur totalt i många avseenden.
Därför skulle det hållas ett möte där den delvis fantastiska lärarkår som undervisat på den nyöppnade skolan skulle informera om något angående kompletterande studering för de intresserade. Ett möte som jag inte minns mig gått på eller som ens inträffat.

Därför ringde alltså Max hem till oss, och pratade med min far. Efter att de pratat klart bad Max att få prata med mig. Det enda jag minns från det samtalet var att han bad om min emailadress för att han skulle kunna lägga till mig på msn.
Efter den kvällen pratade vi varje kväll på Msn, och efter någon dag frågade han om jag ville åka skridskor med honom den kvällen.
Jag trängde i mig i massor av kläder för det var sjukligt kallt ute den kvällen. Jag tog mina skridskor och gick och mötte honom.
Vi var ensamma på isbanan i Gubbängen, och det snöade rikligt mycket. Vi snörade på oss skridskorna och åkte lite.
Här hände det som fick mig att falla för Max, denna slarviga femtonåring som stått ut med flygande saxar. Jag snubblade på mina taggar som jag hade på mina skridskor, och jag är ändå rätt duktig på skridskor. Vad gör han? Jo han fångar mig med armarna runt mitt liv och ser mig sådär fjantigt djupt i ögonen. I den sekunden trodde jag att jag slagit i huvudet. Det var sådär klyschigt som man bara tror händer i filmer. Jag glömde bort tid och rum, hur kallt det var och hur nervös jag var. Jag blev bara helt varm, den lilla fjortonåriga Klara smälte..

Kort därefter bestämde vi oss för att ge oss, vi frös båda två. På vägen till där vi skulle skiljas åt pratade vi om hur gott det skulle vara med varm choklad, hur mysigt det skulle vara med ett stort täcke och ligga med benen tätt ihopslingrade och värma sig på den andres kroppsvärme.
Vi skiljdes åt vid Gubbängens tunnelbana, där jag nu i efterhand har fått reda på att jag stod och vätte mina läppar och såg nervös ut. För jag ville ju kyssa honom. Men jag var osäker och han hade ju flickvän.

Ja ni hörde rätt, han hade flickvän. Visserligen sade han sig att han inte kände för henne. Men jag hade moraler, trodde jag. Hon bodde långt bort och de sågs sällan.

Detta måste ha varit i mitten av januari, kanske närmare slutet. Under de följande två veckorna sågs vi så ofta vi kunde, flinade åt varann i korridorerna och chattade till sent på kvällarna.
Jag minns första gången han kysste mig. Det var i mitt rum, tafatt men den bästa kyss jag fått. Jag var livrädd för han hade ju flickvän.
Strax därefter gjorde de slut, eller rättare sagt, han gjorde slut.

Den 14e februari 2006, alla hjärtans dag, kom han hem till mig med tre rosor och ett kort som löd "Jag tycker riktigt mycket om dig, Puss!". Pappa skulle hemifrån under kvällen, och jag hade köpt bakelser.

Den kvällen förlorade jag min oskuld.
Den kvällen blev vi också tillsammans.
Den 14e februari 2006, alla hjärtans dag.