Jag är rädd för att Mini inte ska överleva. Tankarna finns och jag är livrädd för att något ska hända henne. Detta är något jag inte dras för att säga, för jag känner att jag måste få tala ut om det och nämna det för att jag ska kunna hantera min rädsla. När jag nämner detta hyssjar folk och säger "Men neeej, så får du inte tänka, klart det inte händer något". Men der är inte så självklart att det inte händer något, även om procenten av sena missfall inte är så enorm så händer det faktiskt. Vad talar för att jag inte skulle ingå i denna lilla del som blir drabbade?

Jag får inte tänka på att Mini dör, jag får inte tänka på att något går fel, enligt andra. Jag ska njuta helt och hållet under den tiden jag har henne nu, för att inte ångra något senare. Ta det inte fel, detta gör jag, jag jnuter varje gång hon rör sig där inne i magen, ler och blir varm i hela kroppen och skickar "jag älskar dig"-signaler ner i magen för att hon ska förstå. Detta tar inte bort min rädsla och mina farhågor för att hon skulle kunna dö.

Alla händelser cirkulerar i mitt huvud, för att jag ska kunna ha något att falla tillbaka på om något, mot alla andras förutseelser, skulle drabba Mini i magen. Jag måste få tänka tanken, även om jag i den tanken önskar av hela mitt hjärta att det inte händer något.