Jag har, precis som alla andra, upplevt press och kommentarer från folk när de får reda på att jag ska bli en ung mamma. Folk frågar mig hur det ska gå, är jag inte dum och tänk på barnet? Det är kommentarer jag fått uppleva. Jag får också höra pikar som anspelar på mitt sexliv som indikerar på att jag borde ha passat mig och "knipit" tidigare.
Detta reagerar jag olika på, ibland med motargument, ibland med axelryckningar och ibland med sårade känslor. Det beror på vem det är som kritiserar eller drar de lite för grova skämten.

Detta påverkar även mig, jag blir själv ett offer för fördomar och passar mig för vad jag ska säga och hur jag ska formulera mig. Jag vaktar mina ord med stålgrindar och beväpnade vakter. Jag vill inte råka anspela och stärka någons misstankar om att jag skulle vara en olämplig mamma.
Ett exempel är:
"Jasså ni tog reda på könet?"
Varpå jag är på väg att svara
"Jo, vi blev nyfikna och ivriga som barn på julafton, och kunde inte hålla oss"
Men jag editerar det innan jag yttrar de orden och slutresultatet blir istället
"Jo, vi var så nyfikna att veta bara"

Alltså tar jag bort ordet barn i meningen, för det skulle kunna sätta tankar i folks huvuden om att vi är ju "sååå" unga och är ju faktiskt barn. Jag vill inte stärka denna faktor, därför vaktar jag mina ord med stålgrindar.

Jag vet själv att det är dumt. Jag är ung, ja, det är ett faktum. Det betyder inte att jag är mindre lämplig som mamma till min dotter. Jag ska hädanefter sluta adjustera mig efter min omgivning i det sätt jag talar om mitt föräldraskap och min dotter.

Jag läntar nu efter min dotter likt barn gör på julafton.