Jag är väldigt för att vara öppen, att visa sitt sargade. Jag menar inte att jag tycker att man bör visa sig inifrån och ut för varenda kotte man möter, men att vara öppensinnig och våga visa sina brister till en viss mån. Jag tror att detta kan förenkla de missförstånd som sker.
Sen hyllar jag också ytlighet. Smink, kläder, hår och allt det andra som bidrar till ytan. Ytlighet finns i massa olika former, för det är upp till var och en att avgöra vad som anses ytligt. Ytlighet är för mig att göra sig fin, men egentligen behövs det inte alls så mycket. Ytlighet för någon annan är kanske att ta en dusch. Men det är det som är det fascinerande, det vackra.

Motsägelsefullt eller bara vettigt?