Satt igår och pratade med en vän på Msn. Hon är en av de som är mer insatta i hela Ingela-situationen. Hon är en som man kan skämta om det med utan att känna vemod. Helt plötsligt säger hon "Ja du har ju exakta beskrivningar på hur man inte ska vara som mamma".
Jag svarade med att säga att jo det hade jag, en ordentlig handbok, levande dessutom.
"Ja där ser du, vilken tur du har"
Jag skrattade för mig själv och skrev att jag kanske rentav borde tacka Ingela för det hon bidrar med. Detta skulle jag självklart aldrig få för mig att göra. Men på ett komiskt sätt borde jag kanske tacka henne, för jo, nu har jag ju precisa riktlinjer på hur jag absolut inte vill vara mot min ännu ofödda dotter. Det tänker jag givetvis inte göra, men det är en rolig tanke, för mig och min vän.