Imorse tänkte jag "Ja men nu kan jag ju passa på att fota min frukost så att NÅGON bild dyker upp på bloggen". Så gjorde jag min frukost i frid och fröjd, sätter mig vid bordet och inser efter tio minuter "Men vad faan, var tog min frukost vägen!?". Jag hade glupskt käkat upp den och glömt att fota. Inte för att det är världsomvälvande att se vad ett preggo äter till frukost,  men tänkte att det vore trevligt med en bild. Så nej, ingen bild på frullen idag för den slank ner snabbare än jag hann tänka efter..

Nu är jag, som ni kanske förstår, i skolan och fördriver tiden tills lektionen börjar. Äcklig mat såklart, i vanlig ordning.
Däremot hände det något roligt under lunchen; Jag gick till köket för att be om vanligt socker till yoghurten eftersom det bara fanns kanel-socker. Jag gick förbi ett bord med några tvåor som såklart kikar lite på magen. På vägen tillbaka så har nyheten runt bordet spridit sig och tjejerna LUTAR sig utåt, typ 50 cm från min mage och råglor på min mage. Ingen diskretion överhuvudtaget. Då stannade jag, vände mig om och vinkade till de puckade människorna runt bordet, som såklart blev generade!
Jag har inga som helst problem med att folk stirrar eller pratar om mig, men till en viss gräns. Om det nu är så otroligt att se en gravidmage kan man i så fall fråga eller bara kika lite diskret. Men att luta sig mot mig och stirra och peka och prata högt känner jag är obehagligt.
Jag skulle inte ta illa upp om någon kom fram och frågade något eller bara kallpratade lite om magen. Men när stirrandet blir överdrivet och gör så att jag känner mig obekväm har det gått för långt, tyvärr.