Nu har jag vaknat efter nio timmars sömn och ska hugga in på min frukost som idag blir risgrynsgröt med kanel och socker. Det ger nog en bra grund inför träningen jag ska på om ett tag.
Det ska bli skönt att komma iväg och träna efter ett såhär långt uppehåll. Ett tag tränade jag varje dag efter skolan, jag har aldrig varit så snygg eller mått så bra som under just den tiden. Jag är en sån människa som verkligen mår avsevärt bättre av att träna.
Jag har så länge jag kan minnas hållt på med någon sorts aktivitet. Jag spelade fotboll i sju år, och i slutet även handboll paralellt med fotbollen, för att sedan gå över till enbart handboll. Tyvärr, som i alla lagsporter, ökar pressen desto äldre och bättre man blir, både som person och lag. Det seriösa tog överhanden och jag kände mig mer pressad till att spela, och glömde att det var ju faktiskt roligt att spela.
Jag minns att jag sa till min pappa när jag var yngre och som mest intensiv med fotbollen, att han aldrig skulle låta mig sluta, inte förräns jag var lika bra som Hanna Ljungberg. Givetvis kunde han inte hålla mig kvar när han märkte att jag tappade både lust och känslan för fotbollen.