Jag stod nyss på tunnelbanan och pustade bland allt folk, då en kvinna frågar om jag vill sitta. Förvånat tackar jag ja och sätter mig ner. Detta var första gången någon erbjuder mig sin plats. Jag blev så glad och rörd. Jag insåg att det finns fortfarande fina människor som håller på traditioner eller vad nu detta kan räknas som.
Det var så fint att hon erbjöd sig min plats med orden "sätt dig du, du och din lilla mage och vila lite". Det var så sött sagt och jag blev så otroligt glad.
Det är småsakerna som gör det, definitivt.