ännu ett svar, roligt med frågor
Hej! jag läser många mammabloggar och tycker förlossningsberättelser är riktigt intressanta men också riktigt läskiga..får alldeles ont i magen när jag läser dem! så jag har tänkt på en sak. jag har väldigt låg smärtgräns och är väldigt känslig för smärta osv. jag är också väldigt rädd för att spricka och "töja" ut mig. vill inte gå runt med stygn, smärta och blödningar i underlivet flera veckor efter. därför så har jag bestämt mig för att göra kejsarsnitt när jag blir äldre och får barn. är detta något du funderat på?
jag känner själv att jag verkligen inte vill göra det naturligt trots att man egentligen ska göra det liksom. jag tycker att det där är upp till en själv om hur man vill föda. vad tycker du om kejsarsnitt? jag själv är född med det eftersom att jag låg med benen ner när jag föddes.
tacksam för svar!:) lycka till!
Jag har själv behövt tänka över möjligheten med kejsarsnitt då Mini låg med rumpan nedåt förr. Och som jag sa i föregående inlägg så måste ju bebisen ut, på vilket sätt det än blir.
Att tänka att man "egentligen ska" föda naturligt tror jag bara blir jobbigt. Alla människor är vi olika och uppfattar upplevelser olika, smärta likaså.
Kejsarsnitt ser jag som ett underbart alternativt som känns tryggt för både mig och Mini, för det kan vara skillnaden på liv och död. Behövs det göras ett kejsarsnitt så är det självklart det bästa alternativet. Det finns de som faktiskt inte kan föda naturligt pga för trångt bäcken t.ex eller att bebisen ligger i säte(rumpan nedåt) och då tycker jag att det är fantastiskt att kejsarsnitt finns som alternativ.
Däremot är jag av den åsikten att kejsarsnitt ändå känns mindre "naturligt" och därmed kan innebära fler risker än en komplikationsfri vagnial förlossning. Vad jag har oroat mig för när det gäller kejsarsnitt är att det är större risk att inte ta till sig barnet lika bra, att man kanske stöter ifrån sig det och inte känner de moderskänslorna som oftast skall komma.
Men detta kan ju även hända vid en vaginal förlossning.
Jag tycker precis som du att man själv får välja hur man vill föda. Kanske är det ultimata alternativet för just dig kejsarsnitt då du känner dig mer säker i den situationen.
Sedan måste jag adressera det här med att blöda och "töjas" och stygn. Visst kan det tänkas jobbigt, men även detta är naturligt. Alla blir inte sydda och vissa slutar blöda efter två veckor. Stygnen får du i och med kejsarsnittet ändå, och läkningstiden är längre så vitt jag vet.
Summan av kardemumman: jag är öppen för kejsarsnitt; behövs det för mig så tänker jag inte tveka en sekund, allt för Mini men jag väljer hellre en komplikationsfri vaginal förlossning framför ett planerat kejsarsnitt då det "egentligen" inte behövs.
Jag har haft två, som du kallar dom helt komplikationsfria vaginala förlossningar och jag tror att man inte ska bestämma sig för så mycket innan för allt förändras oftast och det blir bara en stress att uppfylla alla dina förväntningar. Vi kvinnor är skapta för att föda barn men precis som du säger finns det dom som av olika fysiska anledningar inte kan det. Att rikta in sig på en vaginal förlossning från början är en bra ide för som sagt är det ju faktist vad vi är skapta för och inte ett kejsarsnitt som är en av dom största ingreppen man kan göra på en kvinna. Tiden för att återhämta sig efter ett så stort ingrepp är mycket längre än vid en vaginal förlossning. Så kejsarsnitt är verkligen inte ett alternativ om man kan välja. Lycka till och försök ta en värk i taget när det väl börjar. Det kommer att gå jättebra! / Barnmorskan
Till barnmorskan: fast vadå om man VERKLIGEN inte vill genomgå en vaginal förlossning just för den rädslan ska man väl kunna få välja själv? även om ingreppet är värre och trots att det tar längre tid att återhämta sig? sedan kan väl läkare, barnmorskor och så vidare tycka att vaginal förlossning är bättre, men i slutändan måste man väl få bestämma själv?
Så känner jag i nuläget att jag inte tänker göra något annat än kejsarsnitt, kanske ändrar sig i framtiden det vet man aldrig. men i slutändan får man väl bestämma själv?
Sjukt hur det kan ändras - jag funderade faktiskt på kejsarsnitt i början av graviditeten, fick typ panik av bara tanken på att föda, men nu i v. 40 är jag SKITLUGN. Är helt övertygad om att jag kommer klara en vaginal förlossning och att det kommer gå smidigt.. hehe, känns liksom onödigt att noja sig på förväg, det går som det går och vissa får ju faktiskt lätta förlossningar ;)
Ligger bebisen med rumpan neråt nu med? :P
